9 bilder från en kaotisk påskafton

Halloj på er!
I dag jobbar jag hemifrån med ett så himla roligt projekt. Ni ska få se lite senare i dag, wiiii!
Tills dess kan ni få scrolla igenom min påskafton som var lite … eh … kaotisk.
Dagen började bra. Jag satte några tomatfrön tillsammans med nakenfis-Bodil (därav ingen bild på det hela). Det var jord över hela golvet och Bodil avslutade med att gnugga in en rågad liter jord i håret. Som en bättre skrubbkräm.
Tog ut de här äggen från kylen. Dagen innan hade jag nämligen färgat ägg med te, spenat och rödbeta.

Planen för dagen var att rita påskbrev, gå påskgubbe och ha skattjakt. Ni hör ju ambitionsnivån. Som gjort för platt fall, men några dagar innan var tjo och tjim vid blotta tanken. Men inte nu. Jag målade en liten inspirerande mustasch på mig själv och då började ett av barnen gråta och skrek “neeeeeej, inte mustasch”. Samma kaliber av reaktion som att jag tatuerat in den förevig – över hela min kropp. Istället fick jag spendera förmiddagen med att bli invirad i snöre.

Glasskåp, hoppmadrass och en baddräkt som älskas av båda. Vad kan gå fel?
Skrik, härj och kaos. Ett barn som tränar sin dramatiska ådra och den andra som precis har hittat nycklarna hur en får maximalt med reaktion. Förslagsvis genom att ta saker från en syster som sedan sätta av i Tour de France-fart.
När barnen somnade över lunch så somnade jag och John också. När de vaknade började allt om.
Så …

Jag och Majken gick på promenad. Ut. Mot affären för att köpa croissanter som vi skulle fika på i solen. Stannade till på vägen eftersom vi hittade massor av blommor. 

Det här var lätt dagens bästa tidpunkt. Vi pratade om våren, blommor och att snart, snart skulle våren spricka ut i prunk.

Efter ett fenomenal affärsbesök med lycklig unge återvände vi till innergården där en hel hop grannar lapade sol. Majken åkte rutschkana, cyklade trehjuling och sprang runt. Sedan kom John och Bodil ut med en termos kaffe. När Majken fick se Bodil sprang hon mot henne med öppna armar och fångade in henne i en stor kram med orden “BOOOODIL”. Samma reaktion som om Bodil hade emigrerat till Amerikatt fem år tidigare. Alla grannar lade huvudet på sned och sjöng ut ett “aaaah”.
Informerade samtliga om att de bråkat i 72 timmar, men att de gärna fick tro annat. 

Gick in och korkade in min födelsedagschampange som vi sparat. 

Hängde upp några upp i körbärsgrenarna, åt kobbsallad och …

… sedan somnade barnen. Och vi med efter att ha utarbetat strategier för hur kaosdagarna ska tas.

Och ja, här har ni den. Vardagen. Skitig duk, mat på golvet och en påskafton som liksom inte blev riktigt som någon tänkt sig. Inga påskägg, inget skattjakt, inga påskgubbar och definitivt inget påskmys. Till nästa år ska jag klistra fast den här bilden på näthinnan och babbla “INGA FÖRVÄNTNINGAR” tills det sitter i varenda cell.
Men den här påskaftonen var en parentes. För dagen därpå gjorde vi något underbart, men mer om det imorgon.
Kram på er!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 6 kommentarer

  1. ändå SÅ gulligt med barnens längtan efter varandra, haha!

  2. Så stor igenkänning på det här inlägget. Så ärligt och bra skrivet. Och så skönt också att läsa om andra föräldrar med kaos. Mvh trebarnsmamman

  3. Känner verkligen igen mig i denna småbarnskaos Emma! Tack för din fina blogg, så inspirerande och härlig att läsa! Kramar

  4. Åh, sådan igenkänning på det här inlägget!
    Jag har också pseduotvillingar, men mina är drygt ett halvår yngre än dina. SÅ uttröttande och svårt bitvis. Såklart superkul och givande och skratt också, men inte bara glitter. Både jag och min man somnade på påskafton när vi nattade varsitt barn. Och vaknade inte förrän efter midnatt, det var det påskaftonskvällen det :))), haha.

    1. Hahaha, vad skönt ändå att höra att det fanns fler som knoppade på påskafton. Kram och styrka!

Kommentera

Stäng meny