Bebis på väg?

IMG_1183s

Just precis nu sitter jag här, i ett stökigt kokhett sovrum – överbelamrat med saker som ska flyttas till torpet. Gravidmagen är spänd till tusen och jag är förpassad till sängen.
Bebisen i magen (som planeras komma på Gotland den 1 juli), har nämligen börjat hinta om att avlägga visit.
Häromdagen hade jag världens sammandragningar, ryggont och mensvärkssmärtor. Reloadade tensen (mitt bästa) och fick visst genrepa lite profylax.
Jag trodde på allvar att det var dags. Och fick panik.
Detta var inte min plan.
Sedan dess har jag haft sammandragningar för jämnan och eventuellt har monsieur slempropp left the building. Mina annars så rappa steg är nere på ett sakta lunk.

Min förra graviditet var allt annat än rappa steg – en tung graviditet kantad av foglossning från vecka 12, konstant illamående, sammandragningar och högt blodtryck (var i stort sett sängliggande de sista veckorna). Den andra graviditeten? Minus illamående så har jag mått prima, kunnat gå långa promenader, härjat runt med Majken och sprungit runt som en annan maraton-löpare. Till och med gått i högklackat (omöjlig tanke förra graviditeten)!?
Det har inte funnits någon kropp som har satt gränser, utan gräsnerna har jag satt helt själv. Med andra ord: Inga gränser.
Uppe halva natten, roddat med Majken, jobbat i hundraåttio och sedan snurrat jag runt på pressvisningar, möten och plåtningar. Jag har knappt hunnit reflektera att jag varit gravid.

Då och då har jag haft aktivitetutlösta sammandragningar, men jag har i ärlighetens namn ignorerat dem. Kört på. Kroppen och jag har ju liksom mått så bra.
Min barnmorska har varit på mig länge om att ta det lugnare, men jag har försökt övertyga henne (läs: mig själv) om att sammandragningarna inte är någon big deal. De har ju gått över när jag satt mig ner eller tagit det lugnt.
För två veckor sedan sa min barnmorska “vi får väl se vem som vinner, du eller bebisen”. Och då började jag inse att det liksom kanske inte var läge att flytta berg eller låtsas om att jag inte var gravid. Det ska inte vara en kamp mellan vilja och bebis. Det ska vara 100% bebis. Men det är svårt. Att lägga viljor och drömmar åt sidan och bara … vara.

När de där förvärkssmärtorna kom häromdagen däremot … Då var jag inte så kaxig längre. Jag insåg att det kommer att komma en bebis. Och det ganska snart.
I går var jag hos barnmorskan och hon sa att det var dags att vila. På allvar. Ja, om jag inte ville att bebisen skulle komma för tidigt vill säga. Det är ju ingen fara på taket om bebisen kommer nu så klart (vecka 36), men den får ju gärna götta till sig lite mer. Så nu tömmer jag kalendern, stryker onödiga todo:s och river av några sista jobb – från sängen.
Nu ska den här magen, med tillhörande kropp, vila.

IMG_1260s

Loading Likes...

Detta inlägg har 9 kommentarer

  1. Så klokt av dig att stryka jobb och ta hand om dig själv och bebisen. Du får vara rädd om dig. <3 Kram

    1. Detsamma <3

  2. Alltså skrattade ut högt (händer liksom inte ofta när en läser) när jag läste monseiur slemproppp..! Men vila, abso! Vila och visualisera födsel på Visby lasarett!!

    1. Hahaha, ja, jag hade lite problem med att få det att låta mindre … slemproppigt. Svårt.
      Kram emma

  3. Du är så otroligt vacker! Och tack för att du delar med dig. Din blogg är bäst! Kram!

    1. Men ååååå, tusen tack <3

  4. Min son var beräknad till den 26 juni men kom redan förra söndagen så fyra veckor för tidigt. Min slempropp gick nio dagar innan dess. Födde även min första son fyra veckor för tidigt så de verkar ha bråttom helt enkelt. Men att vila är ett tips och att packa klart bb-väskan och annat ni vill fixa innan. Det gjorde mig mycket lugnare så kanske att han stannade någon dag extra 🙂 så spännande för er!

    1. Stort grattis! Okej, måste packa BB-väskan med detsamma =)

  5. Ojdå! Jo, ta det lugnt allt vad du kan!
    Är själv gravid, ligger två veckor efter dej i beräknad förlossning. Har mått bra hela graviditeten so far tycker jag själv och orkat en hel del – men har nog inte kommit upp i närmelsevis ditt tempo! 🙂
    Lycka till med förlossningen, när och var den nu sedan än blir!

Kommentera

Stäng meny