Åberg, sommarkvällar och självförsörjande minnen

När vi var i Värmland spenderade vi kvällarna så här. Tillsammans med vår vän Åberg, med utsikt över åkrar, ängar och sjön Gapern.

Sparka grus framför oss, prata om livet, leta efter syrs-sång (var är syrsorna i år?) och …

… liksom suga i oss sommarkväll. Efter det här härjåret så behöver jag det här. Liksom kalibrera om hela själen och kroppen och komma igen, upp och i balans.

Jag bloggade med den här utsikten. Älskar det där kvällshänget, när alla sitter med sitt, munnen går utan tanke och en avhandlar vardagsstrunt och livsomvälvande avgöranden om vartannat.

Och när det är läggdags så går en inte alls till sängs utan piper ut i daggen för att bara fånga en liten, liten sekund till som en ska ha att titta på i kallaste november och träligaste mars. Utslitna klyschor som att “ladda batterierna” under semestern handlar om att ladda kameran full för min del. Så att jag kan få försvinna in i det här sedan, när höstblåsor kommer, barn skriker och en stöter på tråkpatrull. Recharge:a skiten ur mitt eget liv.
En skulle kunna säga att jag är självförsörjande.

Loading Likes...

Kommentera

Stäng meny