Landsbygds-Foodora

Vi bor ju 20 meter från mitt barndomshem, där min mamma och pappa fortfarande bor. I deras garagelänga, en en gammal verkstad. Den såg jag inte komma. Av så många anledningar.

Den främsta är att jag aldrig varit särskilt … familjig. Missförstå mig rätt, min familj är underbar. Men jag alltid riktat strålkastarljuset mot vänner och drivits av en längtan att skapa ett sammanhang som inte nödvändigtvis har släktband inblandat.

Men det fina är ju att en får ändra sig. Eller snarare lägga till.
Det finns något jädrigt göttigt i att kunna rå om de som rått om en. Skotta snö utanför deras veranda, ta in tidningen (barnen har gjort det till tradition innan förskolan) och handla mat till dem när en ändå packar sin egen kundkorg. Det går both ways ska sägas. Mamma tvättar vår tvätt, och så får vi tillbaka vikta barntröjor och manglade handdukar. Vi lånar friskt från deras jordkällare, men har också syltat upp hundra miljoner ton bär från en frysbox från Dackefejden (för att kunna göra oss av med frys-åbäket).

Och när vi hämtar tvätten så överräcker vi en korg med dagens middag med orden “här kommer landsbygds-Foodora”. De frågar varje gång vad det betyder, haha. Soppa med bröd, en form med lasagne eller grönsaker i ugn. Två portioner extra av det vi lagar och en ugn som värms upp istället två.
Och det viktigaste: hålla sig väl med landlorden, aka min mamma.

Loading Likes...

Jakten på rätt nyans till huset

God morgon! Hur mår ni? Hur har ni det i januari-vardagen?
Jag börjar känna lugnet i kroppen, fast jag har en hel del att göra och lägenheten i Midsommarkransen inte ens är hoppackad, hehehe. Men snart, snart piper vi dit för att köra ett packnings-ryck, för flytten är bokad till den 1 februari. Tidigare än vi tänkt, men det fina är att vi kan samflytta med några andra som flyttar samma sträcka. Hej, resurseffektivitet!

Just precis i dag väntar möten, promenad i snön och så ska vi försöka komma fram till vilken nyans vi ska ha på huset vi ska bygga. Det är så sablats svårt att försöka höfta nyanser när huset inte ens finns. I en vanlig värld hade en ju testat, provat, nött och funderat.
Nu är det mer inspobilder och försök till beslut, för bygglovsansökan bara MÅSTE in nu. Planen var ju att skicka in den vid årsskiftet, och här sitter vi nu …

I förra veckan lät jag alla Patreons rösta fram förslag, och jag de flesta landade i ljusgult hus (ljus guldockra) och fönster i engelskt rött.

Jag tycker det är fasligt vackert så klart, även om jag kanske inte är team rött i så många lägen.

Kolla det här från Visby exempelvis. Så fint!

Visby, Skansen och Gamla stan är mina go-to-plejs när det kommer till kulörter. För att inte tala om internetz! Älskar färgkombinationerna hos UnderbaraClara och LongingforLennon.

 

Så vad landar vi i då? Jo, jag tror att vi landar i …

Det här!

Eller snarare det här huset till vänster. Ljust guldockra (ska höra av mig till Skansen och höra mig för om exakt färgnyans) och guldockra fönster. Fint till falu rödfärg också tänker jag (som vi ska ha på hönshus och uthus).

Vad tror ni? Säg gärna ja, för jag håller på att bli knäpp här av allt velande fram och tillbaka.

Loading Likes...

Dagens enkla to do: Gör skillnad för mänskliga rättigheter – visa handlingskraft

I samarbete med Fair Action

 

Mänskliga rättigheter handlar om alla människors lika värde, rätten till tak över huvudet, mat på bordet och icke-föreorenat dricksvatten. Att få hjälp om mattan rycks undan, att få utrycka sin åsikt och att en ska få tro på vilken gud en vill – eller ingen alls.

Detta borde vara grundläggande för alla människor. Lika grundläggande som att det borde finnas en lag som ser till att företag respekterar mänskliga rättigheter.

Jag som konsument borde också få en försäkran om att det jag köper – exempelvis den där smartphone:en – inte ska ha bidragit till en massa skit, som att en 7-åring brutit kobolt utan skyddsutrustning i Kongo (och får allvarliga lungsjukdomar som följd) för att jag sedan ska kunna instagramma i snön.
Mitt morgonkaffe ska inte heller ha en besk eftersmak av att den som plockat bönorna inte kan försörja sig på den låga lönen.

Jag vill också känna mig säker på att Sverige som land står upp för människor även på andra platser på jorden, inte tillåter vattenföroreningar, tvångsarbete och nedriga arbetsförhållanden. Att Sverige står upp för kvinnor, barn och ser till att naturresurser inte exporteras där människor är beroende av naturen för sin överlevnad.
Vi svenskar konsumerar som om det inte fanns en morgondag, och som krydda på den välgräddade shoppingspåsen så tar Sverige inte något ansvar. Än.

 

Fair Action kräver nu – tillsammans med en rad andra organisationer (däribland Rädda Barnen, UNICEF Sverige, Naturskyddsföreningen och Amnesty International för att nämna några) – att en lag kommer på plats som säkrar de mänskliga rättigheterna.
Med kampanjen Visa handlingskraft vill en få den svenska regeringen att göra som exempelvis Frankrike och Nederländerna: lagstifta om företags ansvar för mänskliga rättigheter och även bidra till processen med att ta fram ett gemensamt regelverk på EU-nivå. Hundra procent rimligt.

Det fina är att gaaaanska många tycker att detta är superrimligt, och en hel drös med företag vill se en lag på plats. Kampanjen Visa handlingskraft får medhåll av 40 företag, däribland Coop, H&M, IKEA, Löfbergs och Systembolaget, samt en rad fackförbund, däribland Unionen och TCO.

Jag skrivit under namninsamlingen på visahandlingskraft.nu – gör det du också. Tillsammans är vi många.
Namninsamlingen är öppen till och med midnatt 20 januari (imorgon!).

Varför är det här viktigt?
Många svenska och europeiska företag bedriver verksamhet eller anlitar leverantörer i länder där kränkningar av mänskliga rättigheter är vanligt förekommande. Trots att riskerna är stora saknar tyvärr företagen ofta rutiner för att inte bidra till problemen. 

Så kan vi ju inte ha det.

Givetvis finns det företag som jobbar aktivt med att säkerställa att mänskliga rättigheter efterlevs, men det är mer en frivillig (hygien-)faktor.
Trots att många företag skryter om att de har en policy för mänskliga rättigheter, så är det få som går till botten med att säkerställa att “kraven” efterlevs.  Fair action gör regelbundet granskningar av företag för att se till att de agerar i enlighet med de mänskliga rättigheterna. I den senaste granskningen – som innefattade 46 svenska företag  – stod det klart att varannat företag inte gjorde tillräckligt. Jag återupprepar: Varannat företag.

Varför en lag?
En lag behövs för att kunna hålla företag ansvariga för om människor eller miljö far illa på grund av företagets verksamhet.

3 sätt att göra skillnad

  1. Skriv på namninsamlingen! Det var bara någon minut – men bidrar till att göra skillnad för så många minutrar av andras liv. Ta chansen att påverka. Och – glöm inte att tipsa andra om att göra likadant. Dela vidare länken i sociala medier vettja!
  2. Dela informationen om Visa handlingskraft!Fair actions instagram finns inlägg (till exempel detta) att sprida vidare.
  3. Sätt press på politikerna! Handelsminister Anna Hallberg finns på instagram under @annahallbergpolitiker Tagga henne i era egna inlägg, eller skriv en kommentar på hennes konto och uppmana henne att jobba för lagstiftning om att företag ska respektera
    mänskliga rättigheter. Rimligt ju.
        
Loading Likes...

Vegetarisk till lunch i förskola/skola = specialkost

Mitt ena barn valde att bli vegetarian som 4-åring, eftersom hon inte vill äta djur.
När vi meddelade detta till förskolan i Hägersten så fick vi hem en blankett om “specialkost”, som vi lämnade in (efter ex antal glömningar, hehe).

Nu har barnen börjat på ny förskola, och då kom blanketten igen.
Det är något som skaver i mig, för det hållbara borde inte kräva någon blankett? Eller?
Det hållbara borde inte gå under parollen “specialkost”. Det hållbara – den kost som forskningen ständigt försöker få gemene hen att ansluta till eftersom vi behöver sänka utsläppen – borde väl ändå vara norm? Det föriklickade valet. Särskilt i förskolor och skolor, där nästa generation ska slussas in samhället.

Kanske ska den, som vill ha kött i sin kost (alltså mitt andra barn som är allätare), få en blankett om specialkost?

Många vittnar om att det finns vegetariska alternativ i skolor, eller att det finns vissa dagar. Tänk om vi vände på steken istället. Och gav ett köttalternativ vissa dagar i veckan. Men att den vegetariska och veganska kosten – som vi vet att vi behöver äta mer av – blir norm?

Eller så klart (ännu bättre): Den kost som serveras är den kost som är mest hållbar sett utifrån säsong, miljö, biologisk mångfald och närhet till odlingar.
Drömmen vore ju att det serverades klimatsmart mat, och att en noggrann avvägning har gjorts i alla led gällande biologisk mångfald, klimat, miljö och närhet. Och då hade ju kött valts bort i 98% av fallen och i 2% av fallen hade det serverats viltkött eller naturbeteskött. Då hade kanske ingen lapp behövts för vegetarisk kost, eftersom normen förmodligen varit vegansk, med ett “kött och mejeri som tillbehör”.

Givetvis görs det en hel massa bra i förskola och i skola. I Karlstad kommun har en tagit ett krafttag kring matsvinnet exempelvis. Men jag tycker det är intressant att vända och vrida på normen att vegetariskt är specialkost …

Loading Likes...

Men också en testkörning av systemet.

Vardagen har vevat igång, barnen har prickat av första veckan i ny förskola och vi har gått igenom alla sorts känsloregister i processandet av den nya vardagen och helgbestyr.

Jag har fortfarande svårt att greppa att det här är vårt hem nu, inte den där lägenheten i Midsommarkransen som vi visst bara åkte i från (och måste tömma inom ett par veckor).
Jag upptäcker nya versioner av mig själv här. Som att jag fått en uppdatering via Appstore och har öppnat upp nya fält i appen Emma Sundh.
Det är små, mikroskopiska uppdateringar som ändå gör något med helhetsbilden.

Jag ser solnedgångarna, små kristaller på ängens alla grässtrån, tittar upp på de gigantiska lönnarna som stått där genom historiens intriger och sedan måste jag titta ner igen för allt blir så stort. Allt känns liksom inifrån och ut. Är det för att bruset är borta? Jag vet inte. Kanske.

Det är som den första förälskelsen då allt är nytt, läskigt, spännande, hjärtskärande, himlastormande, tomt, fullt och fan ta mig allt. Oreda.
Men också en testkörning av systemet. En vet att alla känslor fungerar på något vis. Långt ifrån blasé.

Det kommer väl en dag då en inte fascineras av solnedgångarna med wide screen, men just nu är det som att huden darrar i allt det här. Tänk att det här ska bli vardag, och allt jag känner till sedan förut-vardag kommer bli exotiskt.

Min mamma har gjort exakt samma resa som jag. Hon växte upp längs den här vägen, bodde i Stockholm, träffade pappa och så flyttade de tillbaka hit. Hon brukade åka till Stockholm för att “andas avgaser” som hon uttryckte det. Det var väl mer en omskrivning för att leva lite mer susigt och dusigt.  Det vetta tusan om jag någonsin kommer att slöja i något rosaskimrande över avgaserna, men nog kommer jag åka till Stockholm för att fylla på med suset emellanåt (post rådande världsläge).

 

Loading Likes...

Hej små fåglar!

Precis när köldknäppen slog till, men innan snön föll gjorde jag mitt livs första mesklocka.
Vad jag minns i alla fall.
Jag rotade bland gamla barnböcker och hittade “Linneas årsbok” av min favorit Lena Andersson. Boken tar en genom årets alla månader, och väver in naturen så fint. Under januari månad står det att en kan öppna sin alldeles egen fågelrestaurang.

Barnen var hyfsat ointresserade i början när jag bad dem att leta pinnar och krukor, men när jag nämnde fågelrestaurang blev de taggade.

Jag blandade fett med fågelfrön (en kan också samla brödsmulor och ha i, eller använda krossade nötter) och hävde ner smeten i en kruka, vars hål undertill var igenpluggat av en pinne. Här är mesklockan på stelning så att säga.

Send var det dags att ge sig ut i den frostiga trädgården med snöre och mesklocka. Barnen instruerade mig i hur jag skulle hänga upp den …

Vi valde ett äppelträd med en gren på lagom höjd (från katten).

Nu är den första mesklockan snart uppäten, och det är dags att göra mer.

En bara älskar ju fågelkvitter i trädgården, men fåglarna har ju också en viktig roll. De äter skadegörare.

Nästa projekt är att bygga en fågelmatare som ser ut som ett lusthus. Det blir grejer det!

Loading Likes...

Snacka 2021, trender och förhoppningar – instalive imorgon!

Håll i hatten!
2021 överraskar mig redan!

Särskilt förvånad blev jag när min mun sa JA när Maria frågade om jag var game på att testa instalive (inte instabil som autocorrect vill få det till = omen?).

Knyta an till vårt senaste poddavsnitt (lyssna här om du inte redan gjort det vettja) som handlar om 2021, förhoppningar, förväntningar och nyårslöften. I instalive:n tänkte vi snacka reaktioner, hur det gått med utmaningen #365dagarforklimatet, tankar som dykt upp sedan vi spelade in och så klart: svara på era frågor om avsnittet. HUR KUL?

Jag är skitnervös, men vi kör! Imorgon, onsdag, vid 12:15 kopplar jag upp mig från vischan och håller tummarna att internet lirar. Du kan se liven på @planbpodden på Instagram – och tanken är att vi ska köra ett instalive efter varje avsnitt. Spännande va?

Och är det något som du vill att vi snackar om eller tar upp – hojta i kommentarsfältet!

 

Loading Likes...

Dagens höjdpunkt + veckans klimatmission!

Som det har snöat i dag!  Kutade ut i bara klännings-mässingen för att trampa i den nya snön.

Och någon sekund senare fick jag sällskap.

Alltså detta gull!

Efter jobbet drog jag på mig sjuttio lager kläder från 1990-talet (nästan alla våra ytterkläder är kvar i Stockholm), åkte pulka med kidsen, drog dem på åkmadrass och introducerade dem för spark. Dagens bästa, näst efter att katten och att vi klarat första dagen på ny förskola.

För övrigt är jag så taggad på #365dagarforklimatet och denna vecka tänkte jag ta tag i detta bland annat:

– Tömma gammal frysbox som står i mina föräldrars garage. Den är full av bär som jag tänkte koka sylt på. Har ni läst denna artikel från Dagens nyheter – om vad alla dåliga vitvaror kostar både klimat och plånbok? 

– Starta dela, tipsa, låna-grupp i bygden. Fastande vid loggan (datorn gav opp), men snart så!

– Laga min laptop-sladd. Jag ska in till stan imorgon för att göra ett sådant där cellprov som en blir kallad till, och i samma veva ska jag pipa förbi Apples butik och fråga var jag kan laga min sladd. Borde ju rimligtvis finnas en tjänst dit en kan skicka sin sladd och få den reparerad? Om en nu inte är så händig själv. Vill de inte ta emot den får jag väl laga den själv. Löda har jag inte gjort på herrans många år, men tänker att det kanske är något jag måste lära mig … igen.

Loading Likes...

Nu börjar vardagen.

Måndag morgon, smulor på bordet och snön som faller utanför. En liten ukulele bland yoghurtpaket och havrekuddar, och alla vantar som någonsin producerats på golvet. Spår av avslutad jakt efter ett par.
En begravd att-göra-lista för jobbet någonstans? Och en nystart.

I dag börjar jag jobba. Det blir någon sorts halvdag. John har pipit i väg med barnen som just i detta nu tar sina stapplande steg in på ny förskola, och imorgon är det min tur att vara med. Eftersom det är pandemi-tider får vi bara vara med när de är utomhus, så det blir ju minst sagt speciellt.

Ska bli så spännande att höra hur de haft det. Fram till i morse var det nog jag som var mest nervös för ny förskola (något jag dolde väl (hoppas jag)), men när det var dags att klä på sig var det både skador i häl och total vägran som tog fart. Ett kaos. Men med hjälp av en hel del mutor så tog de sig i väg i snön. Det blir elbil till förskolan fram till snön ger oss möjlighet att cykla. Det är fyra kilometer till förskolan, men väääääldigt backigt, så jag ska investera i en elcykel som kommer bli vårt främsta färdmedel här.
Och pja, om ett par år åker de ju skolskjuts till skolan.
Det blir nog bra detta, även om jag tror vi alla kommer sakna sparkcykel-turerna till förskolan. Kommer inte sakna att ständigt vara rädd för trafiken, helt klart, de där bilarna som nästan körde över sista hjulet på sparkcykeln i jakten efter en sekund, men barnens frihetslycka – DEN. Det får ersättas med cykel här. Ser så fasligt mycket fram emot att börja cykla med barnen!

Jag då? Jo, jag ska hugga tag i en överfull mejlbox och försöka laga en laptop-sladd. Den gick sönder i går kväll, och vi hade visst bara en. Våra guld-grannar lånade ut en, så nu kan jag jobba utan att behöva pipa in till stan. Men alltså var är tjänsten där en kan skicka in trasiga sladdar och få dem kollade och lagade? Finns den?

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny