22:45 vid köksbordet.

På onsdag smäller det. Då släpps boken Vintageparty som jag och mina vapendragare Volang-Linda och Vintageprylar-Lollo har skrivit, stylat och illustrerat. Äntligen.
Det är det härligaste jag gjort. Fantastiskt …

… och slitigaste.
Utöver boken har vi startat upp ett gemensamt företag, tre egna, skapat ett kontor och ska öppna underbara vintagebutiken Vintagefabriken.
För någon dag sedan landade vi alla tre i varsin fåtölj i butiken. Andades. Satt ner för första gången på … evigheter.  Vi sa till varandra att det nog inte är en levande själ som har förstått hur mycket vi har slitit för det här.
Vi har fått enorma mängder hurra-hojt (underbara ni), jämte “åh, du lever min dröm”-tillrop med en dos pepp i, men också en smula dos ångest i. För det är ju så där ibland. Man klickar in på en blogg och ser allt i rosa moln, pastelliga lemonadfärger toppade med ett randigt sugrör. Eller två. Det gör lite ont i bröstet och man känner att “fan, vad jag är misslyckad”. Trots att man har en mustasch som andra avundas, ett snille utöver denna värld eller häftigaste humorn i kommun, så känns ens egna liv bara lite … sämre just då.
Stundvis är de där rosa molnen unicorn-galopper från verkligheten.  Därför tänkte jag ge en lite nyanserad bild av denna “dröm”.

Vi har kastat oss ut i totala mörker, famlat, svurit och förvirrat letat efter något att hålla i oss i. Vi har varit skitskraja. Gråtit floder av ren och skär ångest.
Den här drömmen har nämligen inte kommit gratis. Långt i från. Det är ingen som har presenterat ett kit med drömmar som man kan köpa till specialpris.
Det vi har åstadkommit är smått fantastiskt när jag ser på det så här lite med perspektiv. Men fasen alltså. SOM vi har slitit. Och det har tärt på både oss och våra relationer. Jag är exempelvis inte säker på att alla mina vänner som jag hade när jag påbörjade alla projekt för ett år sedan är kvar nu när jag kommer ut ur jobbdimman.
I alla stressångor har jag inte varit den bästa människan i världen (men vad fasen, vem är det?), samtidigt som jag har känt mig så liten, rädd, förvirrad och betydelselös att jag behövt tröst och klappar. Kanske inte alltid kunnat bett om dem. Haft för mycket stolthet. Försökt vara för stark.
I topparna har jag dessutom bara velat prata om det där jag håller på med. Älta. Peppa. Bok hit och bok dit. Kontor och planer.
En av mina bästa vänner har jag exempelvis inte längre någon kontakt med.
Det är så långt från drömmar och rosa moln man kan komma.

Min man John är ett kapitel för sig. Han har varit ett enormt stöd. Underbar. När jag har suttit och knapprat bok på daton på nattakröken har han suttit bredvid och hållit mig sällskap (förlåt Johns chef Birgitta för det). Bara för att få en skymt av mig.
Det värsta har nog varit det ständigt dåliga samvetet. Att aldrig kunnat finnas där. Tillräckligt. Ge människor runt omkring mig den där uppmärksamheten, stödet eller kunna finnas där. Hela tiden vara på minus i sin egen lilla räkning i huvudet. Känt sig dålig som konsekvens.

Vi har verkligen slitit. Dag som natt.
Trots att det ser ut som vi har fångat de rosa molnen, lever drömmen och rider världen fram på unicorns med pastellfärgade manar, så är verkligheten en annan. Allt har sina nyanser. Ibland är det bara viktigt att våga kunna se dem. Och skriva om dem. För sätter man ord på allt det där onda, så blir det så … verkligt.
Vi har förverkligat en dröm. Det har vi. Men min definition av just det där drömförverkligandet är nog hemskt mycket mer annorlunda än de där rosa molnen.

 

Loading Likes...

Detta inlägg har 16 kommentarer

  1. Tänkvärt, tack för hårt jobb så ni kan sätta lite guldkant på vardagen för oss läsare(som LÄNGTAR efter boken). 🙂

  2. Åh vad härligt att du är så ärlig med att det inte bara är rosa fluff och små små moln – utan att allt har ett pris! Bloggar handlar ju så mycket om verklighetsflykt, drömmar och inspiration (jag vill iaf inte läsa om någon som är så stressad att hon inte hinner ut med soporna innan de luktar apa) – men utan verklighetsinlägg som det här blir jag samtidigt helt ångestfylld över att ALLA ANDRA minsann klarar det som får MIG att ligga och kvida i fosterställning. Tack Emma för att jag får veta att du också kvider i fosterställning – och ett stort och ärligt grattis för allt du har uppnått!

  3. Gud vad bra skrivet. Och grattis till er, bra jobbat! Ser fram emot boken. Puss!

  4. å skriva bok er så sjukt hardt, men så fantastisk. gler meg til å sjå boka di!

  5. Tänkvärt för mig som precis funderar på om jag ska starta upp ett litet vintagekafé i Karlstad nu när vi ska flytta dit. I drömmen är det ju blommiga små koppar, småkakor och svängig jazz, men jag vet ju hur mycket mer än så det kommer att vara.
    Tack för det och BRA jobbat! Klappa dig själv på axeln kulla! 🙂

  6. Men Oj… har en vän verkligen sagt upp kontakten med dig pga det här? Var det verkligen en från start då? *funderar*

    1. Nej, en vän har inte sagt upp kontakten på grund av det här. Jag har eventuellt förlorat en vän, men det beror på andra saker. Men om mitt liv hade sett lite annorlunda ut, om jag hade haft mer tid kanske jag hade kunnat förhindra det hela. Bara det.

  7. Heja dig Emma! Du är en sån peppande kvinnlig förebild! kram

  8. som ni kämpat. duktiga duktiga ni!

  9. Har fått jobb som grafisk formgivare för en utställning på mitt favoritmuseum vilket är rena drömmen! Problemet är dock att jag har 2 mån uppsägningstid på mitt gamla jobb så nu arbetar jag dag och natt för att få ihop allt till utställningen och uppdragen på gamla jobbet. Ibland blir man verkligen fundersam om det är värt det när man enbart träffar sin sambo är när man säger godnatt. Det var därför på något sätt lugnande att läsa att man inte är ensam om att känna de där eviga skuldkänslorna som tillkommer när man följer sitt hjärta och sin dröm.

    Måste bara fråga nu när boken snart är ute, var det värt det?

  10. Tack för att du delar med dig av det här. På nåt sätt känns det befriande att läsa att livet inte alltid är rosa och perfekt, även om det ofta verklighetsflykten man vill åt när man läser bloggar.

    Bra jobbat med allt! Ska belöna mig själv med boken efter en tenta på lördag 🙂

    1. Vad fint att du skriver det . ♥

Kommentera

Stäng meny