Fem snabba frågor!

Visste du att varje svensk på ett enkelt sätt ska kunna följa klimatläget där en bor. Och även kunna påverka framtiden?
Det står inskrivet i Paris-avtalet.

Jag tycker själv – och då har jag eftergymnasial utbildning och är jag hyfsat insatt i klimatfrågor – att det är rent av dretsvårt att på ett enkelt sätt ta reda på hur läget ser ut, om det exempelvis finns en koldioxidbudget, vad planen är år för år för min kommun och vad som görs just nu.

Så får det inte vara.
Det är varje människas rätt att kunna se och påverka sin framtid.

Nu startar Klimatklubben och Våra barns klimat en granskning av Sveriges kommuner för att se om de gör tillräckligt? Lever de upp till uppdraget att förse medborgarna med information och bjuda in till delaktighet?
Är informationen om läget lättillgänglig?

Om inte kunskapen, läget och lösningarna kommuniceras – hur ska då medborgarna kunna engagera sig? Förstå allvaret? Sätta press?
Och med ”tillgång på information” menar vi så klart inte en sajt med rapporter och PDF:er som kräver en doktors-hatt. VARJE person boende i Sverige ska på ett enkelt sätt kunna tillskansa sig information. Framtiden är trots allt allas – doktorshatt eller ej 🎓

⚡️Vi behöver din hjälp för att få en hint om läget i Sveriges kommuner! Svara gärna på denna supersnabba undersökning – fem frågor.

Vi hoppas på svar från minst 1000 pers! Så dela, sprid, bidra!
Och gör skillnad! Tack för att du ger en minut till allas vår framtid!

 

Loading Likes...

Aktiebolaget Gråt och Gräv.

Tisdag och knögglig vecka framför mig. Kort förvisso, men den kommer bli – excuse my värmländska – ett dret.

Stunden har kommit då min sjuka förälder inte längre kan bo hemma. Det gör så sablats ont att alla mina sjuttio påhittade ord inte räcker till.
Den här veckan har jag tagit lite halvledigt måndag-tisdag-onsdag för att fixa i ordning rummet som ska bli ett hem i livets slutskede. Ett inredningsreportage en sällan ser i Elle dekoration om en säger.

Det påminner på något vis om ett sorgesamt boande. Det där en gör innan en får bebis, och vill göra världen mjuk, varm och omhuldande. Det letas i gömmorna, på vind och i uthus. Det samlas grejer. Kristallglas ska det vara. En lampa där i hörnet för att ge rummet värme. Och tavlorna ska ge hopp, trots att hoppet för länge sedan lämnat oss.

Varje dag är en sorg, men varje dag är också en liten bit ur just den sorgen. Och på väg in i en annan sorg, som sedan ska övervinnas. Det är mycket som ska processas. Sörjas. Många minnen som aldrig blir.

Mitt i alla detta så finns det ändå så mycket fint. Vissa dagar känns sorgen förlösande. Att få gråta ut allt som inte blev. Små karaktäristiska drag som jag aldrig mer kommer att få se. Träsko-ljudet mot gruset, stegen i trappan, nynnandet, luret i ögonen, de små knäppningarna med fingrarna som en truddelutt. Och samtidigt kikar små glimtar av det som en gång var fram då och då. Men de blir allt färre. Kroppen ger upp.

Ett storkrig har brutit ut. Allt rationellt har muckat gräl med potpurriet av känslor. Kärlek, skam, otillräcklighet, sorg, bitterhet, ilska, trötthet.

Jag tömmer tår-förvaringen.
Och gräver i trädgården. John kallar mig för Aktiebolaget Gråt och Gräv – djupa hål och bevattning i ett. Han håller om mig, får mig och skratta och tar hand om situationen när jag inte pallar.

Andra dagar känner jag mig nästan som vanligt.
Och jag uppskattar att få lämna gropen, och få vara … jag.  Ösa ut idéer, dra igång kampanjer, Plan B-fniss-podda med Maria, hoppa studsmatta med glada barn och borra in nosen i nacken på barnen när de vill “gosa med mamma”. Eller som när mina kompisar Lisa och Per kikade förbi. Och jag fick götta mig i känslan av att jag var inte bara en grop av sorg, jag var … jag. Jag fick minnas mig.
Som jag njöt att sitta i mitten av ett vanligt babbel. Om ditten och datten. Och allt annat än gropen av sorg. Den är ju så närvarande hela tiden, så den vill jag helst inte prata om.

Nu väntar några tunga dagar.
Där ska jag framför allt vara till för mina föräldrar, och för mina barn som kommer att sakna att springa in till mormor och morfar, med teckningar, små presenter, morgontidning, kramar och omtanke. Snart är det bara en av dem kvar. Hur förklarar en det?

Loading Likes...

Hur mår den svenska skogen?

I betalt samarbete med LRF

Varför så mycket snack om skogen?
De senaste månaderna har den svenska skogen hamnat under lupp.
Skogen är inte bara det vackraste och mest rogivande vi har, utan ett ämne som är inväxt i så många olika trassliga frågor samtidigt.
Men ska vi försöka reda lite i grenverket?

Skogen är en viktig kolsänka som binder koldioxid, och vi har bekant ett för mycket koldioxid i vår atomsfär. Växthusgaser – däribland koldioxid – kapslar in vår planet som i ett växthus. Det är varmt och gött därinne, och växter, djur och människor är beroende av det där goa klimatet. Men. I takt med att vi öser ut koldioxid så blir det där växthuset för tätt. Det är som att vi stängt både dörr, fönster och vädringslucka.
Alla som varit inne i att växthus i gassande juli vet att det inte längre är särskilt …gött.
Det är det hög tid att lätta på trycket, och de till att vädringsluckan inte slår igen – och går i baklås.

Och pja, förutom att vi måste sänka våra utsläpp radikalt så är det ju en god idé att gynna skogen som faktiskt äter koldioxid till frukost, lunch och middag.
Koldioxiden lagras i träden och i marken, och gammal skog lagrar mer koldioxid än ung. I riktigt gammal skog – med rik biologisk mångfald – lagras koldioxid även i annan växtlighet som exempelvis svampar.
När skogen avverkas osar koldioxid ut, samtidigt som trädmassorna är fullproppade kollager.

Skogen är hem för massor av arter, och är skådeplatsen för den biologiska mångfalden. Men så är ju också skogen något vi människor njuter av. I skogen plockar vi svamp, blåbär, lingon, vi promenerar genom den, springer och andas frisk luft.  Skogen ger oss lugn i ett samhället som kan liknas vid en stadig strobb i hjärnan.

Förutom att skogen kapslar in kol, värnar arter och ger oss en massa gött, så är skogen också lösningen på en massa klimathaltande vanor vi försatt oss i.
Och nu fajtas alla om skogen. Skogen ska ersätta den fossilbaserade plasten, det ska göras kläder av skogen, inredning och så ska vi bygga hus av den. Och det snackas en hel del om biobränsle också.
Vårt klimathaltande beteende har fått skogen på recept.

Men hur långt räcker medicinen?

Vissa menar att skogen är intecknad långt över trädtopparna. Alla vill åt den.
Så. Hur mår den svenska skogen? Ska den stå kvar eller brukas? Och i så fall: Hur ska den brukas?

Som den nyfikna klimatduo som jag och Maria är ville vi söka svar.
Så vi samlade till en första digital #klimatlunch (den andra hålls den 18 maj, anmäl dig redan nu), rasslade ihop våra följares alla frågor och vevade igång en livesänt klimatlunch.

Till vår hjälp att besvara frågorna hade vi: Gunnar Lindén, naturvårdsexpert på LRF, Mikaela Johnsson, skogsägare, Peter Roberntz, senior forest advisor, WWF och Thomas Ranius, forskare på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Så, hur mår den svenska skogen?

– Generellt mår den svenska skogen bra, började Gunnar Lindén från LRF. Det finns ju stora utmaningar som problemen med barkborrar de senaste åren, men i många avseenden en positiv utveckling när det gäller annat: Fler träd, större volymer i skogen och positiva trender kopplat till biologisk mångfald som mer gammal skog, mer död ved, fler lövträd och fåglar i skogen.

Peter Roberntz från WWF höll delvis med Gunnar. Delvis inte.
– Vi har aldrig haft – i alla fall sedan början av 1900-talet – så mycket stående volym, men volymen speglar inte andra värden. Vi anser att den biologiska mångfalden är hotad och antalet rödlistade arter har ökat. Skogens motståndskraft minskar och det bedrivs ett skogsbruk som kanske inte är så anpassat för ett förändrat klimat. Maximeras produktionen så påverkas skogens motståndskraft, ansåg Peter Roberntz från WWF.
Tomas Ranius jackade in i samtalet om den biologiska mångfalden, och han var inte superimponerad av utvecklingen, och efterlyste fler åtgärder. Exempelvis lämna skog utan skötsel eller låta död ved vara kvar.

Varför detta snack om död ved och gammal skog? Jo, olika arter behöver olika sorters livsmiljöer. Vissa arter kan endast leva på död ved eller i riktigt gammal skog. Tas livsmiljöerna bort så är det bye bye med just dessa arter.
Det här med volym då? Jo, ett ständigt återkommande argument för att bruka skogen är “vi har aldrig haft så mycket skog som vi har i dag”. Men det är skillnad på träd och skog. I Sverige har det – som WWF påtalar – inte funnit så mycket volym, alltså trädmassa.  Någon i chatten undrade om en kunde kalla odlade träd för just skog? Många kallar istället träd på raka linjer för plantager och menar att skog är något annat.

Kanske är det så? Vad tycker du?

Jag är uppväxt intill en skog som min morfar planterade.  Enorma arealer!  Min mamma är uppväxt med skogsbruket, och har berättat hur hon var med sin far och hur hästen kunde gå hem alldeles själv med timmerstockarna efter sig. Och hon fick åka med.
Den planterade skogen är en granskog som med åren har kalavverkats på sina håll. Min släkt äger inte längre skogen, och den nya ägaren brukar den varsamt.

Skydda skog då?

Några få procent av all skog i Sverige är skyddad, och det finns flera olika sätt att skydda skog. En del skogar bevaras långsiktigt genom bli nationalparker eller naturreservat, eller som biotopskyddsområden enligt miljöbalken eller genom avtal med markägaren.

Det här saxade jag från Skogsstyrelsen: “Skogsstyrelsen kan besluta om att områden ska ha formellt skydd. Grundkravet är att området ska ha höga naturvärden som bedöms ha extra stor betydelse för växter och djur. Du som skogsägare förväntas också att avsätta mark på frivillig väg. ”
– Vi har inte skyddat tillräckligt, vi måste skydda mer. Hur mycket vi måste skydda förhåller sig till hur vi brukar skogen, säger Peter Roberntz från WWF.

Men finns det något ekonomisk värde i att skydda skog, som en sorts biologisk mångfald-skötare? De som äger skog ÄR ju trots allt biologisk mångfald-skötare. Ett enormt viktigt jobb. Skogen är ju en kolsänka och en viktig oas för biologisk mångfald så länge den står där den står, men gör samtidigt klimatnytta när den brukas och får bort klimathaltande produkter som betong och plast.
I chatten väcktes tanken om att jobbet att sköta skogen skulle likställas ekonomiskt med att bruka den. Alltså att det skulle finnas en ekonomisk vinning att skydda skog, i klass med att bruka den.
Ska den enda ekonomiska vinningen vara att på sikt bruka skogen? Eller ska vi tänka i nya banor?
– Arterna behöver kunna sprida sig genom landskapen. Med ett förändrat klimat och varmare temperaturen kommer många arter leta sig norröver. Och då behövs spridningsvägar, säger Thomas Ranius.
I takt med att temperaturen stiger flyttar sig växtzonerna norrut, och våra arter behöver möjlighet följa utveckligen. Rimligt. 

Hur kan en bruka skogen då?

Som Skogsstyrelsen skrev ovan så förväntas skogsägaren” avsätta mark på frivillig väg”, men sedan finns det ju certifieringar. Där skogsägaren frivilligt åtagit sig att följa uppsatta regler. Exempelvis att spara ett visst antal procent av skogen och att “Samer och allmänhet ges möjlighet till insyn och påverkan. Särskild hänsyn tas vid skogsbruksåtgärder som berör samiska kulturplatser, renbetesområden eller viktiga rekreationsområden”. Appråpå vad som sker i Sampi just nu, där statliga sveaskog avverkas skog som samernas rennäring är beroende av.
Det finns alltså fler än en poäng med att efterfråga certifieringar – och se till att de efterlevs.

Det finns olika sätt att bruka skogen. Vissa kalavverkar, alltså hugger ner all skog och lämnar små öar av skog för att kapsla in livsmiljöer. Sedan finns det de som plockavverkar skog – alltså plockar enskilda träd. Det gör faktiskt markägaren intill oss vad jag har förstått, och det gör ju att en känner igen sig när en går på samma stigar som gått på sedan barnsben.
Men det ska tilläggas: Oavsett om en skog kalavverkas 10 hektar eller plockavverkas 10 hektar så läcker skogen ut lika mycket koldioxid, men däremot så är ju känslan av skog intakt liksom den biologiska mångfalden och hemmen för djuren vid det senare alternativet. Och det är en viktig tanke att ha med sig, framför allt för oss konsumenter som använder varor från skogen. Vad ställer vi för frågor när vi handlar? Var kommer träden ifrån? Hur har de avverkas? Hur mår platsen i dag?

Skogsägaren Mikaela bedriver både skogs- och lantbruk, och det märktes att det fanns en kärlek till naturen, och att hon värdesatte om dialogen med de som också befinner sig i skogen genom allemansrätten. Eller som bor intill skogen.

Vem äger naturen?

Jag tänker på Bamse när han ska förklara för barnen vem som äger hästen Billy Boy. “Vi äger Billy Boy tillsammans, men mest är han sig egen.”
Vissa äger skog och natur, som vi – genom allemansrätten – kan njuta av. Alla har inte råd att äga skog, så vems är skogen?
Det dök upp så spännande frågor kring just detta. Vem äger naturen?
Får en skogsägare göra vad som helst med sin skog?
Det är kniviga frågor. Helt klart.

En intressant tanke som lyftes var denna: Ponera att jag köper ett underbart hus intill en vacker skog. Det är himmelriket på jorden där intill skogsbrynet. Men så en dag är det kalavverkat och det underbara huset har förlorat all sin beklädnad. Alla sus är borta, svampskogarna likaså. Blåbär ett minne blott. Och huset har förlorat en stor del av sitt värde.

När du ska bygga ett hus skickas det brev till alla närliggande grannar som berörs av byggnationen, för att de ska kunna säga sitt. Men inte när en skog ska avverkas. Det sätter saker i perspektiv. Ett hus kan flyttas om det tryter, eller rivas även om det flåsas. En skog kan inte återuppstå.
Är det inte rimligt – precis som skogsägaren Mikaela sa – att föra en dialog med de som berörs?
Och ännu hellre – om du frågar mig – att dialogen är ett krav. Att en avverkning ska föregås av en dialog med de som bor omkring den. Så att alla röster får höras.
Som i fallet med Sapmi exempelvis.

Vilken skog ska få finnas?

Under mitten 1900-talet så gick staten in och sa att alla lövträd skulle tas bort för att främja den produktiva barrskogen. Det sprutades ut skit för att “bekämpa” lövskogen. Det vackraste vi har om du frågar mig! Sett i efterhand var ju det ett rätt så kasst beslut, eftersom blandskog är mer motståndskraftig. Monokulturen är inte tjo och tjim för den biologiska mångfalden, och i mitt tycke är träd på rad inte så mycket till skogsupplevelse. Dessutom är en blandskog mer motståndskraftig mot exempelvis skogsbränder.

Jag lär mig så mycket av de här klimatluncherna, och det väcks så många intressanta tankar. Dels att vi måste komma i håg att alla skogsägare inte kan dras över en och samma kant. Någon kanske äger skog för att den har ärvt den, någon annan för att de investerat inför framtiden, någon kanske ser trädmassan som en pension och någon annan älskar platsen, naturen.
Det finns tusentals skogsägare därute, och gissningsvis många fler anledningar till att en äger skog.
Att en avverkar skog kan också bero på flera saker. Någon kanske känner sig tvingad att kalavverka för att pengarna sinat under pandemin, eller att skogen är angripen av granbarkborre  – och måste avverkas för att angreppen inte ska sprida sig.

Slutklämmen på hela klimatlunchen kom faktiskt att handla om just granbarkborren.

Vi har ju fällt träd på vår tomt, och en del har varit angripna av just granbarkborre. Och ett sätt att bekämpa granbarkborren är ju genom att gynna ekosystemen – alltså kratta manegen för skadedjurens fiender.  Imitera naturens gång (eller låta naturen ha sin gång) och låta stockar förmultna i skogen, och inte röra runt allt för mycket i natur-grytan så att säga.

Vad ska skogen användas till?

Hur vi brukar skogen spelar roll.
Helt klart.
Men en viktig pusselbit är också hur mycket skog som ska brukas. Och till vad?

Är det rimligt att vi fortsätter leva på i samma spår och bara byter material eller bränsle i tanken? Eller ska vi ge vår framtid aningen bättre odds genom att kapa i båda ändar?
Det är hög tid att ställa obekväma frågor som:
Vad ska skogen användas till? Ska den användas till att bygga hus som kan stå i hundratals år – eller ska vi göra pappersmuggar av skogen – muggar som vi slänger efter tio minuter? Ska vi göra trendiga fast fashion-kläder av skogen? Plagg som vi sedan ratar när trenden blåst över? Eller ska vi elda upp skogen genom att göra biobränsle av den?

Vissa menar att skogen är intecknad långt över trädtopparna – och detta ska vi snacka om under  nästa klimatlunch som hålls den 18 maj klockan 11:30-12:45. Du kan anmäla dig här redan nu.

Detta samtal gjordes i samarbete med LRF med syfte att lyfta ämnet skogen, och kunde följas live. Alla som lyssnade kunde ställa frågor till panelen via chatt.

Rekommenderar alla att läsa Marias inlägg om skogen också – fyllt av tankar, idéer och lösningar!

Loading Likes...

Pergola-projekt, del 2

Välkommen till hassellunden!
Och: del två av pergola-projektet.

Den gamla pergolan tog jag ju ner, och skänkte vidare.
Den nya pergolan ville jag göra göra med material från tomten. Jag vill göra ALLT med material som är fullkomligt gratis.

På vår tomt står två stora hasselbuskar. Ett av världens finaste träd om du frågar mig – som dessutom ger nötter.

Från våra yviga hasselbuskar klippte jag ner några grenar på sisådär en tre meter.

Hassel är ett fantastiskt material. Förutom att den växer som ett parasoll så kan en använda det som störar elle rfläta korgar. Det är med andra ord böjbart!

Jag använde grensax och klippte till en spets i änden.

Och så använde jag min tyngd för att trycka ner änden i marken, där den gamla pergolan stått.
Här har jag satt två stycken bredvid varandra, och gav dem lite extra stöd av några pinnar jag hittade i skogen.
Sedan satte jag ner två stycken 1,5 meter från de förta och böjde dem mot varandra.

Flätade ihop trasslet!
Nu är det bara att fästa den gamla kaprifolen i allt detta också. Ser fram emot att se den slingra loss.
Vill ni se resultatet om någon vecka eller två?

Klart ni vill!

Loading Likes...

Framtidens hållbara reklamslinga

Det snackas ofta om att vi ska ställa om.
Och allt vi ska försaka.
Kött, flyg, mode, inredning, ombytlighet, living la vida loca. Bucketlists och drömmar.

Det är inte direkt någon munter Pripps-reklamslinga som basuneras ut och ska få oss – med frivillighet – att ställa om.
Tro på tusan att det går segt.

Vi ska ge upp en massa göttiga saker, samtidigt som det viftas med en stor göttepåse framför oss när Tui-reklam manglas ut, H&M släpper en ny kollektion och vi kan byta in våra matpoäng från Coop till flygresor. Allt det vi ska ge upp är lättillgängligt, billigt, enkelt, subventionerat!

Vi vet att vi måste ställa om. Men det finns inga lagar, inga ramar och inga restriktioner eller skattelättnader som hjälper oss i rätt riktning.  Vi ska bara bli abrupt astaggade. Alternativt: förstå allvaret.

Det snackas innovationer, teknik, nya bränslen och storsatsningar för att knöla ner  storbolagen i grönare kostym. Ofta för att kunna fortsätta exakt som förut, men bara lite annorlunda.

Men hur vore det om vi faktiskt snackade vinningar? Förutom de uppenbara: Vettig framtid, framtidsoptimism och att miljoner människor liv kan räddas?
Tänk om vi började fila på manuset på den där prippsiga reklamslingan som faktiskt lirar med hur vi borde leva?

Och vi kanske inte behöver tänka HELT nytt?
Vi glömmer så lätt att många lösningar – och vinningar – redan finns där. I den finstilta balansgången mellan historia och framtid.

Jag kom över ett vykort över Karlstad från 1940-talet. Det föreställer Klara-bron som leder från Residenset över Klarälven till stadsdelen Klara (där jag bodde under gymnasietiden).

Det finns en bil med på kortet. EN! Resten går och cyklar.
Gissningsvis är det en stad full av ljud. Men inte av motorer, utan av liv. Sorl, skratt, fågelkvitter, samtal och cykelplingor. Och ibland en buss.

Intill Klaräven finns små kiosker. De finns inte kvar.
Gissningsvis försvann de med bilismen, när det blev omöjligt för bilarna att stanna till. Parkera. Men där och då, kunde en med lätthet rulla förbi.
Och är det inte just detta vi vill åt?

Städer som är gjorda för människor. Inte bilar?

I Karlstad har en historiskt gjort så många bra saker. Stora torget som en gång var marknadsplats, gick till att bli parkering och sedan bli en mötesplats för människor. Stora delar av stadskärnan är helt bilfri sedan många år tillbaka, och bussar från länets alla hörn strömmar till centrala platser intill den bilfria zonen.

Det har fattats många beslut historiskt sett, som vi njuter av i dag. Beslut som varit långt från populära.

Den spanska staden Pontevedra, med sina 80 000 invånare, gick från att vara ett trafikkaos till att bli helt bilfri. Där kan en andas frisk luft, höra fågelkvitter och människor vallfärdar dit. Befolkningen har ökat med tusentals människor. Borgmästaren Miguel Anxo Fernandoz Lores som fattade de obekväma besluten har blivit omvald fem gånger.

Vi behöver modiga beslutsfattare, en opinion som höjer rösten och allt fler som klurar på manuset till det göttiga livet.
Jag och Maria har ju vår Plan B-podd (där vi pratar om just reklamslingan), men vilken framtid drömmer du om?

Loading Likes...

Får en flyga ibland? Hur bor vi i framtiden? Och hur vore det med ransonering?

Hur tror bor vi om 15 år? På landet eller i städerna?
Är det okej att flyga ibland?
Vilket material ska en välja om en måste köpa nytt?
Hur gör en för att hitta omställnings-motivationen?
Och vad är klimatgrejen med mjölken?
Det här med konsumtion och barn – hur ska en göra när kompisarna får grejer men inte ens egna barn? 

De här frågorna tar vi upp i Plan B-poddens första fråge-avsnitt – där ni lyssnare langat in frågorna!

I podden får jag också frågan vad som varit mest överraskande med att flytta ut på landet. Svaret har liiiiite med den här bilden att göra.

Och den här bilden här under då? Vad har den med podden att göra, haha? En hel del faktiskt!

Och så testar vi en hel massa tankar …

Tänk om vi hade ransonering av saker. Kuponger att lösa in för att köpa de mest klimathaltande produkterna? Att det fanns ett tak, eftersom det de facto FINNS ett tak sett till resurser.

Tänk om inläggen i sociala medier såg ut så här:

För mina två sista kuponger för året köpte jag en sommarblus och en necessär, eftersom det fattas mig. 
Jag hade behövt ett par brallor, eftersom mina gått sönder. Men det blir till att laga! Och så finns ju alltid secondhandmarknaden så klart!

En annan testad tanke som dök upp i podden?
Tänk om det fanns obligatoriska klimat- och miljö-utbildningar för alla beslutsfattare inom kommun, region och land. Så beslutsfattare fick bästa möjliga förutsättning att fatta klimatskarpa beslut. Och att vi medborgare kan vara trygga med att kunskapen finns.

I podden drar jag detta tänk LITE längre. Men är det inte en rimlig tanke?

Gah, så roligt och spännande det var att göra frågepodd! Det vill vi så klart göra igen (för vi hann inte med alla frågor som skickats in).
Lyssna, tyck till och ställ fler frågor så ser vi till att göra fler frågeavsnitt inom kort!

Loading Likes...

Q&A: Trädgård, surdeg & vårt kyffe!

Men så många roliga, spännande frågor som rullat in!
Det kom in så många att jag delar upp i två inlägg.
Så här kommer första svepet!

Q: Allt om er blivande trädgård! Var ska blomsterängen vara? Kommer ni skaffa bin?
A: Vad fint att du verkar lika taggad som jag! Just precis nu försöker jag rita in alla drömmar på en väldigt kuperad, begränsad yta. Det är en utmaning.
Det vi vill ha plats med är: hus, orangeri, växthus, damm, berså, odlingar, lekplats för barnen och ett förråd för cyklar och redskap. Jag är inte mycket för välordnade trädgårdar utan vill gärna att det ska vara vilt och naturligt. Inte för raka linjer.
Det ska vara många klätterväxter och prunk. Perennrabatt måste vi ha. Och var tusan ska vi hänga tvätt? Viktiga saker.
Och så ska vi leda om bäcken som slingrar sig fram över tomten.
Äng har jag planerat in i ritningen, men det blir inte så stor yta. Men jag tänker att hela trädgården ska anläggas med hänsyn till pollinatörer, vatteneffektivitet och ett förändrat klimat.
Och just ja: Hönshus ska vi knöla in någonstans.
Drömmen är faktiskt att arrendera mark för att kunna anlägga en stor äng, ha bin och kanske även andra djur. Gah, vad jag vill det!
Några grannar är också taggade. En sorts samfällighet tänker jag mig.
Och apropå bin. Det måste jag ju ha, för jag är ju granne med bi-proffset Elin Iderström som är aktuell med boken “Elins bin – om biodling, honung, bivax och business och driver Tistelgården.
Kram emma

Q: Har du någon utbildning?
A: Yep! Läste journalistlinje på gymnasiet i Karlstad, sedan pluggade jag vidare till specialreporter med inriktning samtidshistoria på Södertörns högskola. Hann med lite Statsvetenskap mellan ett par kurser också. MEN! Tog aldrig ut min examen, pga fick jobb på Bonnier tidskrifter innan jag hann klart.
Undrar fortfarande hur jag lyckades få jobb – kände ingen i branschen. Men hade skin på näsan och var skev.  Tror faktiskt det senare var en fördel, för hade en underbar chef som var likadan och vi fann varann.
Kram emma

Q: Boktips! Är det några favoritböcker där i den fina möbeln?
A: Alltså jag har en så orimligt stor hög med böcker som jag vill läsa. Skulle vilja ta in på hotell och bara läsa, läsa, läsa! Just nu läser jag “Klimatkrisens Sverige” som jag lånat på bibblan. Så fort jag är klar med den ska jag läsa “Städa hållbart med ekotipset”, “Byggnadsvård”, “Odla utan spad”, “Naturhus” … Gah, ge mig tid!
Kram emma

Q: Jag skulle vilja läsa om hur ni tänker med avlopp till huset ni ska bygga?
A: Ja, men nu snackar vi! Funderar på att göra ett helt inlägg om detta, så det lättare är sökbart! Kommer inom kort.
Kram emma

Q: Hur lyckades du med surdegsbröd på första försöket?
A: Det gjorde jag inte, hahaha! Jag lyckades med looken, men inte med innehållet. Nu har jag däremot levlat upp och lyckats med innehållet men inte looken. Jag föredrar det senare.
Jag testar mig fram, men just nu låter jag surdegen jästa över natten.
Kram emma

Q: Undrar hur katten tagit flytten?
A: Så bra att jag aldrig ser hen? Katta lever lajf. Ränner mellan vårt kyffe och mina föräldrars hus. Äter garanterat second breakfast flera gånger om. Sover i en babykorg och har typ en egen rosa, drottninglik soffa inne hos mina föräldrar. Fångar möss och sorkar, och är ett värmande, mjukt och sällskapligt fluff till förälder som inte har så långt kvar. Så katten mår bra och gör bra kan en säga.
Kram emma

Q: Klart man undrar hur kyffet ser ut!
– Ja, det är 45 kvadrat så det går ganska snabbt! Jag hade ju en plan att visa er runt, men så kom 14 dagar vabb och vilket betyder att hemmet vänds upp- och ner. Omöjligt att se väggarna för allt härj så att säga.
Men hoppet lever! Köket har ni fått se lite av, och kanske hinner jag plåta sovrummet en gnutta i veckan.
Kram emma

Q: Vill få till en cykelväg från Uppsala stad ut till där jag bor (lite på “landet”). Tips?
– Lägg ett medborgarförslag, eller så kallat e-förslag. Kan förvisso ligga på Trafikverket, men varför inte mejla dem och fråga. En rimligt fråga som jag tycker ALLA borde ställa sina kommuner är: Jag vill sänka mina utsläpp, välja det färdsätt som är bäst för klimat, miljö, luft, hälsa och samhällsekonomi. Vad gör kommunen för att underlätta för mig att välja det bästa?
Rimlig fråga.
Kram emma

 

Loading Likes...

4# begagnade favoriter + frågepodd

God kväll och hallå maj!
Ljuvliga månad!

Innan jag kryper ner framför söndags-TV så sladdar jag in här med en begagnad favoritoutfit som skiljer sig EN HEL DEL från garderoben i Midsommarkransen.
Det är rätt och slätt ett gammal blåställ som jag stormtrivs i.
Jag borde bära det tillsammans med ett redigt skärp, men alla mina saker är ju magasinerade. Så en tager vad en haver – ett skärp till mina manchesterbrallor. Jag kommer sluta som Little Edie i Gray gardens.

När jag hojtade om frågestund i förra veckan (svar kommer imorgon) så var det en radda som blev nyfikna på min landet-stil. Kanske borde ta en bild i veckan under vinjetten “landet”. Raktoppåner.

Apprå på frågor. Imorgon ska jag och Maria spela in ett avsnitt av Plan B-podden med alla lyssnares frågor. Har du någon fråga som berör klimat, omställning och framtid – HOJTA! Så tar vi upp frågan i podden och knådar ihop ett svar, vrider och vänder om utmaningar, möjligheter och så klart: vinningarna med att ställa om!

Loading Likes...

Pergola-projekt, del 1

På vår tomt finns en pergola, som en gång mellan växthus/vattenpump och det lilla lusthuset.
Pergolan är uppdelat på två, där ena delen är rabatt och den andra är gång. Men gången är liiiiiite för liten för skottkärror och annat.

Så i veckan la jag ut pergolan på den lokala dela-byt-sajten och frågade om någon ville ha. Och vips så var den tingad!

Det växer en kaprifol på pergolan som jag varsamt plockade ner.

Den var totakt inknövlad i ett armeringsnät, så det fick jag helt enkelt skruva loss.

Kaprifolen på den andra sidan?

Den hade letat sig LÅNGT upp i trädet intill. Så den lirkade jag ner.
Nu är planen att göra en ny båge, av vad jag hittar på tomten.
Jag har en plan! Och jag tror det kan bli riktigt bra!
Stay tuned!

Och samtidigt får denna pergola leva vidare några kilometer bort, hos en familj som hade varit på jakt efter precis en sådan här!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny