För en vecka sedan, närmare bestämt den 3 augusti, firade jag 30,5 år med dunder och brak. I ordens rätta mening.
För en gång skull ville jag ha ett simpel fest utan något speciellt tema. En sommarfest helt enkelt.
Jag bjöd in till ett garden party i mitt barndomsghems-trädgård i Värmland. En hel hop vänner tackade ja och till råga på allt skulle det bli 29 grader och sol … ett tag i alla fall. Nja. Riktigt så blev det inte. Dagen innan berättade nämligen SMHI att det vankades regn och åska istället. Klass 1-varning och hela fadderuttan. Jag som hade sett framför mig långbord under skymningshimlen började svettas om min bleka panna …

Dagen innan hade Lollo plockat hallon i trädgården och  vi hade sett en magisk solnedgång. Det var precis så där jag hade tänkt att den 3 augusti skulle se ut.

Långbord blev det, men under ett stort tält som jag fick låna av några fina grannar i bygden (tack Pyttan och Peter!). Kulörta lyktor, trädgårdsmöbler, udda porslin och stallyktor dukades fram i trädgården i väntan på regnet. Det blev mörkare och mörkare …

En timme innan festen skulle börja fullkomligt öste regnet ner. Det mullrande och blåste. Jag fick peppande sms av min vän Fatima som hade fixat barnvakt redan i januari “inget regn kan stoppa oss!”. Det är få saker som kan nedslå mig, men jag måste erkänna att de där mörka molnen gjorde mig lite orolig. Jag började googla åsknedslag och tält, samtidigt som jag bytte om.

När jag kom ut på verandan, ombytt och klar, möttes jag av ett gäng vänner och … fint väder. Magiskt!

Min vän Mick. Tydligt med fixat-fint-väder-minen.

Klockan slog 18 och gästerna anlände i en strid ström in i den nydoppade trädgården. Det luktade sommarregn, det drippades och droppades från bad och tak och vi skålade i bubblande champagne.

Lisa i blommig 1940-talsklänning och en hatt som hon fått av min mamma.

Hasse, David, Fredrik och Carin.

I fuktigt hår och min tyllklänning från FN.92.

Marie och Hasse. Så strålande med den fina gravidmagen.

Och så jag förstås.

Per, Hasse och Lollo.

De två personer som kanske känner mig bäst, min parner in love, John, och min storasyster Ellen hade gjort en tipspromenad. Om mig. 20 frågor om mina hemligheter. De frågade om det var okej, och jag – mitt uppe i regnoron – viftade och sa “kör, bara kör”.

Tommie, Chrille och David chockades svårt.

Gästerna irrade omkring i trädgården som virriga höns.

Medan jag försökte undvika att avslöja några svar.

Gästerna lämnade sina svar till min syster, de rättades och sedan skulle vinnarna utses. Jag kan avslöja att den pirriga kvinnan bakom mig i bild, Fatima, var med i det vinnande laget tillsammans med Frida. De hade 19 rätt av 20 (och på den 20:e frågan hade de ett rättare svar än facit).  Men så har jag ju känt dem i hur många år som helst också.

Vinnarlaget fick applåder och en mycket otippad – och för mig okänd – vinst: Middag med mig där jag lovar att berätta ytterligare hemligheter. Hrm. Fatima och Frida var mycket nöjda.

Därefter höll jag ett litet tal, tackade all gäster som kommit till min blixrande, dundrande fest och precis när jag skulle be alla att sätta sig till bords …

… blev jag avbruten. Av en bomb. Min mamma älskar fyrverkerier och tar varje tillfälle i akt att smälla av en riktig kalasare. Det kan till exempel vara när någon sover för länge (=bomb), när någon fyller år (= bomb) eller när man minst anar det (=bomb).

To be continued. 

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!