2020-talets posterboys för ohållbar konsumtion

I helgen läste jag Andrev Waldens pricksäkra krönika om vår tids tidsfördriv. Att renovera och hemmafixa.
Andrev själv hade målat om hallen tre gånger. Inte för att det behövs, utan för att nyanstrenderna svängt från vitt till grått till vitt igen (fast en annan nyans). Han stretar med pensel och hammare i hopp om att hemmet ska bli klart.
Hans sambo däremot ser hemmet mer som en levande organism, där en köar in till samma trender som alla andra. Stora lerfat, färgade ljus, någon rottingfåtölj (nej, visst ja, det var ju förrförra året) och så nya kulörkartan från Farrow and Ball kanske?
Attribut som visar att en hänger med.
Igenkänning. Från bådas perspektiv.

Jag har då hemmafixat så det står härliga till. Och till råga på allt haft flera bostäder … så där är det okej, eller? Nä. Men kanske har jag intalat mig det. Jamen väggarna är ju så slitna. Köksluckorna är nötta. Dörrarna läcker värme, och de går inte att rädda enligt de jag frågat. Detta är ord från mig.
Tvekade sällan att öppna en målarburk eller inhandla ett nytt bäddset från H&M home i säsongens nyans. Rättfärdigade det förmodligen med att jag också handlade en hel massa vintage.
Frågade hantverkare om råd, men frågade sällan om en second opinion.
Nu försöker jag att inte konsumera någonting nytt alls, och förändra ytterst lite. Ja, förutom den lilla detaljen att vi så klart ska bygga ett hel jävla hus då. Förvisso ska vi bygga så mycket det bara går av återbruk, men undrar också var gränsen kommer att gå. Var kommer jag rättfärdiga mina ohållbara beslut? Var kommer jag vara så fast besluten av att “sätta prägel” och uppfylla min vision av mitt hem?

Jag kan inte sluta tänka på medelklassens bekymmersfria bryderier. En klass jag själv tillhör. En klass som jag starkt ifrågasätter, där från mitt nersölade köksbord under vintagelampan från Svenskt tenn. Tänk ändå, att vi har det så gott, att vi kan tillåta oss själva att sväva ut i grubblerier om nyanser på väggarna. De basala behoven: mat på bordet, tillgång till dricksvatten och tak över huvudet är uppfyllda. Vi lever i ett fredligt land, och pja, vad ska vi ägna oss åt i detta gött?
Behoven är uppfyllda, så vi går loss på begär.
Vi shoppar, förändrar, uppdaterar och hemmafixar.
Det är så motbjudande i skenet av en klimatkris.
Vi vet att det råder en klimatkris, vi borde höja rösten, använda makten och göra skillnad. Att vi bor i ett välfärdsland beror ju på att vi brassat på rejält i decennier. Levt la vida fossil-loca.
Och nu sitter vi här och undrar vad vi ska ta oss för. Om det är vitt eller grått som gäller i höst, eller kanske beige?

Människor i fattiga länder har mer akuta problem att ta tag i än att bidra till fossilinindsutrins avveckling. Där det råder brist på mat, färskt vatten och platsen en bor på riskerar att bli obeboelig. Landet kanske inte ens är en fredlig zon, och en kanske dessutom utsätts för systemfel som rasism.
Klipp vit medelklasss i Sverige and insert painting the nails-emoji.

Jag har varit med på fossilfesten. Det har dansats la vida loca.
Inget snack om saken. Det var skoj. Jag har rest, konsumerat och levt som om det inte fanns en morgondag. Nu har jag vaknat upp dagen efter och är bakfull.
Fa-haaaa-n vad bakfull jag är.
Det känns som jag har hånglat med en snubbe som visade sig vara min kompis stora crasch. Det var spännande i stundens hetta, herregud hångla är ju kul, men nu vet jag bättre. Och jag vill bara ställa allt till rätta igen.
Jag kan inte göra något ogjort, men jag kan göra allt som står i min makt att försöka göra bättre.
Från min vardag, i ljuset av den där lampan, så har jag möjlighet att engagera mig. De mest basala behoven är uppfyllda. Jag har makten och rösten. Och det är min – excuse my värmländska – förbannade plikt.
För jag är ett privilegierat piece of ass.

Jag är alltid sist på festen, det ska gudarna veta, men fossilfesten är den enda fest jag vill lämna tidigt.

Jag undrar just hur vi kommer se tillbaka på 2020-talet. När vi visste så mycket, men gjorde så lite ändå. Shoppade någon ekologisk conscious-kollektion, för att det kändes bra, gött och som att en gjorde skillnad. Trots att det ständigt snackades som de sjuka mängderna släng, överkonsumtionen och de dåliga arbetsförhållandena för kvinnorna. Men det var ett lätt sätt att köpa sig ur ansvaret, helt klart. Outsource:a ansvaret till någon annan. Företaget?
Som att köpa sig en feminist-tischa producerad i Bangladesh, och inte hinna tänka på att vår konsumtion innebär utsläpp. Utsläpp som puttar klimatförändringar ett steg närmare människan. En människa som inte är vi, utan en människa i ett fattigt land,  exempelvis Bangladesh. En plats där klimatförändringarna inte är något som sker i framtiden. En plats där klimatförändringarna är reella … nu. En stor del av landet hotas att hamna under vatten när havsnivåerna höjs. Miljontaks människors liv – tillgång till mat, färskt vatten och tak över huvudet – står på spel. Och de drabbas i första hand?
Kvinnor.
Känslan av att stå på kvinnor sida – begära samma rättigheter – falnade lika snabbt som begäret efter den nya statement-tischan som polerade vår självbild så lent.
“Vad spelar det för roll om lilla jag” försöker hjärnan mata fram … för att det ska kännas bättre.
Men känns det bättre? Really? Eller har vi bara inte känt efter för att det är läskigt att tänka på?

Det är svårt att navigera när normerna är ohållbara och den närmsta bubblan av vänner endast visar på en väg: mot semester i Kap verde och en ny jacka från Rodebjer.
Normen är att renovera, byta, slösa med resurser. Trots att vi vet att det är jävligt farligt. Fuck alltså, det är inte denna planet vi ska rädda. Det är oss själva. Men vi håller på att konsumera och slit-slänga oss över kanten till avgrunden.
Vi har tid kvar att vända skutan – men använder vi den rätt?

Normen är att riva istället för att bevara, och överallt lyfts nu röster. Renoveringsraseriet och Ulla Skoogs geniala podd Husesyn lyfter ständigt det idiotiska i att slänga ut fullt fungerade byggmaterial och interiör som stått i minst 100 år för att byta ut det till något som knappt kallar 10?
Gamla fönster (som går att renovera i all evighet och som håller efter 200 år)  slits ut för sätta in nya, moderna. Som Ulla Skog så fint beskrev det: “Som att slita ut ögonen ur en målning av Rembrant”.
Och så är det ju. Inte bara huset förstörs, utan värdet på hela bostaden. Det blir också kostsamt för alla … utom de som gör nya fönster vill säga.

När jag skrollade Hemnet häromdagen – min generations fritidssyssla i jakten efter något annat att drömma, renovera och hemmafixa eftersom de mest basala behoven redan är uppfyllda – så såg jag att det kommit en ny säsong av “Bergs drömkåk”. Jag gillar Carina Berg, så tryckte på play.
Tittade några minuter och blev sjukt taggad när de sa att de ville bevara så mycket som möjligt av ett vackert hus vid strandkanten.
Några minuter senare dog jag inombords när de slets ut skafferidörrar och inredning ur ett hus från sekelskiftet. Jag hann säga till John: “Kan vi inte hålla utkik efter sådana där gamla, begagnade köksskåp till nya hu …”. Sedan hann jag inte säga något mer innan jag skrek rakt ut. En kofot svingades mot köksluckorna, och förstörde dem i en enda sving.

Det här var inte bevara, det här var snygga trendord i en ohållbar förpackning. Det här var demolering.
Samma sak med de öppna hyllorna. Kofot.
Och en till synes felfri sockerlåda som slängts ut … och förstördes med hjälp av en kniv?! Inte för att den skulle ta mindre plats i påsen med “skräp”, utan kanske för att ingen annan skulle kunna använda den? Varken lådan eller köksskåpen behövde förstöras, utan kunde gott ha hamnat på Myrorna eller Stadsmissionen, men här skulle det … förstörs. Kasseras. Trodde de att de var H&M eller Burberry och var tvungna att bränna upp alla kläder som inte blivit sålda så ingen annan skulle kunna bära?
Vad vet jag.
Ett gammalt täcke i senapsgult, med vad som såg ut att ha en prislapp kvar (och som jag langat upp plånboken för) slängdes. Fönster som satt på en gammal glasveranda skulle återanvändas till ett växthus, men trät på ena sidan var dåligt så hela fönstret ratades. “Tar för lång tid”.

Hela avsnittet var som att vifta med en kofot efter en fluga inne på Bukowskis.
Och jag satt där i soffan och försökte ducka.

Är det här rimlig TV 2020?
Ett cementerade av ohållbara normer där det ska gå fort, fort, fort.  Riva, banka, meja, kassera. Människor med kofot som säger att de “vill förstöra”? Egentligen ingen skugga över Carina och Erik, för de lever ju i enlighet med vad vårt samhälle basunerar ut. Men kanske är det dags att hållbarhetsäkra vad som langas ut och eldar på våra normer? Var är alla hungriga hållbarhetsstrageger i TV-världen?
Just ja, de finns. “Det sitter i väggarna” är ju ett praktexemplar för hur vi ska ta hand om allt som redan finns, återbruka och vårda. Men det hotades att läggas ner, men räddades i sista sekund efter en rejäl publikstorm.
För vad händer om sådana program försvinner, och bara de slitigaste och slängigaste varianterna finns kvar?
En rad posterboys av 2020-talets uppfuckade konsumtionssamhälle.

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 23 kommentarer

  1. Medelklass, överklass och …underklass…spelar inte mycket roll. (Men vilka vidriga ord!) En människa är en människa. Utom då att de två förstnämnda grupperna enligt denna indelning alltid har bättre ekonomiska möjligheter än den sistnämnda och därmed BORDE komma större ansvar för sådant som berör alla människor. De har råd att köpa fairtrade märkta kläder, och matvaror och annat. De har oftare positioner i samhället där de lättare kan göra sin röst hörd. Dessa röster borde höjas för de som ingen röst har (eller en mycket svag, som en liten skogsmus) i rättvisans och det gemensamma godas namn (vem som nu skall definiera denna rättvisa och detta gemensamma goda är också en fråga såklart). Jag har undrat varför ni bygger ett nytt hus. Finns där inte ett hus på er tomt eller har jag fått detta om bafoten? Är detta hus klimatondskefullt och hemskt eller? ( Det finns ju i extrema fall hus som man inte kan åtgärda hur gärna man än vill pga ditten och datten) En i familjen som också följer denna blogg emellanåt säger att det går att åtgärda de flesta befintliga hus så att de blir betydligt mer klimatsmarta och bra (blivande civilingenjör så vederbörande talar inte helt ur det blå i frågan). Kanske det är dags att börja predika ett budskap som handlar om att det man har är nog, och bra och fint. Tillräckligt. (Vilket ju oftast, om än inte alltid, är fallet i Sverige, andra delar av världen skulle folk aldrig ens refletera över de lyxbekymmer vi har rörande halmbalshus och färgen på lakan. De behöver basala saker som mat för dagen och tak av något slag översina huvuden) Ens identitet har ju inget att göra med vad slags fär man har på väggarna eller vadslags hus man bor i (såtillvida att man bor i ett sunt hus som inte kan göra en sjuk etc). Inte heller har det med vilka soffor man äger eller vilken sk “äkta konst” (också ett riktigt fult uttryck, “äkta” enligt vem?? Life is art, sa någon. vem? ) Varför vill man definiera sig själv, för att inte tala om andra människor utifrån deras hem, deras kläder etc? Sedan när någon vill framhålla dessa saker, om hur människor faktiskt lever i världen, de som inte har ens det mest basala så tystas dessa röster genom maktstrategier av olika slag. Istället för att bekymra sig om “att sätta sin prägel på” saker och ting i världen, som en vägg så kan det vara dags att på allvar fundera på hur man själv – ja! just du och jag!- kan medverka till att en eller annan utfattig människa på en soptipp i Indien eller i krigets Kongo får chansen till ett liv överhuvudtaget. Och ett liv där mat, skolgång, för barnen, sjukvård och ett hem (kanhända helt otrendigt färgmässigt i hallen..) blir en självklar trygghet. Med större rättvisa i världen kommer större engagemang för andra viktiga saker som klimatet. Att försöka tysta röster som talar om detta (genom olika maktstrategier där man själv har makten att få folk att tiga eller endast tala som man själv behagar) är att kväva möjligheten att någon lyssnar till dessa röster – även om man själv väljer att inte göra det utan tittar bort och skylle på annat- och rentav börjar kämpa för de fattigaste av de fattiga så att en eller annan människa får livet i gåva. Och att man levt själviskt, materialistiskt och med huvudet i sanden behöver inte vetyda att man har lång väg att gå till de fattiga. Har man haft ekonomiska möjligheter att måla om i ny och nedan har man ekonomiska möjligheter att rädda människoliv. Även om det är jobbigt att höra detta så är det sant. Människor i krigets Kongo, på soptipparna i Indien, som sitter och tigger utanför ICA kan inte vänta. De behöver oss nu! (Blir nån upprörd av detta så för all del. Tystas detta direkt så vad kan jag göra just här…annat än fortsätta min kamp för de fattigaste av de fattiga så länge jag har en enda gnutta liv kvar i mig själv. Även om detta cencureras igen…så finns det andra som lyssnar. Nån här och nån där)

    1. Censurerar aldrig kommentarer, och håller med dig.

    2. Gällande huset på tomten är det en barack med ett rum, utan toalett, vatten, el och avlopp. Vi ska så klart ha kvar den.
      Men vi kommer också bygga ett lite större hus på tomten, eftersom vi är fyra personer, varav två också använder hemmet som arbetsplats.

    3. Och som du vet så får du gärna kommentera, men jag har varit i kontakt med dig eftersom dina kommentarer ofta ger mig en klump i magen och stundvis får mig att må dåligt. Du tycker inte om mig, och jag får uppfattningen att du vill mig ont. Vill du att jag ska ändra på mig, förändra mitt synsätt så rekommenderar jag en annan teknik.

    4. Hej Anna,
      Vilken arg kommentar. Jag tänker att vi som oroar oss för klimatet och känner medkänsla med andra också ser det som drabbas hårdast dvs. fattiga i länder med sämre förutsättningar, men just detta blogginlägg upplever inte jag handlar om det. Utan snarare är en reflektion om media-sverige och de som vi alla ständigt matas med som eftersträvansvärt.
      Däremot ser jag som byggnadsingenjör med en påbyggnadsutbildning i byggnadsvård att byggbranschen har ett stort problem som branschen måste ta tag i och att byggande på tv ofta förstärker denna bild av slit och släng och att tid är pengar vilket det också tyvärr är. I dag går det inte att bygga en nybyggnation klimatsmart oavsett om man väljer det minst dåliga alternativet.
      /Hanna

  2. I stället för att skuldbelägga “medelklassen” (finns egentligen bara två klasser; arbetare och borgare) kanske vi borde kolla på vad borgarklassen sysslar med?

  3. Min tes är att nybyggnation kan aldrig bli klimatsmart eller miljövänligt. Om vi tänker oss att vi startar på noll och bara bestämmer oss för att bygga med återbruk hela vårt nya hus. Vi åker för det första land och rike runt för att hämta upp olika byggmaterial eller får transporter till oss med det material vi behöver oavsett om det är lera, halm, trä eller betong. Vi behöver grävmaskin för att kunna förbereda marken och vi behöver förbereda för VA oavsett vilken lösning vi väljer för vårt vatten och avlopp. Redan här har vi påbörjat våra första belastningar på miljön. Vi måste följa PBL och vi vill att vårt nya hem ska vara försäkrat vilket också skapar krav på utförande och materialval.
    Vi startar med grunden med det material vi fått tag på vi murar och har köpt nytt bruk för att kunna göra det. Vi har också behövt få in grus från olika håll där vi inte riktigt vet vart det kommer från i alla led, kan vara Öland, Skåne eller Kina. Då byggmaterial sällan redovisas över tid är det svårt att veta. Så vi har inte ens en grund och redan gjort ett avtryck. Ja jag kan fortsätta men det du nämner i inlägget träfönstren och köksinredning är en så oroligt liten del av byggnaden och när vi kommit dit har vi redan slitit rejält på jordens resurser och tvingats till en rad mindre miljövänliga val.
    Det är lätt att raljera och peka med fingret men i en nybyggnation går det inte att fullt ut göra rätt.

    1. Beror ju på hur en bygger. Vi kommer bygga med halm (restprodukt) som växt upp några kilometer bort och som bundit enorma mängder koldioxid. Vi kommer använda lera som ytskikt. Vi ska försöka återbruka så mycket vi bara kan (allt?), utom kanske rör? Vi kommer inte använda betong, stål och försöka undvika plast. Klart att en hus gör ett avtryck, men tanken är ju att minska vårt totala avtryck genom att odla egen mat, producera egen el och använda vatten på ett resurseffektivt sätt.

  4. Tack för ditt engagerade och viktiga inlägg. Uppfattar det inte som att det handlar om skuldbeläggande av medelklassen.
    Hoppas att det är ett paradigmskifte på gång. Istället för att fortsätta slänga ut kök och renovera, renovera, renovera för att “hemmet ska uttrycka min personlighet” (jag skrattade högt åt Andrev Walden) kanske vi kan öva på att säga “Tack, det är bra”. Tror att influencers skulle kunna göra en stor insats här.
    Jag har med förtjusning läst om era planer att bygga ett halmbalhus. Hoppas på att få se och höra talas om flera sådan projekt i framtiden, inte bara från dig. Att man på riktigt tänker på att nybyggda hus ska kunna stå och leva länge. Att man återvinner byggmaterial. Att man tänker lite längre helt enkelt.

  5. Bra text! Och tråkiga kommentarer ovan…

    Vad jag förstått från Emmas tidigare texter och även denna tror jag inte syftet är att skuldbelägga någon, förutom möjligen henne själv. Tycker hon ofta resonerat kring sin egen gynnade ställning osv. Sen om nån känner sig träffad kanske man ska använda den indignationen till att göra en positiv förändring i sitt liv istället för att prata om hur kränkt man blir och sen kränka andra…?

    Mår hursom väldigt bra av att läsa din blogg nu med den resa som ni gör, har följt dig länge och blir väldigt inspirerad!! Känner igen mig mycket i texten. För egen del tycker jag verkligen att det är jobbigt på ett personligt plan med hur medelklassen jag omger mig med lever ett liv där talet om
    Medvetna val och miljöhänsyn inte rimmar alls med hur de lever sina liv. Och som någon som bara handlar på second hand och inte flyger etc känner man sig ofta rätt ful och kufig i jämförelse, även om man rent konkret kanske lever närmre deras värderingar. Mycket kanske beroende på att man ofta behöver köpa eller fortsätta använda grejor man tycker är halvfula när man inte köper nytt haha.

    Angående huset. Även det. Väldigt inspirerande. Svårt att bygga helt återbrukat om man bygger nytt (om ni inte kan komma över nån timmerstomme som ni kan flytta dit hehe) men annars är väl tipset att typ undvika hantverkare så mycket det går? 🙂

  6. Åh äntligen hittade jag hit (lr var jag väldigt dålig på att leta?), gick först in på en annan sida m en annan font och då var det alldeles blankt på bloggsidan.

    Tack för ett intressant inlägg, texten och kommentarerna (blogg o insta) får mig att tänka på några saker.

    Skrattade också gott åt andrevs text. Själv är jag inte där än varken ur andrevs lr sambons synvinkel men det kan bero på att jag bor i en hyresrätt . O kommer o tänka på enkelbonings syn på ordet renovering vs underhåll vs inredning https://enkelboning.com/2020/06/01/favorit-i-repris-sluta-renovera/

    Älskar Ulla skoogs sommarprat, visste inte att hon hade en podd, tack för tips!

    Såg också Bergs program och tänkte inte på hur de rev ut köket, mer på att de ville först behålla allt men att snickaren sa att det kanske skulle bli för svårt. Men det är ju sant, riva och förstöra fungerade saker är ju dumt. Sen vet man ju inte hur konversationen o sånt var utanför tvproduktionen det är ju ändå tv.

    Sen tänker jag på texter skrivna av personer i din sits – influenzer inom ex miljö o hållbarhet (vet inte om du har skrivit om det förut) som skrivit om Good enough❤️❤️❤️

    Ser framemot att följa ert husbygge via blogg och Instagram

  7. det är förfärligt att folk river ut helt fungerande inredning. även om det är slitet eller trasigt går det ju oftast att laga. bor i stad och blir så ledsen när man ser stabila 40-talskök i massivt trä ligga utrivna på gatan. varför? kan man inte bara byta luckorna eller måla om? jag tror också att lära sig vara nöjd med det man har är bra för själen. ett hem är liksom ett ställe att bo på. klart det ska va mysigt, men man kan städa, tända lite ljus, ha krukväxter så kommer man långt på det.

    tack för ett bra inlägg. det borde vara med i DN.

  8. Tack! Väldigt träffsäkert skrivet.
    Jag har precis ”vaknat upp” och kan inte sluta tänka på klimatkatastrofen. Skammen över hur min och så många andras livsstil på så kort tid kunnat fördärva så mycket. Känner starkt igen mig i bakfylla-känslan. Som du skriver, vi kan inte göra ogjort men vi kan göra allt som från nu kan mildra. Och främst, inspirera fler att göra detsamma.

  9. Emma du är så jädra bra som kämpar på och visar upp nya normer och påpekar sånt som är skevt med hjälp av din stora plattform, heja dig! En bok om just normer och attityder som jag verkligen gillade är “Navigating environmental attitudes” av Thomas A. Heberlein, så där är ett tips om du inte redan läst 🙂

  10. Apropå kommentaren högst upp, två gånger när jag kommenterat (en gång peppigt, en gång invändande men inte trolligt, värre har postats här) har kommentarerna inte kommit med. Det handlar nog om att systemet censurerat av misstag och inte om att Emma struntat i att publicera. Kanske värt att kolla upp vad som orsakar detta, nån bugg nånstans?

    Även befintliga hus har ju NÅGON gång omfattas av klimatbelastande åtgärder (VA, renovering från fattiggsverige-standard, etc, och så själva bygget såklart). Att bygga hus för att det inte finns andra rimliga sätt att kunna bo på den plats där man har sina nära och kära är väl ändå ett bra skäl att göra det. Det handlar ju inte om hus egentligen, utan om möjligheten att leva det liv man vill leva, på en plats man tycker om.

  11. Det är hemskt men de enda som kan ändra på det är de som skyller på att lilla jag inte påverkar. När det bara är folket som kan säga nej nu byter vi system. Det kommer aldrig makthavarna göra. Det funkar inte så. Ett exempel, om många skaffar solceller så finns inga kunder till elbolagen för vi blir självförsörjande. Då måste de sluta med sjuka affärsmodeller som skadar natur som kolkraft eller vindkraft (som bl.a bidrar till skogsskövling). Källa: etc chefredaktör Johan Ehrenberg

    Folket måste resa sig och förbannat snart.

    Du borde skriva i Aftonbladet eller nån annan tidning många läser! Ditt budskap måste ut! Och du pratar så att många lyssnar tror jag. Man fattar.

  12. Så bra inlägg Emma! Huvudet på spiken 🙂

  13. Bra skrivet! Är själv medelklass och känner igen mig alltför väl. Har många runtom mig som knappt funderar en extra vända på miljön innan de bokar en till utlandssemester, för det är ju billigt! Men dyrt för oss alla… Kan inte detta inlägg bli en insändare i någon större tidning?! Vi som läser här är ju vad jag kan tänka mig redan med på tåget, tycker fler borde få läsa detta så ögon öppnas. Heja!

    1. Det hade varit något! Och vissa dagar skulle jag nog vilja det, men vissa dagar pallar jag inte mothugget. Vad skönt det hade varit att vara bekväm och följsam, hahha! Men kanske!

  14. Hej Emma!

    Tack för ett viktigt inlägg och för ditt inspirerande engagemang. Som du och flera i kommentarsfältet skriver är det självklart alltid bäst att ta hand om det man reda har – såväl hus som väskor.

    Jag tänkte på det du skrev om minimerad klimatpåverkan vid nybyggnation. Jag jobbar som arkitekt och även om det går (för) långsamt håller branschen på att ställa om. Nuförtiden jobbar vi ofta med olika typer av miljöcertifieringar och livscykelanalys. Detta har du säkert koll på – men förenklat handlar det både om att minimera klimatutsläpp initialt när huset byggs men också att på olika vis göra kompensationsåtgärder så att klimatutsläppet över tid blir lågt. Läs gärna mer på SGBCs hemsida, tex om certifiering för NollCO2:
    https://www.sgbc.se/certifiering/nollco2/

    Det är ju såklart sällan privatpersoner just certifierar sin egen bostad (pga dyrt). Ert framtida halmbalshus låter spännande tycker jag och det vore intressant att få följa er resa och om ni faktiskt kunde mäta de klimatåtgärder ni gör och vad de ger för utväxling? Kanske skulle du kunna hitta ett samarbete/projekt med någon som jobbar med livscykelanalyser eller liknande? Jag tänker att du har bra kanaler för att både inspirera andra och hjälpa till att höja nivån på diskussionen! Det är enkelt att man inte får syn på de stora lågt hängande frukterna och istället jämför några få äpplen med ännu färre päron.

    Jag förstår såklart att det är tusen andra saker att tänka på när man bygger eget hus – se det helt enkelt som en idé!

    Tack på förhand!

    Joanna

    1. Vilken bra idé! Detta vill jag göra!
      Jag tycker ju detta är sjukt intressant. I halmen som vi ska bygga med (som kommer från Värmland) så har ju enorma mängder koldioxid bundits, liksom i trästommen. Sedan tror ju jag (hoppas) jag att vårt hus ska vara sjukt energieffektivt, där vi kan producera egen el (genom att placera husets tak i den mest gynnsamma riktningen), producera biologisk mångfald (genom odlingar och grönt tak), och också visa att en kan bygga med restprodukter, återbruk och extremt närproducerade material.

      1. Ja, vad roligt! Vore också roligt att få följa. Det känns ju som att ni har massa bra idéer på gång – toppen att också få det svart på vitt vad det ger för avtryck som helhet! Och förhoppningsvis kanske ni undviker några onödiga fallgropar på vägen också.

        Lycka till!

        Joanna

  15. Heja heja, bra inlägg!!

Kommentera

Stäng meny