Adjö lägenhet, stadsliv och Midsommarkransen

 

I går morse tog jag tåget från Karlstad till Stockholm, pep till Midsommarkransen, hälsade på förbipasserande bekanta som vanligt och gled in på Ringdansvägen. Min gata. Ett par minuter till.
Gick vidare upp i den så bekanta trappuppgången. Kom fram till dörren som tidigare prytts av mitt namn. Nu stod där ett nytt namn på dörren.
Låste upp och klev in.

Vår lägenhet.

Vår tomma lägenhet.
Gick in och förundrades över hur STOR den var och tänkte på allt fint som utspelats här.
Barnen som cyklat racer mellan kök, hall och vardagsrum, köket som fungerat som scen och allsköns uppträdanden.

Den här maffiga pjäsen.

Lägenhetens mest fotograferade vy. Från köket in i barnens rum, där det tidigare stod en säng med sänghimmel.

Fönstret i vardagsrummet som förr var full av prunk.

Den lilla väggsnutt i köket där barn som bott i lägenheten skrivit hur långa de är. Och nu flytta nya barn in som får skriva dit sitt namn.

Utsikten.
Första och sista gången vi förmodligen bodde i era torn.

Köket och “scenen”.

Och den så vackra dörren i hallen. Den som stod uppe på vinden och samlade damm och fick komma ner och sola sig mot tapeten som jag satt upp.

Efter att jag sagt adjö till lägenheten hämtade jag några sista grejer i källaren och sedan gick jag för att lämna nycklar, skriva på de sista papperna och tacka Midsommarkransen för allt. 18 år i Stockholm till ända.

På återseende!
Så snart pandemin är över återvänder jag för att ställa till med Kransenloppis. Var så säkra!

Från och med nu är jag lantis på riktigt.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Önskar er mer flyt efter den pärsen med flytt och alla avsked

  2. “lustigt” att just overall har blivit en grej…just det har jag så många gånger tänkt att era barn aldrig haft på en enda bild….de grå yllekoftorna/jackorna och tights av tjockare modell är det de setts i.
    Det kommer bli bra för er men det är ju stor omställning från stor stad till liten stad även för den vuxne så det kommer ta tid. Kanske väljer ni flytta tillbaka ,kanske inte. Till våren känns det nog mycket bättre ska du se..Ta stegen i små myrsteg. Lycka till med allt.

  3. Men är det inte så ändå att man kan planera flyttar sååå noggrant och det blir ändå kaos på nåt sätt ändå pandemi eller inte? Ni verkar ha gjort ett riktigt kanonjobb!

    När det gäller barnen, jag har ju inga egna, men tänker på min familjs flytt från lägenhet till hus med stora renoveringsbehov när jag var 6år. Minns att jag tjurade när vi skulle flytta, fastän jag skulle få mitt eget rum?! trilskandet var mest för att få uppmärksamhet, det var ju mamma och pappa som hade bestämt att vi skulle flytta och att tjura gav mig liksom lite tid att acceptera beslutet, att göra det till mitt beslut också och som jag stortrivdes sen! Att bara kunna springa ut på tomten, att kunna cykla till kompisar två kilometer bort på egen hand, ha nära till badvatten.

    så länge man inte super eller misshandlar sina ungar verbalt eller fysiskt så tål dem ju en hel del utan att ta skada för livet. drastiska förändringar hade ju skett såsmåningom ändå om ni hade bott kvar i kransen.

    Tänk om ett par månader när ni kanske kommer kunna simträna i en riktig sjö istället för ett fotvårtsinfesterat klorcenter!

Kommentera

Stäng meny