RECEPT: Smarriga kikärtsvåfflor med frysta bär!

I dag är det – FANFAR – våffeldagen!
Det firar jag genom att äta våfflor banne mig hela dagen!

Ikväll bjussar jag kidsen på den här nya favoriten: Kikärtsvåfflor!

recept våfflor veganska kikärtsvåfflor kikärtor

Kikärtor är ju världens bästa grej! Eller nä, kikärtsvåfflor är nog världens bästa grej.
Jag försöker ständigt hitta på nya recept som gör barnens favoriter nyttigare.
Enligt mig är kikärtor är lätt den godaste proteinkällan när det ska bönas och ärtas loss (men det går naturligtvis att använda vilka bönor eller ärtor som helst). Smarriga i all sin enkelhet, och mixar en ner kikärtorna i mat så blir inte kikärts-smaken distinkt. När det kommer till bönor och ärtor som ska döljas ner i traditionella matklassiker, ja då blir jag 4 år å gammal. Det ska smaka som det alltid har gjort. Eller bättre. Men gärna vara nyttigare än originalet.
Där är kikärtor min räddning.

Och i mina våfflor följer kikärtorna snällt med i smaksvängarna, och det går kidsen helt förbi att det skulle vara något annat än bara våfflor. Därför är kikärtor superbra när det gäller att lura i små barn nyttigare mat.

Jag uppfann receptet (kanske är en klassiker i alla hem, men för mig var det nytt) för ett par veckor sedan när jag hade lovat barnen våfflor, hade lite skatt på ingrediensfronten och samtidigt hittade en öppnad förpackning kikärtor i kylen (som behövde användas upp). Bara att mixa ner i smeten!

Du behöver: 
2 ägg (kan uteslutas om en vill köra veganska våfflor)
4 dl havredryck (eller mjölk)
1,5 dl grovt rågmjöl
1,5 dl vetemjöl
0,5 tsk salt
1 tsk bakpulver
2 dl kikärtor
100 g ekologiskt smör (kan bytas ut mot veganskt alternativ)

Gör så här: Smält smöret och låt svalna. Vispa ihop våffelsmeten i en bunke och tillsätt kikärtorna. Mixa smeten med hjälp av en stavmixer tills den blir slät. Grädda i våffeljärn med en klick smör.
Servera med frysta bär som inte flugits hit (eller färska bär om det är säsong!) eller gör matiga varianter som de här. 
Happy våffling!

recept våfflor veganska kikärtsvåfflor kikärtor

Loading Likes...

Önskeinlägg: Odla fina ekollon!

God morgon!
Här kommer ett stycke  önskeinlägg, som handlar om att odla ekollon.
Och ska jag vara ärlig så är jag inte the brain bakom de lyckade ekollonen, utan John, som är den som fixat, bytt vatten och vårdat dem.
Ekollonen som är satta i kruka plockade vi i november, men i veckan hämtade John och kidsen en ny skopa ekollon som de satt!

Så hur gjorde jag, eh, jag menar John?
Jo, först och främst ska credd utdelas till Gustav Broströms guide.
Vi plockade ekollon med svans, men framförallt plockade vi jättemånga. Säkert 50 ekollon.
De som hade svans satte vi i vatten med nålar. Vi kilade in tre nålar i varje ekollon och lät dem vila på kanten av små glas. Halva ekollonet skulle nämligen vara täckt med vatten. Ekollon fick nytt vatten var tredje dag. Efter hand har ekollonen som stått i glas fått flytta över kruka med jord.
Några av ekollonen satte vi direkt i en kruka med jord, och vattnat var tredje dag.
De som inte hade svans la John i matlåda, med fuktat toalettpappet och la lådan med lock på vid elementet lock, och lät dem ligga tills de fått svans.

 

Loading Likes...

Spara vatten: 11 smarta tips (som gynnar vattennivåerna och klimatet)

En liten dusch där, en upptinande njutdusch där, lite bad för barnen, ett stycke urartad vattenlek för ett av barnen där kranen står på full blås i badrummet (utan en tillstymmelse av engagemang från barnet). En lååååång spolning efter det där smarrigt kalla vattnet,  och samma visa när ansiktet ska vaskas, fast ja, tvärtom. Jag spolar, spolar och spolar efter det där behagliga vattnet. Och där, efter någon minut fylls händerna med bekvämt vatten. Det är en sådan otrolig lyx att bara öppna kranen och ha tillgång till rent vatten – världens viktigaste livsmedel  – året om. Det är något vi tar för givet, samtidigt som vi defacto har rätt låga vattennivåer.
Vi spolar till och med ner vårt bajs med dricksvatten, gah!

I dag är det World water day, eller Världsvattendagen, och jag tror att jag måste påminna mig själv om just den där lyxen. Påminna mig om att det inte är en osynlig känna och något som jag ska ta för givet.

I somras delade jag med mig av mina egna och er läsares bästa tips för att spara på vattnet under sommarens torka. Hurra för er!
Somrarna spenderar jag ju på Gotland och där råder allvarlig vattenbrist. Där måste en vara vattensmart, för annars står en där med endast en droppe kvar i brunnen. Och fräser en på för fulla muggar så drabbar det ju inte bara en själv, utan alla. Grannar, jordbruk, växter och djur.
En blir hela tiden påmind om att ens egen lyx, är någon annans brist.
Under vinterhalvåret är det ju i regel lättare att hålla brunnen någorlunda i balans eftersom det växtligheten går på vattensparlåga och nederbörd sipprar ner till reservcentralen så att säga. Men det betyder ju inte fullt vattenfräs för gemene hen, right?

Ofta blir jag förvånad över hur snabbt jag kommer in i skygglappstänket, och hur begränsad jag är i mitt tankemönster. Jag är ju uppvuxen på landet med en begränsad varmvattenberedare. För att varmvattnet skulle räcka till alla i familjen så var det vattensmart användning som gällde. När jag blev tonåring (och förmodligen började lukta mök under armarna) fick jag en undervisning av mamma hur en skulle vaska armhålorna i handfatet varje morgon. Subtilt sätt att säga: du luktar fan. Dusch skedde snabbt, och sällan. Och vattnet skulle noga stängas när en tvålade in sig och schamponerade håret. Annars hojtade pappa utanför badrumsdörren.

När jag flyttade hemifrån, in till stan, så blev jag lyx-duschare. Ett otroligt mesigt sätt att rebella sig på I guess.
Jag duschade länge, stod och funderade, sjöng och värmde mig – ofta av ingen annan anledning än att det var … gött.

Det skulle jag aldrig göra på Gotland, för där är bristen så närvarande. Men hemma i stan? Ja, jag kan ju erkänna att jag tar en hel del njut-sjung-dusch. Trots att jag vet att det är klimathaltande att bara stå där och ösa ut uppvärmt vatten.
Det dubbelmoral:iga i detta är att varje gång det regnar eller snöar lägger upp en insta-story om att det är bra med snöblandat regn för grundvattnet.
Ja, någon behöver en påminnelse om att spara på vattnet tror jag.
Blir så trött på mig själv. För det är ju inte bara under sommaren som vi behöver vara vattensmarta, utan året runt. Inte bara för grundvattnet, utan för plånboken, elförbrukningen och i förlängningen: klimatet.

Så här kommer 11 vattensparande tips – (för mig) att tänka på året om. Uppdaterad version ska tilläggas!
Här hittar du sommarversionen mer fler tips: 12 tips för att spara vatten

1. The power of slattburk. Placera en slattburk intill diskon där du kan hälla ner vatten från halvdrucka vattenglas, vatten från äggkokning eller vattnet från potatis-koket. Så himla bra tips från kommentarsfältet! Det blir mer vatten än vad en tror. Använd för att vattna dina odlingar och krukväster med.
2. Vardagstvagning. Ingen vill ju lukta mök, men en heldusch är ju sällan ett måste.  Tjoff, tjoff med tvål under armarna och svabba av där en blivit varm. Och alltså: uppfinningen: bedé!? Inte så jädra hippt då, men smart om en behöver tvätta rumpan.
3. Balj-disk. Diska aldrig under rinnande vatten. Häll upp vatten i en balja eller i diskon, diska och skölj.
4. Använd diskmaskin. Det är mer energieffektivt än att handdiska.
5. Slurp! Använd diskvatten eller annat icke-vattnar-vatten att spola med i toaletten. Vi spolar ju ner kiss med äkta dricksvatten. Som om vi skulle köpa en Evian eller Ramlösa på flaska bara för att spola bort en liten bajsplutt. Jädrigt onödigt.
6. Vatten tack! Ha alltid en glasflaska med vatten i kylen och använd som svalkande dricksvatten. Ofta spolar en ju ett tag för att komma åt det där friska, kalla vattnet ju.
7. Ta vara på regnvattnet. När det kommer. Ett par regntunnor fylls fort när regnet kommer och är finemang att vattna växterna med.
8. Snålt är bra. Byt ut munstycket i duschen och handfat till snålspolande varianter.
9. Varannan kiss. Åter till detta att spola i toaletten med dricksvatten. Är en inte så feschlig av sig så behöver en ju inte spola i toaletten efter varje kiss. Varannan kiss ger alldeles utmärkt, i alla fall om vattnet håller på att ta slut (och en inte har gäster).
10. Tvätta alltid fulla maskiner. Det går åt 50 liter vatten vid en tvätt, använd de litrarna väl.
11. Ska du renovera badrummet? Se över möjligheterna att installera en förbränningstoalett. Kanske svårt i läggan inne i stan, men perfekt för sig som bor i hus. Så slipper du spola ner kisset med rent vatten.

Har du fler året-runt-tips för att spara vatten? Eller för sommaren för den delen!
Fyll kommentarsfältet!

Loading Likes...

Planen: Att börja vlogga från vårt torp på Gotland!

Nu ni!
Nu har jag fått för mig att jag ska börja vlogga från vår torp på Gotland i vår och i sommar! Wiii!
Jag är så taggad på detta!

Tanken är att vlogga om torpet, bussen, trädgården, projekten, husvagnen och alla DIY:s. Och kanske – så småningom – om växthuset (eller orangeriet) som ska byggas av gamla fönster om allt går vägen.

Förhoppningen är att lägga upp en film i veckan hela sommaren, och några på våren och hösten. Jag tänker att detta kanske är min inkörsport till att vlogga året om …
Skulle ni gilla det?

Och vad vill ni i så fall se?
Önska på vettja!

Loading Likes...

Q&A: ekologisk färg på väggarna, klädlistor och att få barn tätt

God morgon!
Först och främst: vilka fina reaktioner som ramlade in på mitt samarbete med Löfbergs igår! Blir såååå glad!
Men nu till något annat.
Innan jag snörvlar näsan och piper iväg till bokmanus-möte med Klimatklubben, så tänkte jag mangla ut några frågor som ramlat in den senaste tiden. Har du fler frågor så är det bara att kommentera eller mejla! Jag försöker svara på allt!
Ses snart!

beckers kontor Emma sundha

Q: VART är de fantastiska böckerna ifrån?! Är det romaner eller anteckningsböcker?
G
A: Hej G! de marmorerade böckerna är loppisfyndade böcker. Så vackra, eller hur? Fläderbloms-boken precis ovanför mina skor kommer från danska Bungalow, och inköpt på Akantus i Visby.
Kram emma

Q: Får man fråga vilken färgkod ni har på väggarna?
A: Det får du! Nyansen som vi har målat i både barnrummet och i vardagsrummet heter “Bianco Perla” och kommer från ekologiska märket Auro (finns att köpa via Byggfabriken). Rekommenderas varmt.
Kram emma

Q: Blir så sugen på att veta hur du/ni organiserat era klädlistor!! Har det bra sorterat/märkt i förrådet men det hjälper ju en inte för att komma ihåg vad en saknar. Några bra tips på strukturen i era Excel? Tack
Stina
A: Hej Stina och vad orimligt glad jag blir över den här fråga, pga jag är en nörd. Vi har ett excel-dokument i Google docs (ÄLSKAR Google docs) där vi skriver in vad vi har, och gulmarkerar det vi ska ha koll på när vi är på loppis, secondhand eller söker på Tradera. Dokumentet kommer både jag och John åt och kan redigera. I en perfekt värld skulle en även ha en kolumn för utlån, för jag gillar verkligen tanken på att låna grejer av varandra. Problemet är att mitt utlåningsminne är kort och snart står jag där och gräver efter en overall som jag liksom inte kan hitta.
Men så här ser det i alla fall ut. Väldigt simpelt:

Q: Hur kände du med kroppen med två barn tätt? Är gravid nu och känner redan att jag är väldigt mycket svagare än vanligt, samtidigt verkar det fantastiskt att få barn tätt om man har möjlighet! Hur länge upplevde du att kroppen “behöver” återhämta sig (fysiskt då, psykiskt känns som ett annat dilemma..)?
Matilda
A: Hej Matilda! Och grattis till bulan! Min kropp pallade två graviditeter och förlossningar otippat bra.  Kroppen återhämtade sig mellan graviditeterna och även om jag inte kände mig vältränad, så var jag stundvis stark som en oxe. Sedan berodde det nog på att jag hade två helt olika graviditeter, och hade en vänt på graviditeterna (Bodils först och Majken sedan) hade det nog varit tuffare. Min första graviditet (med Majken) var ganska kämpig. Förutom illamående genom i stort sett hela graviditeten, så fick jag foglossning i vecka 12 och var i behov av en armkrok när jag jag skulle till jobbet de sista veckorna. Sista månaden var jag sjukskriven och sängliggande. Jag hade sammandragningar och var allmänt orörlig. Den andra graviditeten var raka motsatsen. Visst, jag var illamående precis som första gången, men rörlig till tusen. Och krasst: hann nog inte tänka så mycket på kroppen och smärre smärtor eftersom jag föräldraledig på 50% med en 1-årig akrobat. En rejäl foglossning hade jag inte kunnat bortse ifrån, men de där “jag-är-tung”-krämporna och lite ont i ryggen var liksom lättare att bortse ifrån. Däremot fick jag sammandragningar av att jag höll i gång, så de sista månaderna fick John ta större delen av föräldraledigheten (vi delade 50/50 genom hela föräldraledigheten, men i slutet delade vi 80/20), eftersom jag inte pallade att hålla jämna steg med Majken som gravid. Barnmorskan rekommenderade mig att jobba istället, eftersom det var en lättare uppgift.
Jag gick många barnvagnspromenader under andra graviditen (vilket jag absolut inte kunde under den första graviditeten) och höll mig i gång så gott det gick. När Bodil kom var en ju lite mör så klart, och det var kämpigt – framför allt psykiskt. Men efter ett par veckor kunde jag ändå vara igång hyfsat. Det som har varit utmaningen för kroppen är de åren som följt efteråt. Att ha två barn så pass tätt har inneburit många förkylningar som liksom vandrat mellan familjemedlemmarna. Båda kommer hem från förskolan med varsina snornäsor, så jag har aldrig kommit igång med träningen sedan Bodil föddes – FÖR SNART TRE ÅR SEDAN. Fine, jag går promenader, men kommer sällan längre på grund av förkylningar och vabb. En gång köpte jag ett träningskort som jag utnyttjade i 30 minuter – under ett helt år. För sedan var jag sjuk eller vabbade. Det gör jag inte om. Det handlar givetvis om prioriteringar. Jag är dålig på att prioritera kroppen och ta hand om den. Och som egenföretagare är det ju ingen som vikarierar när jag vabbar eller är sjuk, så när jag är frisk så blir det en hel del att göra på jobbet så att säga.
Men nu blev jag taggad att ta tag i projekt styrka igen. Först ut (när jag blir frisk) är att serva cykeln och börja cykla – överallt!
En liten sak att lägga till är att mycket träning kommer gratis med två barn födda tätt. Det blir mycket kutande, bärande och kånkande. Jag kan fortfarande bära båda två (om än med extrem ansträngning) om nöden kräver. Så vi kan ju likna det vid marklyft ett par gånger i veckan, hahaha.
Kram Emma

Loading Likes...

RECEPT: Baka bröd med kaffe

– I samarbete med Löfbergs

Löfbergs kaffe ekologiskt emmasundh.com

Nu ni! Här kommer ett samarbete med Löfbergs – som ligger mig varmt om mitt Karlstads-hjärta, värmlänning som jag är.

Jag älskar kaffe, men det är inte alltid som jag hinner dricka upp morgonkaffet innan det är dags att pipa i väg. Därför har jag börjat med att samla överblivet kaffe i en burk i kylen. Dels kan en ju göra härliga kaffedrinkar av det överblivna kaffet eller smarriga mockarutor eller chokladbollar (mums!). Men hur är det med matbröd?  Jag tänkte testa att baka kaffebröd (höhö), vad tror ni om det?

Spana in resultatet i filmen nedan! Där testar jag att baka bröd med kaffe!

Löfbergs kaffe baka bröd kaffesalattar ekologiskt emmasundh.com

Du behöver: 
100 gram ekologiskt smör
5 dl överblivet kaffe
50 g jäst
3 msk sirap
1,5 tsk salt
10 dl rågsikt
4 dl vetemjöl

Gör så här: Smält smöret i en kastrull och häll på det överblivna kaffet. Värm till fingervarmt och häll därefter ner vätskan i en bunke. Smula ner jäst i bunken och rör ihop. Tillsätt sirap, salt och hälften av vetemjölet och rågsikten. Jobba ihop till en smidig deg genom att blanda i resten av rågsikten pö om pö. När degen är så pass smidig att den lossnar från bunkens kanter – strö över lite vetemjöl på toppen, lägg över en bakduk och låt jäsa i cirka 30 minuter. Sätt ugnen på 200 grader. Knåda ihop degen på mjölat bakbord, dela i två delar som du formar två limpor av eller gör härliga matbullar av degen. Lägg på bakplåt (med bakplåtspapper) eller i två smorda formar. Låt jäsa ytterligare i 30 minuter. Grädda i ugnen i cirka 30 minuter. Låt svalna på galler under bakduk.
Servera till kaffet tillsammans med smör på, och smarrig marmelad!
Ps. Perfekt och supergott rostbröd!

Kolla även in Löfbergs egna recept på lofbergs.se – fullt av smarriga drinkar och bakverk. 
Löfbergs kaffe baka bröd kaffesalattar kafferester ekologiskt emmasundh.com
Gillade du det här inlägget? Like:a eller kommentera vettja – då blir jag gla!
Loading Likes...

DIY: Återanvänd gamla ramar: steg-för-steg

God morgon!
Tänkte börja den här dagen med att visa ett klimatsmart, plånboksvettigt återbrukstips för inredningen.
Jag tänkte visa hur en återanvänder gamla ramar!

Alla ramar jag har hemma är loppis eller secondhandfynadade för en spottstyver. Moderna ramar har du metallpluppar som gör det enkelt att ta ur och i motiven, medan gamla, rejäla ramar är stiftade med pappersremsor.
Känsliga, proffs-rammakare får blunda nu. Men för att öppna upp ramen så använder jag en tång. Egentligen en näbbtång, men nu fick det bli en avbitartång eftersom jag bara inte hittade näbbtången. Till min hjälp har jag även en liten hammare.

Efter att ha måttat att motivet passar i ramen så vänder jag på den och öppnar försiktigt upp den.
Jag lättar på pappersremsorna och använder tången för att dra ur stiften. Det är lite pilligt, men värt det fina resultatet!

När alla stift är urtagna lyfter jag på den tjocka pappen och tar försiktigt ur motivet. Jag putsar glaset noggrant och låter torka.

Därefter sätter jag in det nya motivet. Här ett stycke knytblus från Kajsavisual. Jag brukar använda en bit frystejp för att fästa motivet (inte maskeringstejp, den är för kladdig och inte kludd eftersom det ger fettfläckar).
Det gamla motivet vänder jag på och använder som bakgrund. På så sätt ligger det i tryggt förvar i fall, och lite som en skattkista om en väljer att öppna upp tavlan igen. När det nya motivet är på plats sätter jag tillbaka pappen och spikar försiktigt i alla stift i sina hål igen. Det går ganska snabbt, eftersom hålen redan är gjorda, och det lätt att se var de suttit.

Därefter är det bara att hänga upp!

Loading Likes...

5 bilder från vabb-stöket

Den här tisdagen har det vabbats … nääääästan hela dagen.
Pja, ända tills jag själv föll ner i den krassliga gropen och hade lite svårt att ta mig opp.

Men tills dess såg det lite ut så här. Bodil och jag hade skitiga “Girl power”-tröjor på sig. Hennes val att vi skulle ha lika.
Det är hennes absoluta favoritplagg, jämte en randiga byxor och en svart skinnpaj (Johnny-jackan som hon kallar den, efter gorillan i “Sing”).

Jag vek loppor och fyllde med lekar, vi gick till affären en sväng och så tittade vi på “Barna Hedenhös”.

I en lopp-lucka stod det “leka skeppsbrott” vilket passade utmärkt. För så här såg det ut i barnens rum – stylat och klart.

John tog över vabbande på eftermiddagen och fungerade som bro under skeppsbrottet gone polis och tjuv.

Vår lilla katt Jumanji ville vara med precis hela tiden. Här i specialbyggd koja.
Efter jag tagit den här bilden var jag tvungen att gå och lägga mig. Usch alltså, för sådana här huvudvärks-halsonts-tjock-i-huvudet-förkylningar.
Inte en enda godisbit eller ostbåge jag hemma heller.
Så oruttad!

Vad måste en ha hemma för förkylningskriser egentligen?

Loading Likes...

Hej, jag är en priviligerad klimatbajskorv

Ibland så blir jag så urbota trött på mig själv. En bit självförakt, när jag ser på mig själv genom andas ögon.
Jag läste Underbara Claras inlägg om klimatdebatten. Och blev lite drabbad.
Jag håller med om mycket, men inte allt (jag tycker att klimatet är individens ansvar i allra högsta, eftersom vi är opinionen som påverkar politikerna. Men det är också företagens och beslutsfattarna ansvar). Och för mig som enskild individ så vill jag göra så rätt jag kan – utifrån mina förutsättningar.
Men det pricksäkra Clara sätter fingret på är hur skev klimatfrågan är sett från våra olika utgångspunkter.

Jag bor i lägenhet i stan, nära kollektivtrafik. Jag är priviligerad till tusen, har valt (eller skapat) ett jobb där jag kan jobba med det jag brinner för och kan pussla ihop mitt liv på bästa klimatsmarta sätt.  Jag är min egen chef, så jag bestämmer att min restid till jobbet ska vara noll och att jag aldrig behöver ta flyget för ett möte. Jag har sålt bilen, för rent krasst har jag inget akut behov av en bil. Jag behöver inte ta mig till jobbet med den, det är inte den som är avgörande för att sätta mat på bordet eller för att livspusslet ska gå ihop. För mig är bilen en ren och skär lyx, en bekvämlighet. Så nu hyr jag istället en bil av en kompis under sommaren (att ha på torpet), men planen är att åka mer kollektivt på Gotland också.

Det är ingen biggie för mig att skippa bilen – så klart. För här i Stockholm går kollektivtrafiken var tredje minut, inte som där jag är uppväxt: några få gånger under ett dygn (om en har tur). Det är lätt för mig att ta tåget, för Stockholm är Sveriges huvudstad.  Jag bor förvisso långt i från producenter av mat, men kan i min lilla bubbla handla relativt närproducerat.
Jag bor extremt nära en rad flygplatser och själva hjärtat av det här landets konsumtionskärna, men väljer bort den delen. Och det är i mitt fall ingen biggie (numera). Jag behöver inte heller resa med flyg till mina allra närmsta – för de bor på tåglängds avstånd.

Jag lever i tron att jag inspirerar. Men i bland, som igår kväll, smyger känslan på mig. Ångesten. Att jag bara är en jäkla besservissrig, priviligerad bajskorv utan kontakt med omvärlden. När jag tänker efter ett steg längre, så vet jag att jag har någorlunda bra kontakt med omvärlden, för jag har också varit beroende av bil, stått i kassan på ett av världens största konsumtionsföretag, är uppväxt där det var 45 minuters rask promenad till busshållplatsen som gällde för att ta länsbuss till Karlstad. Missade en den fick en snällt vänta en eller ett par timmar. Och semestern spenderades hemmavid. På sin höjd en campingtur runt Vänern eller en tur till Tjörn om en hade tur.
Men den parentesen får inte plats i mitt självförakt när jag börja spela på den strängen.

För mig är det enkelt att hamna relativt lågt i alla koldioxidtest. Så klart. Och därför tycker jag att det är min plikt att just dra ner där behov har övergått till lyx och bekvämlighet. Jag har en del klimathaltande puckar, så som torp på Gotland. Och jag tänker så att hjärnan glöder för att lösa den pucken på lång sikt.
Men hur är det om en är beroende av bilen, bor i ett stor hus på landet och har ett jobb som i sig gör ett klimatavtryck? Ska en ha ångest över det? Nä. Jag tror så klart att alla människor säkert kan fundera på hur en kan optimera för att bli så klimatsmart som möjligt – efter sina personliga förutsättningar. Men när en luskat läckande koldioxidhål och sytt igen varenda ett av dem efter bästa förmåga,  och en ändå hamnar på en hög siffra. Vad göra?
Slita sig själv i stycken?
Nä.
I min värld är det inte så svartvitt. Där det är lätt att sänka sina utsläpp, som i en stad med utbyggd kollektivtrafik, är det kanske där vi ska börja kötta? Se vad det finns för normer? Och sedan konstatera: Lagar och regleringar ska inte se likadana utöver hela landet. Det är orimligt att mitt Värmland-jag från långt-ute-på-vischan ska lyda under samma lagar och regleringar som mitt privvade-Stockholms-jag, för vi har ju rent krasst olika förutsättningar.
Bor en nära kollektivtrafik så kanske det ska vara mindre gynnsamt att äga en bil, men kanske lättare att använda bilpool? Gör det enklare att ta tåget – för alla. Det finns ju kommuner som äger flygplatser, men hur vore det om de investerade i tåg istället? Om DN kan chartra ett tåg som ska gå genom Europa i sommar, så kan väl en kommun (med rejält statligt stöd) satsa på tåg likväl som att äga en flygplats, eller?

Jag hoppas innerligt att jag kan vara en bubbla av inspiration – från mitt perspektiv. Även om jag är en privilegierad bajskorv. Och att vi tillsammans kan inspirera varandra – både att sänka våra egna utsläpp, men också sätta press på företag och beslutsfattare. I min värld ska klimatfrågan kunna samla folk, så som vi lyckas med i Klimatklubben, snarare än att hamna i en men-du-rå-mentalitet. Inte jämföra och snegla bakom axeln, utan börja gräva där var och en av oss står. Börja någonstans.

Åh, kan vi inte bara komma överens om det? Att vi hjälps åt, och att vi har förståelse för att vi alla har olika förutsättningar? Och kanske TILLSAMMANS med några plus-och-minus-här-och-där kunna komma ner till en genomsnittssiffra på utsläpp, som funkar?

I min värld är det rimligt att jag som bor i stan kapar vissa lätta puckar, för att någon som har en större utmaning på sitt bord inte ska ligga sömnlös på natten. För vi hjälps väl åt? Mina bekvämligheter är någon annans livlina.  Jag menar inte att vissa ska leva la vida klimat-loca, medan andra vrider och vänder på varenda litet utsläppshål. Men tills vi får lagar och regleringar som hjälper oss, så kanske det kan vara en brygga för att köpa oss lite tid?
Vi är väl ändå stora nog att se the bigger cause: Att vi ska fixa klimatbiffen – no matter what (och efter bästa förmåga).

Och som min mamma sa när jag bodde i världshistoriens stökigaste kollektiv: städa för din egen skull, annars kommer du gå i bitar. Nu råkade jag vara lika stökiga som alla andra i det där kollektivet, men jag fattar hennes poäng: en ska göra det en själv tror på, som rimmar med synen på sig själv, och inte hela tiden gå runt och irritera sig på andra och vad andra (inte) gör.

Eller vad tycker ni?

Loading Likes...

En ny kollega på kontoret

God morgon från morgondunklet på hemmakontoret!
Den här måndagen ska bli spännande. John är sjuk och vabbar hostiga barn, och jag ska sitta och jobba här. Aja, det går som det går.
Inga deadlines i dag eller något som brinner i knutarna.
I stället ska jag ösa på med det bästa jag vet: att planera jobb och skissa idéer härifrån. Mitt nya hemmakontor som nu fått en liten kollega.

En knytblus som Kajsavisual har gjort! Känner ni igen stilen? Knytblusens tvilling sitter inne i barnrummet!
Himla flott sällskap om du frågar mig!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny