13. Tell us about a memory from your childhood.

Lucka 13 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) handlar om en Dallas-kontor, balettdräkter och totalshower.

13. Berätta om ett minne från din uppväxt.

Det här kära vänner, är min syster Ellen och jag (den lilla skiten till höger). Iklädda matchande balettdräkter och varsin sinnesstämning. Min syster i sitt rätta element och jag som frustrerat försöker gömma mig under mattan.
Ungefär alla mina barndomsminnen inkluderar den där personen till vänster. Min syster. Vi lekte precis jämt. Inne på pappas hemmakontor tornade ett Dallas-office upp, med min syster som en Sue Ellen-chef i vampiga kläder och skyhöga klackar uppslängda på skrivbordet – bland pappsens viktiga papper (som vi hjälpte att fylla i så klart). I min systers rum skapade vi världar och lägenheter i bokhyllorna. Rev ner alla böcker och ställde istället upp ett gammalt dockskåpsbadkar och lite annat krafs som vi hittade. Vi lekte i timtals. Nere i “mellanrummet (som vi kallar det), så var det ritverkstad. Mamma tog hem meterstora pappersrullar vilka vi kunde skapa enorma konstverk på. Som aldrig tog slut. Vi hade ritpennor i varendaste färg och låg på golvet ritade. I “stora rummet” (andra kanske kallar det vardagsrum, men inte i min familj) flyttade vi om och skapade kojor, gungade i trapets (pappa hade satt upp några krokar i en timmerstock i taket) eller hade någon form av show.
Min syster är – och har alltid varit – den roligaste människa jag vet. Som ett kringresande tivoli, med en trumpet i fickan. Hon var min idol och jag ville vara precis som hon. Men jag var liksom lite för osäker som tivoli. Därav matthänget.

 

Loading Likes...

12. Tell us about the music that inspires you.

Lucka 12 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här) handlar om musik.
12. Berätta om musik som inspirerar dig.
Om du skulle fråga mig precis, exakt just nu, så måste jag tyvärr vara så genom-ärlig och svara … “Disney – en magisk värld”. I dagarna tre har vi på Vintagefabrikens frilanskontor gastat till “Havet är djupt”, “Snart är det jag som är kung” och “Alla snubbar vill ju vara katt”. När Emmy kom in på kontoret igår sa jag “Nu är det såhär, att vi (jag) har ett litet tema här på Vintagefabriken den här veckan, så du får två val. Vill du lyssna på “Disney – en magisk värld”, volym 1 eller vill du lyssna på “Disney – en magisk värld”, volym två.”. Och lite så där har det varit hela veckan. Disney-dimma.

Jag har varit lite småförkyld i ett par dagar också, så det har passat extra bra för mig att imitera Simba som barn. Det låter så autentiskt. Tycker alltså jag, ska tilläggas.
Just när det är så där mycket att göra, som det kan vara när man exempelvis bestämmer sig för att dra igång en liten julmarknad (hrum), så behövs kvardrikilo (ett helt vedertaget begrepp) med pepp. Och då finns det bara ett fåtal vägar att gå. Disney är ett av dem.

Nåväl. Nu lämnar vi detta humiliating Disney-avslöjande, och går vidare i skivsamlingen. Som ni säkert förstår så är jag inte så pretto när det gäller musik. Längre. Detta svunna indie-hjärta, lyssnar på allt från Jay Z, Neil Young, Bon Iver, Local Natives, Beyonce, till Timbuktu, Monica Zetterlund och Astrud Gilberto.

Loading Likes...

Breakfast time.

frukost by emmas vintage

God morgon! Denna sega torsdagsmorgon börjar så här. Med min nya bricka som jag hittade på Emmaus för en spottstyver, kattallriken som jag fick i födelsedagspresent av Linda, mitt gröna, loppisfyndade favoritglas och en kopp på fat som jag köpte på en antikbutik i Varberg. Nu ska här fyllas upp med kaffe, grapejuice och smörgåsar, så jag blir människa och det blir något vettigt av denna dagen.

Loading Likes...

11. Tell us about the ugliest thing you know.

flaskor by emmas vintage

Lucka 11 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här):

kutens bensin by emmas vintage

11. Berätta om det fulaste du vet.
Det fulaste jag vet är den fullkomligt vulgära jakten efter nytt. Livet ska vara skinande rent, utan minsta repa, skit i hörnen och slö-söndagar-med-pizza-och-småfis.
Om det något som skapar kli-panik på kroppen hos mig är just de där hemmen, liven och trädgårdarna, där allt är så perfekt att man själv känner sig som ett en maläten loppa. Trots att man både tvagat sig, deo-rajdat armhålan och tagit på sig skinande rena strumpbyxor. Till och med borstat de där tänderna allra längst bak i tandraden.

Det där tillrättalagda är det värsta jag vet. Det fulaste jag vet. Det är så “fint” att det blir fult.
Just i de där friserade trädgårdarna och lägenheterna – som är perfekta att man vill kräkas lite – får jag panik. Mitt inre kaos kan inte möblera in sig i denna välordnade vardag.
När något fått en repa, så byts det ut mot något nytt. Eller snarare ännu nyare. Gärna dyrare. Trots att det fungerar. En jakt på statusmarkörer målad i lack och stämplad med ett bäst före-datum. Som ett nyshoppat hem vars innehåll byts ut i takt med varje säsong. I denna vardag finns ingen plats för en nött pinal, en pizzakartong eller ett par trötta sockor på vardagsrumsbordet. Inte heller något personligt – om det matchar i en vit ram.
Det finns inget som helst återanvändningstänk eller miljösamvete. Bara en vulgär överkonsumtion i jakt efter det perfekta livet. Utan sprickor. Ett liv som så uppenbart inte kan levereras i en shoppingpåse.
Hur har du själv hemma då, i ditt pastell-palats, Emma Sundh?
Förutom några städade pastellhörn i denna två:a, så är det stök mest överallt. Gamla koffertar på hög, någon pinnstol som jag ska måla om, en upphittad hallspegel som någon annan har slängt (trost att den är fullt fungerande), en klänning som jag ska laga. Ett bord fullt med pennor, sudd och illustrationer, ett annat med symaskinen – lämnat mitt i ett projekt. En brokig skara ting och möbler som jag älskar – var för sig. Mitt hem är en samling pysselprojekt. Och jag skäms när jag skriver det, men jag visar så sällan upp detta stök som jag någonstans älskar. Kameran åker bara fram när det är nystädat och piffat. För när stöket är i full gång – då är jag upptagen med att leva.

Och just det där tycker jag om. Stöket, risporna och projekten. Ett nött hus med originalfönster, en gammal skavd dörr, en vildvuxen trädgård, en ihoplimmad favoritkopp och T-shirt som håller på att falla sönder och samman. Saker som har lämnats (och vårdats) som de är – för att någon älskar dem. Precis just så.
Eller för att man är så upptagen med att leva att man inte har tid att polera.

paris by emmas vintage

värmland by emmas vintage

Loading Likes...

Pust.

Helt slut. Fullkomligt, helt slut. I dag har jag, Linda och Lollo röjt och storstädat på Vintagefabriken. Sorterat, återvunnit ting som inte längre går att använda och gjort fina listor inför 2014. Det känns som att ha storstädat sitt inre.
Var sak har sin plats. Men det är mycket fix kvar. Vi ska måla lite möbler och fixa fint på väggarna. Men det blir sen. 2014.
Vill ni se hur det ser ut i halvlek? Kom förbi i morgon kväll vettja, då har vi nämligen kvällsöppet och bjuder på lussefika. Eller kika förbi på söndag, då vi anordnar “En snällare julmarknad” på Skvallertorget i Midsommarkransen ( i samarbete med Stockholms stadsmission).

Loading Likes...

Favorite necklace

halsband by emmas vintage

Vardagsdagsdagar som just denna lilla onsdag piffar jag upp med halsband över värmande kofta. Jag, som aldrig har varit mycket till smyckesmänniska (undantag broscher), drömmer numera om att bära stora halsband mest varje dag. Jag har fullständigt förälskat mig i ett halsband som jag köpte i London. Piffar upp vilken tråkgrå kofta som helst.

halsband by emmas vintage

Loading Likes...

10. Tell us about something you think is extra ordinary beautiful.

åberg by emmas vintage

Från arkivet-djupdyk till en lucka med något vackert, nämligen lucka 10 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här).

10. Berätta om någonting som du tycker är alldeles särskilt vackert.
Något som är alldeles underbart vackert, så där nästan överlyxigt få-förunnat-fint, är att jag har samma fantastiska vänner nu som för 15 år sedan. Några riktiga godingar har tillkommit genom åren, som Lollo, Linda, Lisa och Frida (som jag varit vänner med i tio år!). Men annars är det samma personer som såg mig ta mina första stabblande, skitnödig-nervösa steg in på Tingvallagymnasiet i Karlstad.
Tillsammans har vi övervunnit livet. Och som vi har levt. Vi har torkat varandras tårar, kissat på oss av skratt, dansat dåliga gator fram, tröstsnott blommor ur rabatter, sagt att-den-där-snubben-var-ändå-bara-skit, vi har undersökt 7Elevens öppettider grundligt, funnits där när ensamheten varit som ett stort sugande hål, stafetthånglat med gängliga snubbar, lyssnat när resten av världen varit döv. Vi har bråkat – och återvänt med famnar av längtan tillbaka. Vi har levt. Och vi har gjort det tillsammans.
Det är något som jag tycker är extra vackert. Att vänskap kan vara så enormt stark.
För mig har de här personerna betytt världen. Utan dem skulle jag vara hälften av den person jag är i dag.
Tillsammans är man inte stark. Man blir stark.

lisa by emmas vintage

nina by emmas vintage

fatima by emmas vintage

fatima by emmas vintage

Loading Likes...

9. Tell us about your style when you were 15 years old.

emmas vintage

Nu ni sailors!
Denna trubbiga tisdag ska jag ta med er ner i arkivet, genom lucka 9 i Emily Dahls julkalender (läs hur du deltar i “berätta om”-kalendern här).
Dagens (eller gårdagens) uppdrag är som följer:
9. Berätta om din stil när du var 15 år. 

Hm. Svårt. Just 15-åriga jag hamnade sällan på bild, och de bilder jag har är begravda hemma i Värmland. Om jag inte minns fel så hade jag axellångt cendréfärgat hår och lugg, i någon form av Per Gessle-frisyr (under Gyllene tider-eran) och klädde mig ENBART i svart. Kjol över byxa var ju hett då, så det sportade jag. Och svart pennkjol och båtringad tröja i något glansigt, suspekt material.
I brist på bilder (jag får ta och leta upp någon riktigt klassisk 15-bild nästa gång jag är hemma i Värmland)  så bjuder jag på lite härlig stilhistoria från arkivet.

emmas vintage

13 år och har stukat foten. Året är 1996 och jag bär jeans (mins första egna, som inte är ärvda), silverskärp från Kookaï (ärvt av min kusin Kristin) och en magtröja som jag ärvt av min syster Ellen.

emmas vintage

Ni ser mig till vänster i bild. Året är 1996, jag är i Løkken i Danmark tillsammans med min mamma, min syster Ellen och hennes två kompisar. Denna Danmarks-resa ska gå till historien som en mardröm för min mamma och för mig? Som en dröm så klart. Under denna resa tar min syster mig på fest, säger att jag är 15 år och jag hånglar för första gången. Med en dansk som hette Rasmus som var 17. Han och hans kompisar stod dagen därpå och sjöng “Should I stay or should I go now” utanför huset vi hade lånat. Min mamma tittade ilsket på dem, så de darrade av rädsla. Min mamma får fortfarande något svart i blicken när denna resa kommer på tal.

Bär favoritjeansen och randig tröja som jag ärvt av min trendiga kusin Kristin.

emmas vintage

17 år, här tillsammans med Fatima. Inte mycket till stilbilder under denna period. Mest bilder som såg precis ut just så här.

2003. Till vänster ser du mig, 20 år gammal med snedlugg. Till detta bar jag så klart tygpåse, sturörsjeans och Converse.  Till vänster ser min mina accessoarer. Aka. Mina bästa vänner, som jag satt ihop med, bodde tillsammans med och slanade Debaser fram med. Nina, Lisa och Åberg (ps. Hoppas ni inte dödar mig för att jag lägger upp den här bilden, men ni är ju bara för söta). Alla i rött läppstift.

emmas vintage

2004. Här vet jag inte vad som händer. Men det är samma sorts bilder som tas. Finns knappt en bild i dagsljus i arkivet på tre år. Jag levde på natten. Pronto. Eller nätterna. Jag var ute jämt.
Här tillsammans med Lisa. Under denna period klär jag mig i marinblått. Från topp till tå. Och vita Converse. Eller blå då förstås.

emmas vintage

Den enda (jag skojar inte) bilden tagen i dagsljus under hela 2005.
Och jag kan erkänna att jag tagit med de mest städade bilderna från denna period. Det är för att mamma och pappa inte ska få en hjärtinfarkt.
Härj var mitt mellannamn.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny