Efter en gravidvaggande januari och februari och en omvälvande mars, med en bebisväntan, förlossning, babybubbla och en sprillans ny människa, kom så april. Vårljuset strilade in genom sovrumsfönstret, jag hade blåmärken på armen efter allt nypande (allt kändes så overkligt) och världsfina presenter ramlade ner i brevinkastet. Alltså ni är ju för gulliga! Fick små vykort, bodys, ärvda leksaker, hemmastickade vantar och ömtänksamma ord. Ungefär det finaste jag varit med om.

Trots att det var svinkallt ute så tjuvstartade jag våren med nya skor. Inomhus. Här skulle minsann foglossning väck, det skulle ju gås i högklackat får fack sejk.

Klämde på en kjol över post-gravidlimpan, lade ett lager cement över påsarna under ögonen och lekte våruppror i färg, kortärmat och ballerinaskor.

Mest av allt hängde jag runt i nattskjorta med mitt halvfriserade kid. Hon kör för övrigt samma frisyr nära ett år senare, men barret är blondare.

Hela blögga färgades i kulört när ni skickade in alla era spektakulära och uppiggande våruppror.

Ville se ut exakt som Josefin Forsberg, med flätor i håret. 

Åkte buss för första gången med en bebis i vagnen. Det var så STORT!

Majken var så liten och skynklig, med skorv och prickar i ansiktet.

Mina föräldrar kom på besök och det var ju gaaaanska så uppenbart från vem som Majken …

… ärvt sin frisyr.

Började jobba igen. Satt på café, tog igen alla förlorade koppar kaffe (klarade inte ens av att känna doften av kaffe under graviditeten) och fick kontinuerliga uppdateringar och bilder via whatsup från John som var föräldraledig med Majken.

Stockholm stod i körsbärsblom, benen började sakta fungera och jag tog varje chans att gå dit stegen aldrig räckte under graviditeten.

Till Brandstationen till exempel.   

Firade min egen briljans (har en fött barn så ska det firas!) genom att köpa mig en ny vintageklänning från Beyond retro.

Eller ja, snarare två.  

April avslutades med att jag hängde en hel del med Povel Ramel.