Just nu i min armhåla. En morgonjoxande, sprattlande liten krabat som just lärt sig vad ett leende är. Jag smälter varendaste gång, nyper mig i armen och inser att jag inte fattat ett dugg.
Känns fortfarande helt ofattbart att jag varit gravid, den här lilla spillevinken har legat i min mage och att det här är mitt och Johns barn. Nyper, nyper och nyper, men det är för … stort. 
Min lilla skrålla, med lilla lustiga farbrorfrisyren. Nära fem kilo kärlek i bebisform.
<3
Johanna
2 maj 2015Så fint inlägg! Jag är så himla glad för er skull!
emmasundh
6 maj 2015<3
Mian
2 maj 2015Den kärleken är nästan övermäktig… man känner… : )
Kaja
3 maj 2015oh, vad jag själv längtar efter en egen unge nu, så himla himla mycket <3 kram på dig och Majken <3
emmasundh
6 maj 2015Ungar är det bästa <3
Pingback: Sommarens sista dagar | Emmas Vintage