Det är bara ynka fem dagar kvar innan bokmanuset ska vara inne. Hjälp! FEM dagar.
Jag skriver så att fingrarna snart har blåmärken, men vet ni vad? Jag älskar det! Det är tredje boken som jag är med producerar på något vis, och även om det är hektiskt, jag blir galen på segdagar när en knappt klämmer ur sig ett stycke och inte en endaste meningar blir som en vill, så får en ju ihop den på något vis till slut.

I går satt jag på mitt kontor och skrev. Det var så länge sedan jag var där, hinner liksom inte mellan möten, bok och allt som ska göras.

Och lilla Arthur hade saknat mig tror jag. Han brukar sitta här på den rosa puffen som jag har DIY:at ihop, titta på mig medan jag jobbar och blicka ut genom fönstret.

Själv satt jag lite här, vid mitt skrivbord, och sedan i min lejongula fåtölj och så tillbaka igen. Min kropp kommer att skicka in klagomål inom kort, för jag tycker nämligen att jag skriver som allra bäst i soffan, sängen och i fåtöljen på kontoret. Stackars kropp.

Just precis nu försöker jag maxa järnet på kontoret, för snart misstänker jag att hemmaråttan i mig kommer att väckas till liv med full kraft. För på onsdag nästa vecka hämtar vi vår lilla kattunge. Sju små, små dagar tills dess.

Efter boken måste jag ta tag i en annan sak. Mitt hår och min frisyr. Jag har ju bara låtit barret växa, men det ser för slitet ut. Jag är lite sugen på att spara ut håret. Jag vill ha låååååångt hår. Och så min alldeles egna hårfärg. Allt för att slippa göra något alls så småningom.
Vad tror ni om det?