Att inte kunna få barn och sex i hammocken

Det här med barn. Jag tänkte att vi skulle prata lite om det.
Jag har många i min vänskapskrets som just nu är gravida. Någon blev med barn över en natt (eller dag). En annan trilskas med återkommande missfall. En tredje har försökt i flera år utan streck på preggopinnen. I takt med att magar växer i min närhet – eller inte växer – så förväntas jag också ha ramla över den otroliga längtan efter barn.
Jag får många kommentarer på bloggen och i min närhet om “du är ju 30 år nu, börjar det inte bli dags för dig”?, “Ska du skaffa barn nu”?, “Är du inte rädd att det blir för sent för dig”?
Jag har många känslor kring det här med barn. Vill ha barn. Det vet jag. Men jagar varken ägglossningar och ritar upp barn-planer. Kort sagt så vet jag föga om ämnet “barn” för min egen del.
Men en sak vet jag. Man skaffar inte barn. Det är ett som är klart.
I sexualkunskapen i skolan pratas det bara om hur man i helsike ska göra för att inte bli gravid. Det är kondomer, p-piller, tusen biverkningar, stavar som ska köras in i armen och kopparspiraler hitan och ditan. Allt för att inte bli gravid.

Men man pratar aldrig – förr eller senare – om när man har slängt alla preventivmedel, kastar sig in i hammocken för vilt “nu kör vi”-sex, vill bli så där spontangravid och det inte händer någonting. Inget. Nada.  Stora magar valsar omkring på stan medan den egna magen är platt som ett nött trägolv.

Att vilja ha barn är ingen garanti för att man ska kunna få ett barn. Långt ifrån.
Om detta – och om svårigheten att bli gravid, skammen, testknarkande och allmänhetens reaktioner – skriver min fina vän Frida om här: Öppet brev till dig som vill bli gravid

Förutom att jag tycker att det är enormt strongt av Frida – som tillsammans med sin partner har försökt att bli gravid under flera år – att skriva om det här, så tycker jag också att det är otroligt viktigt att vi pratar om detta. Om att kanske inte kunna få barn.
Bara för att ha det nära i minnet när man frågar “när ska du skaffa barn”  och får det att låta som att det är lika lätt som att köpa mjölk på ICA. Men framför allt – prata om det så att hyschandet försvinner. Det är ingen skam att inte kunna bli gravid. En människa är fullkomlig ändå. Men om vi inte pratar om det så vet ju ingen det.
Så, läs Frida text nu. Det är viktigt.

Loading Likes...

Detta inlägg har 24 kommentarer

  1. Storbölar här hemma efter att ha läst inlägget!

    Har trilskats med denna ständiga längtan efter barn i några år samtidigt som alla i min närhet har fått växande magar. Det har varit otroligt hårt! Samtidigt har jag varit öppen med det från början för att folk ska kunna få förståelse att alla kan inte bli gravida av ett ligg utan behöver medicinsk hjälp. Jag tror faktiskt inte att man kan sätta sig in i de känslor som ofrivilligt barnlösa har om man aldrig varit där själv. Det är djupa känslor. Skuldkänslor. Skam! Tanken att kanske få leva ett liv utan barn. Hemska tankar!

    Tänk att här sitter jag, gravid i nionde veckan, i väntan på att äntligen få avslöja hemligheten samtidigt som jag är rädd för hur folk ska ta det. De blir glada såklart men hur ska jag själv hantera det? Man har blivit en helt annan person än vad man var tidigare..

    Jag sörjer fortfarande (och kommer nog alltid att göra) det barn som aldrig kom! Men jag är otroligt glad över det barn som är på väg.. Med medicinsk hjälp! Dagens teknik!! Tack!!

    Ville bara göra mig hörd!
    Ska läsa Fridas text när jag har kommit hem från kvällens festligheter, kan inte komma dit med rödsprängda ögon..

    Tack för att du tog upp en så viktig sak i din blogg!!

    Trevlig helg!

    1. Grattis! Jag sitter också med mage som har tillkommit med hjälp. Vi slapp (tacksamheten!) att försöka otaliga gånger, men hade ändå aldrig lyckats själva.

  2. Word! Jag kan tycka att det är så respektlöst att ställa “ska du inte ha barn snart”-frågan. Man vet ju så lite om vad som pågår, egentligen.

  3. Dagens bästa tips! Tack Emma!

  4. Hej Emma!
    Både jag och min bästis var i samma situation som du. Jag vet att man inte ska pracka på en massa råd till någon som kanske inte vill ha några, men ifall du vill, så kan jag intyga att detta är som rena “raketbränslet” för att bli gravid. Tog ett par månader för mig, 8 månader för min kompis som hade varit barnlös längre än mig.
    Man måste själv läsa om det och ta till sig infon om hur man äter på rätt sätt för att lyckas, det är faktiskt hur otroligt det än låter, som rena miraklet.

    http://www.youtube.com/watch?v=I0WOqaTTzaI&feature=relmfu

    http://www.kostdoktorn.se/?s=gravid&submit.x=0&submit.y=0

    I all välmening,

    Charlotte

  5. Tack, snälla Emma för att du tar upp detta ämne!
    Jag och min man är det enda paret i vår vänskapskrets som inte har barn, de flesta är inne på både andra och tredje ungen! Vill tillägga att vi är lika gamla, du och jag Emma!
    Alla frågar hela tiden när det är dags för oss och saken är att vi aldrig känt någon direkt press att skaffa en liten knodd, det händer om det händer…
    Men nu börjar det smyga fram tankar om att man helt plötsligt inte kan få barn när man äntligen kommit fram till slutsatsen att man vill ha en liten en…
    Ett så svårt ämne som ingen vågar ta upp, förutom du, Emma!
    Ta hand om dig!

    Många kramar

  6. Det är svårt att fråga någon om barn. På ett sätt är det naturligt att fråga. Det är naturligt att vara intresserad av vart människor vi bryr oss om är på väg. Var de vill någonstans i livet. På samma sätt som vi frågar nyblivna studenter vad de ska göra nu.

    Med bloggare tänker jag att det måste vara extra svårt. För som läsare känner man ofta att man känner bloggaren väl, framför allt när man har läst under flera år. Och så frågar man kanske sånt som man annars frågar sina nära vänner, för att det känns som om man är just det.

    Att inte kunna få barn har varit en av mina stora rädslor i livet. Jag kunde visst få barn, för nu sitter jag med sparkar i magen, förvärkar och BF passerat igår. Men vad skönt jag hade tyckt att det vore om risken talades om mer öppet.

  7. Tack för detta inlägg och tack Frida för din text. Tre provrörsbefruktningar har gett mig två barn. Så jag tycker att jag har haft tur. Men det var ett helvete. Det värsta var inte att gå igenom barnlösheten och behandlingarna, utan det sätt på vilket min familj hanterade min sorg. Konstigt nog så kan man vara empatisk när det gäller mycket, men när det gäller barnlöshet så berättade alla för mig hur jag borde bete mig, hur jag borde tänka och hur jag borde leva. Sjukt var det. Nu när min äldsta är 6 år och min yngsta drygt 2 år så sitter sorgen fortfarande kvar men gör sig inte lika ofta påmind. Men din text och Fridas brev skickade mig tillbaka till de värsta känslorna. Vad jag har förstått så liknar många människor dessa känslor med känslorna man känner när man har förlorat ngn närstående. Och tänk då att andra samtidigt förlöjligar dessa känslor. Det blir dubbel sorg helg enkelt. Tack igen!!

  8. Hej! Läser ofta här, men kommenterar sällan. Men det här inlägget kunde jag bara inte lämna okommenterat.

    Tack för att du tar upp ett så viktigt ämne. Jag och min blivande man har efter tre provrörsbefruktnungar, och otaliga “hemmaförsök” äntligen ett litet liv i min mage! Men vägen dit, vilken pärs alltså. Och detta till stor del på grund av omgivningens dumma kommentarer. Jag har också läst Fridas inlägg, lysande skrivet! Precis så känns det!

    Tack för en härlig blogg!
    Fiffig

  9. Jag kan inte annat än att säga att jag älskar denna text. Tack Emma och Frida för att jag kan ta del av den.

    Vi kämpar med dessa frågor dagligen, jag och maken. Tänk om det blir bara vi två? Hur gör vi då? Är det tillräckligt?

    Jag är sååå glad och tacksam för att ni tar upp detta viktiga (om än sorgfyllda) ämne.

  10. Tack finaste Emma för det här inlägget! Jag är en av alla som kämpar med återkommande missfall. Men många har det värre än vad jag och min man har. Två missfall på 6 månader, och ytterligare 6 månader senare var jag gravid igen. Den gången gick det dock bra. Vår son är nu drygt 2 åroch alldeles underbar! Nu känner vi att vi är redo för ett syskon, och redan första månaden gick det! Och så ar cirkusen med missfall igång igen…
    Att missfall sker visste jag ju, men all skuld, skam, sorg, hopplöshet och känslor jag inte ens kan sätta ord på kom som en chock…
    Precis som du skriver är barn inget man skaffar. Blir så arg på det uttrycket! Bara den förväntan som finns att bara för att man är i ett seriöst förhållande så kan och vill man ha barn.

  11. Bra skrivet! Jag och min sambo har gått igenom en fertlitetsutredning och fick veta att det nog skulle bli väldigt svårt för oss att bli gravida. Vi fick en tid hos en fertlitetsklinik och började planera för adoption. Nu har jag blivit gravid innan vi hunnit påbörja IVF. Vi är förstås jätteglada men också medvetna om att det inte finns nån garanti för att det blir ett barn, varken nu eller senare. Innan vi påbörjade den här resan tänkte vi naivt att det var klart att det skulle funka men nu har vi förstått vilket litet mirakel varje barn är. Jag tror att det är jätteviktigt att man pratar igenom allt med sin partner och vågar lyfta fram alla jobbiga tankar och känslor. Vi var redan från början överens om att våra svårigheter att få barn inte förändrade nåt. Vi är redan en familj och våra barn kommer att komma till oss på ett eller annat sätt. Processen att få barn kommer att löpa parallellt med allt annat i våra liv men det får inte ta över eller förstöra vår vardag. Vi måste njuta och glädja oss över allt det vackra, fortsätta planera framåt och fira vår kärlek. Skickar massor av varma kramar till alla därute, med eller utan barn. Glöm inte att störst av allt kärleken. Kärleken till den familj ni redan har, den familj ni har skapat som består av vänner och bekanta och den familj som väntar er, oavsett hur den ser ut.

  12. Det vore jättebra om allt detta skulle pratas mer öppet om!
    Jag är också runt 30, utan barn. Jag vill inte ha barn än.
    Jag är trött på förväntningarna på mej om att skaffa barn. Säger man nej till alkohol, så är man med barn. Har man på sig en klänning eller blus som sitter åt under bröstet, så är man med barn. Pratar man om barn, så är man med barn.
    Jag väljer bort vissa kläder, och tar alltid lite alkohol. Tokigt va?

    1. AAAAHHHH precis så gör jag också. Väljer bort kläder, ser alltid till att dricka lite alkohol eller om jag nu inte känner för att dricka ser jag till att förklara varför jag inte dricker. Ser också alltid till att ta av det råa köttet.
      Vi är flera på mitt jobb runt 30 med partner och vi gör alla samma sak.

  13. Så otroligt starkt skrivet och modigt och bra att lyfta ämnet av både dig och Frida!

    Var tvungen att se till att lyfta er båda direkt på bloggen för det är ett sådant otroligt viktigt ämne, vet att det kommer lyftas på flera bloggar imorgon!! TACK för ditt mod!

  14. Tack för ett viktigt och BRA inlägg!!!
    Det är inte att bara skaffa sig barn. Verkligen inte.
    Jag har ett barn. Mitt barn fick en ovanlig sjukdom som inte går att bota, bara lindra. Hon mår bra och den som inte vet kan aldrig gissa att hon har en sjukdom. Men vi lever med ständig oro och är alltid vaksamma på om något inte står rätt till. Vi är ofta på sjukhus och livet är faktiskt ganska svårt till och från.

    Folk undrar alltid när tvåan kommer. Det är så självklart, att det ska bli en tvåa.
    Men det blir nog ingen tvåa. Det här med barn är inte så lätt. För mig känns det ofta som att folk tar för givet att ens barn ska vara friskt och att allt ska vara fullkomligt perfekt. Så var nog jag lite, när vi väntade vårt första barn.
    Men jag vet att det är inte så. Det är tufft att få barn. Det är inte självklart att det blir friskt, att man får åka hem och gnälla över något så enkelt och ofarligt som nattsömn och en snorig näsa. Det är inte heller självklart att man får föda i vecka 40-42. Något kan gå snett och man kan föda alldeles för tidigt.. Vilket inte alls är bra.

    Jag är så glad över min “etta”. Att det kunde ju varit värre och att vi är lyckliga mellan allt det jobbiga och hemska. Vi är glada att vår “etta” ens tog sig ur allting levande.

    Hur ska det kunna bli en tvåa med allt vi har med oss i bagaget? Det vet jag inte.
    Men jag vet att jag är så lycklig och tacksam för det jag har.

  15. Åh, va bra att du tar upp det Emma! Det är ingen självklarhet och faktiskt ett litet mirakel varje gång det kommer ett litet barn till världen. Och håller med – tänk alla år man gick och va orolig för att bli gravid och sen när man väl gärna skulle vilja så går det inte och “kissa-på-stick”-racet börjar och den lilla sorgen varje månad man inser att det inte blev nåt den här gången heller. Det går inte alltid att planera och man vet så lite om andras situationer så bra att visa respekt och inte slänga ut frågor hur som helst eller ta saker för givet. Ha en fin dag! kram

  16. Både du och Frida skriver så bra barn, om barnlängtan och alla normer kring det.
    Bra att du tog upp detta med sexualundervisningen i skolan och på ungdomsmottagningen/mödravårdscentraler. Hade faktiskt en barnmorska en gång som undrar om jag tänkte bli gravid för att jag slutade med P-stav och vi ville prova kondom igen.

    Jag är ett år yngre än dig och ska i sommar gifta mig. Min blivande har en jätte stor barnlängtan och min är lite lagom i perioder jätte mycket. Vi är struntat i preventivmedel ganska länge och perioder vi har mycket att göra har vi bara mindre sex. Vi verkar inte bli gravida för det.

    Det borde pratas mera om barnlängtan men också kring varför vi fantastisk smarta kvinnor alltid skall få frågan eller antagandet att vi snart, när som hälst kommer bli gravida.

    Jag blev nästan arg när jag på utvecklingsamtalet på jobbet fick frågan ….och är det något annat du behöver berätta….. jag svarade den ev dagen det finns något att berätta så gör jag det.

    Tack för en fantastisk blogg.

  17. Tack för detta, Emma. Det är fint att tala om det. Jag hade inte en tanke på att det kunde vara något fel på oss när jag och min man kastade p-pillrena och började ligga oskyddat. Jag kände ett längt efter barn då, sådär lite lagom och “händer det så händer det”. Jag minns inte exakt när det var, men kanske två år senare började jag faktiskt bli fundersam och vips hade jag blivit en testmissbrukare. Ägglossningsstickorna gjorde oss halvt ruinerade eftersom vi använde dem om och om och om igen och ja, du kan ju tänka dig hur himla sexigt och otvunget det där liggandet blev till slut… Inte visste jag hur man skulle gå till väga heller, hur gör man om man inte blir gravid fast man vill? Jag gick på drop in på en gynmottagning, gjorde en undersökning och frågade helt sonika hur man ska göra om man tycker att man borde bli gravid och eventuellt börjat ana att något inte står rätt till, fast det vet man ju inte så kanske ska man inte ta upp resurser för kanske har vi bara legat vid fel tillfällen? Läkartid bokades och plötsligt hade vi genomgått en fertilitetsutredning och fått den röda stämpeln ofrivilligt barnlösa. Jag minns att jag grät när läkaren sa ofrivilligt barnlösa, där och då förändrades jag en aning. Där och då visste jag att det inte var och skulle bli så lätt, det här med barn. Vi ställdes i kö till IVF och livet var jobbigt då. Ibland gjorde resan att vi växte samman, jag och min man, ibland slet den så inihelvete. Vi hanterade det så olika. Vi fick nämligen genom utredningarna reda på att det var en av oss det var “fel” på oss och den andra var fertil, vilket skapade en massa känslor såklart. Hjärtat kan inte bestämma att man alltid ska känna politisk korrekt, liksom.
    Det är jobbigt att inte riktigt orka bli riktigt genuint glad när kompisar får barn, även om jag är glad att jag kunde vara lycklig när mina närmaste blev gravida. Men hjärtat fick utstå mycket och ibland blev det för tungt. Ibland kom en fråga eller ett påstående som hamnade fel i mitt trasiga hjärta och då ville jag skrika, men det gjorde jag inte såklart för så kan man ju inte bete sig och sånt där pratar man väl inte om på fester och glada tillställningar.
    Sen när det passade som allra sämst fick vi en kallelse till en klinik för att sätta igång med de osexiga bebisförsöken och när det passade som allra sämst ljög vi oss blåa för våra chefer för att smyga ut från jobben för att försöka bli med barn. Till slut funkade det och trots att vi inte vågade tro på det kom det en liten bebis för några månader sen. Han var såklart värd all väntan i hela världen, men väntan har också gjort att våra hjärtan har små sår. Vi vet att det inte bara kommer att komma ett syskon, utan vår resa kommer att fortsätta. Vi lever ett bra liv, jag och min man, vi är ett tryggt par och är nog utåt sett vad många skulle vilja ha/vara. Inte många vet vad vi har gått igenom och ibland kommer det kommentarer som “när kommer tvåan då?” och liknande (hey, jag fick barn för typ en kvart sen, kom igen…!) och då vill jag skrika igen.

    Det är fint att du och dina vänner lyfter detta, hade jag vetat att det inte alltid för alla är så himla himla lätt att ligga sig till ett barn hade jag inte väntat två år med att söka hjälp och då kanske hjärtat hade blivit mindre törnat längs vägen. Stor kram till dig och dina fina vänner!

  18. Fina Emma, tack så oerhört mycket för ditt inlägg!
    Ifjol blev jag opererad och pga detta får jag inte ha några barn åtminstone tre följande år (och nu är jag 28). Och visst finns det ingen garanti att min sjukdom inte kommer tillbaka och jag kan ha ett barn i framtiden. Min pojkvän gjorde slut med mig en vecka före operationen, och nu är jag absolut ensam. Jag vet faktiskt inte, hur jag kan fortsätta med mitt privatliv. Hur jag kan dejta med någon man, som jag i princip kan sambo med senare och som i princip kan vilja ha ett barn med mig, – hur kan jag inte låta honom bli pappa?!
    Ärligt talat, vet jag inte vad jag bör göra. Helt enkelt kan jag inte fortsätta leva med alla dessa tankar i mitt huvud. Jag ska visst läsa Fridas inlägg, och jag hoppas att det ska hjälpa lite.

  19. Helt rätt! Man borde även prata om att det finns dom som inte har det så lätt att bli gravida, det är inte att bara pricka in ägglossningen och så blir det en bulle i ugnen! Mer info till folket! ♥

Kommentera

Stäng meny