En helg på torpet, mys i mörkret och taggsvampsskörd

I fredags pep jag och familjen österut med den lille elbilen. Målet var det här söta torpet och våra vänner Amanda och Martin och deras barn Diana och Harry.
Vi anlände i skymningen och inne i stugan väntade …

Middagsbestyr.
Amanda gick loss på mangold från trädgården och jag stod och hängde vid diskbänken, babblandes som den viktiga krydda jag är.

Torpmys om hösten måste vara det bästa. Tända ljus, mörkret utanför och den perfekta kylan för att ösa på sig stickat.

Dagen därpå pälsade vi på oss höstkrud och gick ut. Raggsockor, långkalsonger, halsduk och … vantar.

Ja, alltså de här fina vantarna på verandaräcket är inte mina. De har Amanda stickat själv.
jag är så imponerad över allt hon stickar och syr (kolla här).
Undrar just när jag ska lära mig att sticka?

Dagen innehöll inga som helst planer förutom att umgås. Barnen lekte loss, medan vi mest bara hängde.
Bara och bara, det var ju precis vad vi ville göra.

Fick en rundvanding i trädgården, snackade trädgårdsprojekt och hittade ett äppelträd med äpplen i. Smakade loss. Så klart.

Kelade en hel del med deras kattunge Mona också. Sånt mys! Och kanske världens mysigaste katt (håll för kattörnen Jumanji!)? Nä, men så social och ville liksom vara med hela tiden. Hon till och med sov i vår säng!
Det ville Jumanji också förr i tiden, men nu är han all about att vara ute och jaga möss. Längtar till regn och rusk så han hänger mer inomhus.

Den här trion tog en liten promenad innan pannkakslunchen.
Och det här tycker jag är så sablats fint: När ens barn får egna relationer med ens kompisar. Ja men så smälter ju hjärtat.

Och jag var kamouflerad för oktober. Alternativt innanmätet på en fylld vintunna.

Eyelinern hade semester. Liksom jag.

Jag och Amanda hamnade här i hammocken. Babblandes som ditt och datt.

Började snacka skolfoton och ville ta ett eget i 80-talsstyle.

På eftermiddagen gick vi ut i skogen. Martin och Harry tog täten!
Hela gänget fikade loss på kaffe och kaka uppe på ett berg med utsikt, och sedan hittade vi …

Enorma mängder taggsvamp. Min halsduk fick agera korg ända tills …

Amanda kom med fikakorgen. Ut med termos, kakor och annat onödigt. Här skulle göras svamp-middag!

Väl hemma från skogen rensade vi svamp. Världens mysigaste stund om du frågar mig.
Därefter blev det pangmiddag med svampsås, vi berättade om när vi gjort bort oss totalt och jag kan ha skrattat tills jag fick kramp i magmusklerna.

Dagen därpå var det dags att pipa hemåt. Efter en match fotboll sa vi hejdå och pep hemåt. Vilken panghelg!

Loading Likes...

Bra mat tar tid.

I betalt samarbete med Årstiderna

Visste du att olivträd börjar ge frukt efter 5 år, men en full skörd först efter 40–100 år? Det sägs att det tar minst tre generationer att få fram en riktigt vass olivodling!

Vad någon planterade för 100 år sedan ger frukt nu. Och vad jag gör nu ger effekt om 100 år. Precis som mitt liv är ett resultat av val som gjorts tre, fem och tio generationer innan mig.
Valen vi gör påverkar – inte bara oss, dig och mig och generationen efter oss. Utan sätter standarden för framtiden.

Just därför försöker jag alltid handla ekologiskt.
För mina val spelar roll för jorden som brukas, att nyttodjuren finns kvar och att naturen runtomkring mig är motståndskraftig. Nu och sen.
Årstiderna – som erbjuder 100% ekologisk mat – lyfter nu en kampanj som heter “it’s about thyme” där de riktar strålkastarljuset mot tiden det tar att producera mat.

Det är hög tid att polera fram vår respekt för hantverket, tiden och den ekologiska maten. Bra mat tar tid att odla.

De ekologiska oliverna till Årstidernas Arbequina-olivolja kommer exempelvis från familjen Osunas olivodlingar i Sevilla,. Oliverna skördas nu i december, och vill en smaka på tiden, flera generationers arbete och omsorg så kan en beställa den ekologiska olivoljan här.

Olivolja är en lyx här hemma. Inget vi öser i stekpannan så att säga (det använder vi närproducerad rapsolja till). Olivolja är smak, en doft av Medelhavet och tid.
Växtbaserat att ringla på smörgåsen tillsammans med säsongens soltorkade tomater eller ljuvliga toppa caprese:n med.

 

Och apropå tid.
Är det inte hög tid att vi pratar tid.

Vi vill fatta snabba beslut och låta saker gå i ett huj  samtidigt som carpa livet och sudda ut varje tecken på förfluten minut från våra ansikten. Vi kämpar emot tiden, ser den som vår fiende, när vi mest av allt borde behandla den med respekt?

Allt ska gå snabbt. Bygga, shoppa, äta, resa, välja, förändra, måla om. Allt ska gå med en jädra fart och resultatet blir halvdant. Dåliga material, höga utsläpp, tärd miljö och en hög med gifter. All for the snabbtorkande, snabbverkande, snabbproducerande och quickfixande snabbval-fun. Som ett tidsbesparande lifehack som en bra gärna skulle vilja översätta till livshack. En hack i lacken.

Hur vore det om vi polerade fram respekten för tiden?
Såg rynkor som erfarenhet, såg resan som målet, lagade det vi hade, valde det långa-loppet-bästa och uppskattade tiden det tagit för saker att verka fram – bra! Välja det bästa.

Som Ulla Skog sa i sitt sommarprat 2015: “Varför ska jag välja en dålig färg bara för att den torkar snabbt?”.
Jag har själv varit mitt i smeten av snabbval (flyg, fast fashion-kläder, plastfärg och förändra for the fun – inte behovet – där jag mest av allt bara valt det som alla andra valt eller det som stod med fetast text på magasinets omslag), men gött nog finn tid att tänka om, välja annat, ändra sig.

 #årstiderna #itsaboutthyme #ekologiskt

Loading Likes...

Kika in i vårt hönshus och hönsgård

– I betalt samarbete med Granngården

Tänk va! Att vi har höns!
Det är hundra gånger mysigare än jag trott och alltså de är ju som mina små, små ungar.  Behöver jag säga att både jag och John är som orolig hönsföräldrar som tittar till dem stup i kvarten?

Vi har dessutom en ny morgonrutin här hemma.
Precis innan vi cyklar i väg till förskola och skola så piper vi ut till hönsgården, öppnar luckan och släpper ut hönsen i hönsgården. Ibland har vi med några brödsmulor från frukosten.

Blir du också sugen på höns? Ja, men då ska du spana in Granngårdens hönsguide.

Men nu ska spana in vårt hönshus på hjul – byggt av återbrukat material.
Häromsistens fick ni se vårt rosa hönshus från utsidan och nu tänkte jag att vi ska kika in.
Och jajaja, några hörn måste fixas till, men sen är vårt hönshus klart.

Nämen hej, hej!

Tadaaa!
Jag har målat hönshuset med ett lager av kalkfärg (vatten blandat med släkt kalk från Granngården) för att hålla parasiter borta. Alla springor tätas med linoljekitt.

Väggarna ser lite flammiga ut, men det beror på att barnen hade hönshuset som ateljé förut. Många konstverk under kalken. Och till våren målar jag nog ett lager till.
Luckan till vänster är en städlucka för att kunna komma åt att mocka hönsbajs! Den har jag inte hunnit måla än, men det ska göras snabbare än snabbt.

Golvet består av en linoljemålad plywood, och under sittpinnarna finns en presenning.

På golvet har vi ekologisk halm som de gillar att gosa och sprätta runt i . Vi har ju en hel del av den varan eftersom vi bygger ett halmbalshus.

Vi vill ju undvika plast, så vi funderar på att lägga in en linoleummatta om vi kommer över någon (begagnad) snutt så småningom.

I ena hörnet (närmast dörren inne i hönshuset) finns en foderautomat från Granngården.

… och en vattenautomat som står på en gammal ugnsplåt (tips från följare: ha något under vattenautomaten – så TACK!) som jag hittade i sommarstugan som stod på vår tomt förut.

Här tar sig Kapten en slurk.

Hade tänkt att använda plåten som bricka till förodlingarna (ni vet när en har en massa småkrukor på våren), men detta var ju ännu bättre. Skyddar golvet!

Hyllan med reden (gammal bokhylla från sommarstugan) har jag målat i linolja – i samma nyans som hönshuset. En mix av engelskt rött (som fönstren), gulockra och vit linolja för att få till den perfekta nyansen rosa.
Hyllan var ju grön innan, och jag lät det gröna vara kvar på sina håll. Lagom mycket Pippi Långstrump.
Och har en börjat tänka Pippi så blir en inte så noggrann och perfekt-sökande med målningen – SKÖNT!

I taket sitter en begagnad värmelampa (fyndad på Marketplace) som vi kommer använda under vintern så det blir varmt och gott därinne.

Ska vi spana in hönsgården?

Hönsgården är byggd av gamla brädor som jag hittat på tomten och putsnät från Granngården.

Jag har delvis använt gamla fasad-brädor och plankor som varit rumsavdelare inne i sommarstugan, men också virke från våra egen andrasortering (när vi tog ner träd på tomten).
Alla gångjärn, beslag, haspar och skjutlås är begagnade.

Inne i hönsgården har jag gjort ett sandbad i en gammal Kockums-balja och så har vi satt upp ett gäng grenar som de gillar att sitta på.

Här står vattenautomater och några hemmasnickrade höns-leksaker som kidsen gjort.

Det var allt för den här gången!

Dags att stänga hönshuset och låta de små vara i fred.

Så där ja. Vad tycks?

Loading Likes...

Dahlior, kommuns finaste odling och ett besök hos Roya.

Något av det bästa med att återvända hem – och just precis hit – är att upptäcka alla pang-personer som råkar gömma sig i varje sväng och avkrok. Det är över mitt förstånd att så många roliga, trevliga och härliga människor letat sig just hit – till en (förvisso) varm, vettig bygd utanför Karlstad.

En av dem är Roya.
Jag har följt henne på Instagram i många år eftersom hon tar helt fantastiska bilder (alla måste följa) och omgivningarna, husen och ängarna var så bekanta på något vis.

En dag insåg att det var bekanta. Det var min barndoms avkrokar – fast ur någon annans lins – och jag kan ha skrikit ut detta i något uppspelt DM till Roya.
Sedan dess har vi hörts en hel del, Roya har varit på besök vid vårt husbygge och i går pep jag förbi på en eftermiddagsfika i hennes sommarstuga några kilometer bort.

I området vid Royas sommarstuga hängde jag mycket som barn. För där fanns nämligen en telefonkiosk. Sådant som var spännande för exakt sjuhundraår sedan när en växte upp på landsbygden.
Där fick jag nu kliva in i den mysigaste stuga jag varit i och slås av hur otroligt vacker mixen av furu och tjocka bomullsgardiner med spets är.

Roya bjöd på fika inne i stugan, och jag kunde ju i vanlig ordning inte sluta fotografera.

Sörplade kaffe och snackade projekt och drömmar i en timme.

Sen gick vi ut i den fantastiska trädgården! Alltså hakan släpade efter mig, för den hade jag ju tappat för länge sen.

Här fanns en rosenträdgård, massor av jätteverbena (min favorit) och så dahlior i massor.
Innan jag cyklade hem fick jag med mig några dahlior som jag la i lådcykeln. De skumpade däri medan jag tog grusvägen hemåt.

Det här med att omge sig med fantastiska människor på cykelavstånd – då känner en sig rik.

Tittade till min egen skrala lilla perennrabatt (på tillväxt!) och funderade på om det ska bli en dahliarabatt för mig också någonstans?

Loading Likes...

Stockholm, grönan, pirr och hemma-kvarter

I fredags pep jag och hela familjen till Stockholm. Vi hade tänkt att åka dit för ett par helger sen men blev sjuka hela högen.  Men nu satsade vi allt på ett bräde, bokade tåg, biljetter till Gröna lund, kontrollerade snorkanalerna och sen drog vi i väg.
När vi rullade in i Stockholm började det pirra. Det där pirret jag inte haft på säkert 17 år.
Och ett leende klistrade sig fast på mitt fejs som bredde ut sig från norr till söder.
Det var så fint att vara tillbaka.

Med tappra barn tog vi oss sedan med tunnelbana in i Stockholms-natten, och vidare med buss hem till Lisa och Per. Vi fick hemgjord surdegspizza och naturvin när vi kom fram och sedan kröp vi till kojs i deras gästrum i källaren.

Vaknade upp till det här. Bästa sortens hotellfrukost – med efterlängtat sällskap.

Med frukost i magen begav ut i Stockholm. Mötte upp Lollo och hennes kiddo på tunnelbanan och så tog vi oss mot Djurgården och Gröna lund.

Det åktes karuseller och det åts sockervadd, magar pirrade, lustig hus intogs, eventuella bilder tagna i flygande mattan inhandlades.

Per gjorde Grönan big time (åkte han allt?), medan jag, Lollo och John turades om att ta hand om kidsen och sällskapa i de vildare varianterna. Jag älskar berg-och-dalbanor så det stod på min lista.
Fick med mig Lollo och Per och skrek över Saltsjön, Riddarfjärden, säkert ända till Drottningholm. Och skrattade.

Efter fem timmar Gröna lund tog vi båten mot Slussen.

Vi bestämde oss för att gå genom Gamla stan till tunnelbanan, insupa göttet och njuta av alla vackra hus.

Det blev till att bära barn genom stan istället för att strosa, men Gamla stan finns ju kvar.

Åkte (hem) till Midsommarkransen, spanade in vår gamla gata och klev in på innergården.
Det är något oerhört lyxigt med att ha kompisar som bor just precis där, så en får komma och sniffa på det liv en hade. Sakna det en (stor) gnutta, uppskatta alla åren just där, alla människorna.
Vara så förbaskat tacksam för alla som kommit in i ens liv, som förstår en, får en att känna sig 100% normal och vet det mesta om en.

Middag gjordes i ordning hemma hos Lollo och Hasse. Det hivades fram stora fat i vanlig ordning. Det har det gjorts ända sedan jag lärde känna Lollo 2003-ish (?).

John <3 Barnen lekte, sprang runt på innergården och klädde ut sig. Enligt barnen var det jämt skägg mellan Gröna lund och leken i Kransen. Bra betyg ändå.

När det blev läggdags kilade vi ut, förbi vår gamla lägenhet och ner på gatan där det byggts en busshållsplats minsann. Saker har hänt på de här nio månader. Busshållsplats och att en kan blippa sitt visa-kort på bussen och tunnelbanan (istället för att köpa biljett i automat eller swishbiljett) var nytt för denna gång. Och ett nytt hus vid Telefonplan.

Dagen därpå blev det frukost-repris hemma hos Lisa och Per och därefter återvände vi till våra hoods. Först fikade vi på stammishaket AB Café, sprang på några vänner, mötte upp ytterligare vänner och därefter begav vi oss till Svandammsparken. Där alla liksom möts.

Där hängde vi hela långa dagen, åt hämtpizza under en pil och passade på att hänga med …

Nina och hennes familj!

När klockan blev halv tre var det dags att bege sig till tåget.

Förbi alla gamla bekanta hus och mot tunnelbanan.

Och så hem!

Loading Likes...

På med dina foträta fakking kickass-skor

Imorgon är det 11 september.
Det är inte bara 20 år sedan 9/11 – de förskräckliga attackerna som ritade om världen – utan också prick ett år tills det är val i Sverige.

Det är ett ödesval på många vis.
För det är ett val som måste handla om klimatet om vi ska ha någon fakking chans att lösa klimatkrisen och skapa något form av framtidstro.
Det är av yttersta vikt att klimatet sätts högst på agendan, och att alla politiska partier steppar upp så att deras politik lirar med klimat- och miljömål. Och pretty much vad vi åtagit oss i och med Parisavtalet och rimligtvis även i linje med senaste IPCC-rapporten.
Men för att partierna ska våga det behövs en opinion.
Och det är där du kommer in i bilden.

Vi alla en enormt viktig roll. 
Förutom att vi är väljare är vi någons vän, bekant, kollega, släkting, granne. Vi är någons inspiration och vi är opinionen. Vi har en röst – och det är banne mig få förunnat.
Vi har också rätten att uttrycka oss. Vi har möjlighet att like:a, kommentera, reposta och påverka favoritinfluencers och norm-sättare.

Vi behöver inte bli straight hållbarhets-edge i foträta skor som vi ärvt av vår mormors systers man. Vi behöver inte kedja fast oss vid riksdagen, sluta skratta och säga bye bye till AW och fest. Men vi kan faktiskt visa var vi står. Ibland.
Stå upp, gå före, tycka till, ta upp ämnet, skriva, dela, lyssna in och argumentera. Visa upp när vi gör vettiga val, men också pressa på samhället att göra det enklare att välja vettigare. Det om något är att visa att en kan ha både foträta skor, men med ganska mycket fakking kickass i.

Imorgon är det ett år kvar till valet.
Ge alla du känner 365 dagar på sig att mogna fram en röst för klimatet. 
Skriv på den här namninsamlingen som kräver politik som ligger i linje med klimatmålen, bjud in till val-öl (och snacka politik), dela inlägg i sociala medier, kroka arm med alla dina vänner att rösta i Kyrkovalet tillsammans (eller gå och förtidsrösta) och

Kila in klimatet. Och gör valet till en självklarhet. Förutsätt att alla GIVETVIS ska rösta med klimatet i åtanke – herregud, konstigt vore annars.

Do your part.
Sedan är det upp till alla andra att göra sin.
Vi människor är flockdjur, vi gör som alla andra.

Dela under #klimatval2022.

Har du bra:iga tips på hur en kilar in klimatet i samtalet – dela med dig här i kommentarsfältet.

Loading Likes...

Spana in husets ytterdörrar!

Något av det roligaste med att bygga hus är ju att leta reda på alla begagnade detaljer. Återbruk har ju länge varit min bästa sport, och kanske är detta mitt yttersta examensprov. En riktig prövning. Planen är att se var gränsen för nyköp går och försöka hitta så mycket som möjligt till det “nya” huset på begagnatmarknaden.

Och i dag tänkte jag att ni ska få se några av alla dörrar som kommer sätta karaktären på huset.

Först ut är denna rosa dörr som kommer sitta på norrsidan.

Även den här dörren ska sitta på norrsidan. Vi kommer använda en av dörrarna som innerdörr och en som ytterdörr för att kunna hålla kylan ute.

Den här ska sitta på den södra sidan, ut mot trädgården.

Och den här ska förmodligen sitta på orangeriet!

Vi testade först med enkeldörr, men det kommer bli finare med dubbeldörr.

Den gula dörren ska sitta på punschverandan, ut mot trädgården.
Den gröna dörren kommer sitta inne någonstans – kanske in till badrummet?

Vill äta upp de här dörrarna! Hur fina är de inte?

För att inte tala om denna dörr:

En fransk pardörr som suttit i en trappuppgång.

Okej, det är lite oklart var den ska sitta. Kanske in till vardagsrummet. Eller ut till punschverandan. Men jag kunde ju bara inte lämna den.

Detta är mitt bästa ställe just nu. Vårt förråd som John byggt av den gamla sommarstugan. Här finns dörrar i olika färger, halmbalar och …

… fönster till orangeriet. Och snart, snart börjar bygget med orangeriet.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny