Just den här söndagen, precis innan åskan drog in med full kraft, så anordnade vi ett litet kalas. Barnen ville att vi skulle vara på tomten, så åååål rajt.

En bra bit från byggkaos, rivning och stök så öppnade vi upp för ett litet utomhus-kalas.
För tre år sedan (?) hade vi ett stort kalas på vår innergård. Ett gemensamt kalas för båda barnen, eftersom den ena fyller år i mars (kalas inomhus kräver sina begränsningar) och den andra i juli (alla bortresta). Sedan dess har ju inte kalasen duggar särskilt tätt så att säga. Särskilt inte under de senaste 1,5 åren av förklarliga skäl.

Men så nu, innan semestrarna, fick barnen bjuda in några få kompisar från förskolan. Barnen de hänger med varje dag. Vi gjorde en glasskiosk i lusthuset, lekte saftförsäljning i barnens kiosk och hade skattjakt!

I fredags regnade det som bara den, så vi satt inne hos min mamma och ritade och pysslade.
Glass-skylt och skattjakt! Gillar att göra små skattjakter till kidsen. Brukar ge dem en till lördagsgodiset ibland, men de börjar tröttna, haha. De vill bara ha sitt sabla godis, inte bli runtdragna över ängar och skogar! Men till kalaset fick det bli skattjakt till fiskedammen.

På tomten har vi gjort en liten lekskog för barnen. Så de vill hänga där medan vi grejar med hus och trädgård. Vi kan ha ballat ut en gnutta. Den lilla kiosken skulle egentligen ha blivit en lövkompost, men ena barnet tyckte det var en dålig idé. En kiosk skulle det bli! Och sedan byggde vi mer och mer.

En bra plats för vuxna finns också!

Barnen lekte, sprang runt och hade så fantastiskt roligt, och precis när alla åkt hem drog åskan in. Vi hade spritt ut oss över halva Svealand, så när gästerna pep hemåt blev det bra fart på mig. Jag fick undan det mesta på tomten innan det började smattra på trädgårdsbord och trädgårdssoffor. Ett riktigt, rejält sommarregn.

För fem år sedan kom hon till världen. Min Majken. Mitt älskade, roliga, omtänksamma, busiga, egensinniga, morgonpigga, spexiga, bebis-gullande, kik-skrattande barn.

Hon kom till världen den 15 mars 2015, på Södra BB i Stockholm. Efter ett missfall som tog hårdare på mig än jag trott, frustrerande väntan och en nio månader lång oro kantad av foglossning och sammandragningar kom hon äntligen. Hon skulle egentligen ha hetat Sickan, men när hon kom så vi var så sköra att hela världen kändes taggig. Majken mjukare just då. Men en rivig Sickan finns helt klart representerad i världens goaste onge.
På den här bilden, tagen på Åstol i slutet av sommaren 2014, så vågar jag knappt hoppas, även om magen är uppsvullen och graviditetstestet visat ett plus ett par veckor innan.

Så kom hon. Hon som vill gå i pyjamas hela dagen.

Som tycker om vackra hus, precis som jag.

Som har det lockigaste håret och skrattande ögon.

Och som klättrar som ingen annan och älskar djur.

har bestämt sig för att bli vegetarian vid fyra års ålder, ritar så fantastiska kreationer och helst av allt vill äta sushi på sin födelsedag.

Jag älskar dig Majken.
För dig vill jag göra allt.

Jag vill skapa en vacker framtid för dig, och en varm nutid där du alltid känner dig älskad och trygg.