1 riktig skitdag för 100 bra?

Den senaste tiden har jag varit riktigt otursförföljd. Jag har tappat bort barnmössor som min mamma sytt (åt mig som bebis), vår barnvagn gick sönder en timmes kvällslig kollektivfärd hemifrån (Majken panikskrek konstant i en timme på pendeltåget och både min och Johns mobiler hade laddat ur, så vi var liksom utelämnade åt skriket, pendeltåget och den låånga färden hem) och min dator kraschade när jag satt i jobbdeadline och sista-minuten-planering av möhippa.
Jag har haft en hel rad av sådana dära riktiga skitdagar. Men gårdagen tog nog priset. John hade rest i väg till Kalmar för jobb (planerat sedan länge). För att slippa gravidkånka bebis och mat tre trappor utan hiss i tre dagar, så hade jag bestämt mig för att åka hem till mina föräldrar i Värmland.
Jag och Majken skulle hänga i tre roliga dagar såg jag framför mig.

Inte då.

Båda får feber och sänks totalt. En ganska så höggravid och en 1-åring. Dålig kombo. Efter en stort sett sömnlös natt vaknar Majken klockan 05.00 sharp – färdigsolen, svintrött, men ändå bestämd över att natten är över.
Några timmar senare blandar jag till en välling som står på diskbänken (måttad och klar) och försöker söva om henne. Men hon vill inte ha någon välling. Hade jag tittat på mobilen hade jag sett Johns meddelande om att det bara var måttat för en halv välling. Vällingen smakade väl blask, så Majken blev missnöjd och började skrika. När hon precis slumrar till plingar det på dörren. Öppnar ytterdörren – snorig, i nattlinne, med håret på ända och Majken i famnen.
Sotaren.
Hade i sömnlösheten glömt bort att han skulle komma. Majken vaknar efter sin minutkorta sömn. Vägrar somna om. Två timmars gnäll senare somnar Majken. Av utmattning. Jag passar på att packa en väska för trippen till Värmland medan Majken sover, men eftersom tidsplanen redan har spruckit så kopiöst måste jag väcka Majken alldeles för tidigt. Har en tid hos barnmorskan, och det är så fullt på MVC nu för tiden att det liksom inte är läge att boka om en tid (tro mig, jag har redan försökt). Så jag tar en gnällig, trött Majken och all packning och kånkar jag till MVC. Väl där får jag veta att min tid är inställd.
Fail.
Åker till Centralstationen istället. Väntar på tåg och försöker söva om Majken. Går ej.
Tar tåget till Karlstad och det går under omständigheterna bra. Väl framme står ingen pappa där och väntar som avtalat. Det har skett ett litet tidsmissförstånd, så min far är kvar hemma på landet medan jag står – febrig, jävlig och med sammandragningar – med en läggdagsredo 1-åring (som vägrar sitta i vagnen) på Karlstads centralstation.
Slut och kaputt.
Sedan anländer pappa.
Det var inte mitt finest moment om man säger så. Mascaran rinner ner till Småland och jag känner mig som världshistoriens sämsta mamma. Kan eventuellt ha slängt min mobil i backen när jag i utmattningen ska försöka installera den satans bilbarnstolen i mina föräldrars bajskorvsbil (alltså jag älskar den där bilen egentligen, men just då, när bilbältet fastnar, var den gjord av pure skitkovsbajs).

Föll ihop – rödgråtssnorig och febrig – hemma i mitt barndomshem med Majken bredvid mig. Pratade med John som satt i Kalmar, lika febrig han, knaprandes alvedon och med hushållspapper i näsan. Han erbjuder sig att ta nästa tåg till Värmland. Men jag säger att “nu måste det lätta”. Jag tänker att – trots denna jävliga dag – att jag gladeligen investerar en skitdag för hundra bra.
Imorgon åker jag hem till Stockholm igen. Den egentliga planen var att fortsätta ner till Göteborg, träffa våra vänner och njuta, men det får bli en annan gång.
Denna kropp måste vila.

En avslutande parantes: Hatten av för alla ensamstående. Att ratta barn när man själv är sjuk (och gravid), är banen mig en utmaning … Heja er!

Liked it? Take a second to support emmasundh on Patreon!
Loading Likes...

Detta inlägg har 27 kommentarer

  1. Herregud! Jag skulle bara ha stannat hemma den dagen då den började på det sättet.

    1. Om jag hade vetat vad som väntade hade jag också stannat hemma kan jag lova. Men jag är en seg och envis jävel …

  2. Käraste Emma! Vilken supermamma du är! Ibland får man en riktig skitdag där man bara vill gå under jorden men sen kommer solskenet och så får man 100 bra dagar! Hoppas du mår bättre och att alla andra dagar framöver blir 1000000 ggr bättre. Kramar till familjen <3

    1. Åh, tack Gabriela! Jag samlade in ännu en skitdag i dag, så NU tror jag att det vänder. Skulle bara pumpa ut den sista skiten först …
      KRAM

  3. Så hög igenkänning! Man blir pepp av att läsa din blogg, verkligen på riktigt! Och jag tycker att det är så himla fint att du kan hitta tjusningen i tråkdagar också. Med en snart 2 1/2 åring och en 3 månaders så måste man träna på att se det från den ljusa sidan mååååååååånga gånger om dagen. Mamma går åt ena hållet – tvååring åt andra. Och mesta dels är de ju bara så roliga men man glömmer det lätt när man är trött. Jag tror mest att jag ville säga tack, för att du delar med dig. Vill man titta på en tokbusig Knut och en än så länge ganska stillsam Billy kan man kika in på insta: @viktoriaforsberg
    Kram

    1. Den här kommentaren ekade i mitt huvud på tåget från Värmland till Stockholm i eftermiddags. Majken skrek HELA vägen, minus två tillfällen: 1. När hon tog sig en nap. 2. När jag bytte bajsblöja på Majken på det minimala skötbordet och alla bajskorvar ramlar ut. På golvet. Ungen skrattar. Jag skrattar. Och jag lär mig två saker. 1. Gå aldrig i strumplästen på offentliga toaletter. 2. Läs Viktorias kommentar om och om igen för att komma i håg att se livet från den ljusa sidan. Och att jag kommer bli så stark av det som komma skall. Kanske några gråa hår på köpet, men what ever!
      KRAM

  4. Huvva, vilken dag! Krya på er allihop! <3

    1. Ja, den får gärna läggas långt in i arkivet. Kram och tack för dina ord.

    1. Aaaaaameeeeen gud vad fint! Man blir ju ganska så sugen alltså.
      Kram emma

  5. Åh herre, jag lider med dig, verkligen!!!!! Fattar inte hur ensamstående klarar sig med förståndet i behåll

    1. Inte jag heller! Det här med att ta sig samman, borsta av sig och “skärpa sig” kan vara så svårt när livet ter som en gladiatorbana full med hinder.
      Så impad. Plus att jag blir lite starkare när jag tänker på vad människor världen över klarar av …
      Starkare i efterhand ska tilläggas. I stundens hetta är det inte mycket som rår på en …

  6. Usch vad jobbigt, men du klarade dig igenom det och du är en supermamma. Krya på dig!

    1. Åh, tack för dina snälla ord. De värmer.
      Kram emma

  7. Låter verkligen som att du haft några riktiga skitdagar! Håller tummarna att det vänder nu så kommande dagar blir minst lika bra som de andra varit dåliga 🙂
    Kunde inte låta bli att le åt när du öppnade för sotaren, fick så filmiska bilder i huvudet 😉
    /Alexandra

    1. Han log nog också inombords för jag måste sett rent fördärvlig ut.
      Och nu vänder det. I dag var också en skitdag, så nu har jag investerat ÄNNU en dag, så nu väntar jag bara på att alla findagar ska rulla in.
      Kram emma

  8. Åh vi har alla vår bajskorvsdagar! Krya på er allihop och hoppas förtusan att ni får solskensdagar snart!

    Jag och min dotter satt hemma i 5 dagar med feber och tittade på TV förra veckan, nu är hon 2 år så lite enklare att rodda. Verkar vara en lång förkylningssäsong!

    1. Verkligen! Nu får det lätta tycker jag – för alla!
      Kram emma

  9. Åh! Krya på er! ❤️

    1. Tusen tack <3

  10. Alltså, efteråt kan en ju skratta. Hög igenkänning på att trots sömnlös natt (eller hundra?) ta sig an lite väl mycket kånk och rådd och kollektivtrafiksresor med vagn. För att det ju borde gå, väl? Det GÅR ju. Fasiken vad som faktiskt går att orka med när en tror att det ska ordna sig…Men priset av att inte förutse sina orkbegränsningar kan ju bli en och annan kastad mobil samt en och annan tår…:) Kram!

    1. Hahaha, ja, ALLT går! Helt klart!
      Efteråt tenderar jag dock att bli lite extra kaxig, utmana ödet lite vääääl

  11. Fy vilken fruktansvärd dag! Och heja dig som tog dig igenom det <3
    Är 6-månadersgravid nu med första barnet och tycker det är tillräckligt eländigt att vara sjuk på egen hand, utan att också ha en sjuk liten en att ta hand om! Stor kram!

    1. Ja, man är liksom inte så kaxig när man är sjuk. Eller ja, tillräckligt kaxig för att ge sig i väg till Värmland uppenbarligen …
      Som tur är ser inte alla dagar med barn ut så här. Långt ifrån.
      Kram och grattis till magen! Bästa, härligaste grejen <3

  12. Åh! Stor igenkänning. Har också stått utmattad och sjuk och fått fullkomligt bryt när jag försökt sätta fast bilbarnstol. I regn. Håhåjaja. Underbar skildring iallafall av de där stunderna i småbarnslivet som är så jobbiga att det nästan är absurt. Kram på dig och heja alla oss fantastiska föräldrar! <3

    1. Hahaha! TACK! Och varför gör de inte bilbarnstolarna superduperenkla? Grrr …
      KRAM

  13. <3<3<3

Kommentera

Stäng meny