Adjö lägenhet, stadsliv och Midsommarkransen

 

I går morse tog jag tåget från Karlstad till Stockholm, pep till Midsommarkransen, hälsade på förbipasserande bekanta som vanligt och gled in på Ringdansvägen. Min gata. Ett par minuter till.
Gick vidare upp i den så bekanta trappuppgången. Kom fram till dörren som tidigare prytts av mitt namn. Nu stod där ett nytt namn på dörren.
Låste upp och klev in.

Vår lägenhet.

Vår tomma lägenhet.
Gick in och förundrades över hur STOR den var och tänkte på allt fint som utspelats här.
Barnen som cyklat racer mellan kök, hall och vardagsrum, köket som fungerat som scen och allsköns uppträdanden.

Den här maffiga pjäsen.

Lägenhetens mest fotograferade vy. Från köket in i barnens rum, där det tidigare stod en säng med sänghimmel.

Fönstret i vardagsrummet som förr var full av prunk.

Den lilla väggsnutt i köket där barn som bott i lägenheten skrivit hur långa de är. Och nu flytta nya barn in som får skriva dit sitt namn.

Utsikten.
Första och sista gången vi förmodligen bodde i era torn.

Köket och “scenen”.

Och den så vackra dörren i hallen. Den som stod uppe på vinden och samlade damm och fick komma ner och sola sig mot tapeten som jag satt upp.

Efter att jag sagt adjö till lägenheten hämtade jag några sista grejer i källaren och sedan gick jag för att lämna nycklar, skriva på de sista papperna och tacka Midsommarkransen för allt. 18 år i Stockholm till ända.

På återseende!
Så snart pandemin är över återvänder jag för att ställa till med Kransenloppis. Var så säkra!

Från och med nu är jag lantis på riktigt.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny