En bit av Väse skola i ett orangeri

I fredags förmiddag pep jag och John in till Karlstad en sväng för att följa upp ett supertips som vi fått från Evelina. Hon tipsade nämligen om att det fanns en hel massa fönster till försäljning hos Sola byggåterbruk – denna GENIALA grej som drivs av kommunen i Karlstad.

Vi hängde på låset, kikade in och hittade två gigantiska flaggfönster med karm. Så enormt vackra, och skulle bli perfekta som en del av våra kommande orangeri (även om vi var tvungna att hitta ytterligare fönster). Då insåg vi att det fanns ytterligare två flaggfönster i samma mått, samt ett stort fönster och två små. Som dessutom passade perfekt i mått för att skapa tre av fyra väggar till orangeriet.

Fönstren har suttit på en gammal skola i Väse vad jag förstår. Måste grotta vidare i detta.

Fönstren behöver en dos omvårdnad, men kommer bli HUR FINA som helst! Eller alltså de är redan vackra som tusan.

Loading Likes...

Jag har bantat bort ett hus! Eller tre.

I senaste avsnittet av Plan B-podden snackar jag och Maria om klimatbantning. Hur mycket vi släpper ut, hur mycket vi bör banta våra utsläpp och hur vi ska få med alla på bantnings-tåget.
I avsnittet fick jag en utmaning av Maria, nämligen att redovisa mina utsläpp.
Så nu kommer de.

Inlägget om hur mycket jag väger.

De senaste åren har varit omvälvande, och jag och min lilla familj har på många sätt ändrat om vårt liv så att det ska rimma bättre med hur vi vill leva. Men också ett steg i att försöka sänka våra klimatavtryck och ge barnen (och oss vuxna) en annan sorts vardag. Som kapslar in det vi brinner för, njuter av och vill ha mer av.

Det var inget fel med det gamla livet, tvärtom.
Det var fantastiskt.
Bodde i sekelskifteslägenhet i Midsommarkransen och hade ett drömmigt torp på Gotland. I stan var det socialt med en fantastisk innergård, festivaler, loppis och kompisar runt knuten, barn som sprang mellan husen och vi hade nära till allt, kunde cykla och gå överallt. Gotland var en promenad genom göttet, en fantastisk natur, vänner långt bortom stressen (som hade tid att ses nästan närsomhelst helst och som gillade samma saker som jag: odling, byggnadsvård och gamla grejer), och här fanns en stolthet för det lokala och det hållbara. Det dök upp spelningar i kalkbrott och restauranger i lador, och vid  vägs ände hittades ett café. Allt fanns nära.
I stan blev jag galen på allt runt omkring. Trafiken, avgaserna, stressen, det många gånger anonyma livet. Det som störde i allt det jag älskade. Dessutom var det ett kostsamt liv med skyhöga lån som krävde att en upprätthöll en (lite för) hög arbetstakt.

Så vi sålde allt.

Och flyttade till Värmland.
Med planen att ha ett boende istället för två, sänka våra omkostnader, stressa mindre, dela mera och hjälpa och avlasta mina föräldrar.

Så hur blev livet – utsläppsmässigt?
Vinningar och utmaningar? Nya vanor?

Låt oss först ta en titt på det gamla livet:

Boende: 
Innan vi flyttade till Värmland bodde vi i en gammal, vacker lägenhet på 88 kvadrat med direktverkande el i Midsommarkransen. Förutom lägenheten (från 1912) så ägde vi ett gulligt torp (från 1800-talet) med stor trädgård på Gotland. Höst, vinter och vår bodde vi i Midsommarkransen och gjorde några turer fram och tillbaka till torpet under vår och höst för att flytta till torpet på heltid under sommaren. Under sommaren hyrde vi ut lägenheten i stan några veckor, och under vintern stod torpet obebott de första tre åren (hyrdes ut sista året under höst och vinter). Men alltså det skavde en aning i mig att ha två boenden som inte utnyttjades till fullo. Och det var lite hattigt, inte minst för att jag också har släkt och vänner i västra Sverige. Det blev lite väl expanderat liv så att säga.

Transporter: 
I stan cyklade jag överallt, och tog tunnelbana när vintern piskade mig i ansiktet. För att ta oss till torpet så hyrde vi en bensindriven bil av en polare (innan vi skaffade begagnad delnings-elbil). Innan dess hade jag – trots boende i stan – en egen bil som jag ärvt av min mormor. Bilen – en Renault (fyra hjul och en bult) – ställdes av efter varje sommar, eftersom vi varken hade behov av bil i stan, inte ville ägna livet åt att parkera om den stup i kvarten och heller inte ville vänja oss vid bil – när vi hade fenomenal kollektivtrafik och cykelbanor runt hörnet. Men på Gotland användes den friskt till att åka på utflykter, dra till badplatsen, åka in till Visby, dra på loppisrundor och upptäcka ön. Det ska jag inte sticka under stol med. För att ta oss till Gotland åkte vi färja. Flyg sysslar jag inte med. Jublade när det kom gas-färja, men färjan släpper ju ut mycket – gas eller ej.

Mat: 
För ett år sedan åt jag ungefär som jag gör i dag. Ekologisk mat i säsong så långt det går. Handlade mycket via nätet, och småhandlade lite ditt å datt på Coop i Kransen, Hemköp på Telefonplan och ICA i Liljeholmen. Räddade bröd från den lokala Coop-butiken så ofta jag kunde.

Konsumtion:
Sett i backspegeln konsumerade jag ganska mycket när jag bodde i stan. Det var allt från fikor, hämtmat och små secondhandköp hitan och ditan om jag hade vägarna förbi. Inga stora, kolossala soffköp varje månad – men mycket småfjös. Och många bäckar små blir en å så att säga.
Men handlade i stort sett bara begagnat, förutom något teknikköp (typ mick till poddandet).

Så vad kostade detta liv?
En hel del – både pengar och utsläpp. Tyvärr är ju många utsläppskalkylatorer en aning trubbiga, och räknar inte med sommarboende. Men så här såg mina utsläpp ut på ett ungefär:

Här ligger mina utsläpp på 6,68 enligt Klimatkalkylatorn.
Och de största utsläppen är samhällets egna utsläpp på 2,16 ton, och bilen som låg på 2,02 ton.
Jag hade NOLL koll på hur mycket bil vi körde, men la mig exakt på genomsnittet. Eftersom vi bara använde bilen på sommaren så skulle siffran kanske kunna ligga på längre nivå, men vill inte lura mig själv att tro att mina utsläpp är bättre än de är. Det är lätt att skarva för att siffrorna ska lira med uppfattningen om sig själv så att säga.

Butiken var också ganska saftig, även om jag handlade begagnat. Gissningsvis är det teknikprylarna som drar upp siffrorna. Boendet har hyfsat bra siffror – trots direktverkande el. Att bo i lägenhet är ju generellt mycket bättre än att bo i hus.
Och till sist: På matfronten åt jag vegetariskt, i säsong, ekologiskt och närproducerat. Men min last var  (och är) mjölk och ost.

När jag testade Klimatkontot så låg mina utsläpp på 2,8 ton, men där är inte samhällets utsläpp på 2,16 ton inräknat. Totalt landade jag på 4,96. Men även här räknades inte sommarhuset med, så här får en lägga på en rejäl kaka. Men säg att jag låg någonstans runt 6 ton?

Och nu då?

Ja, nu ska vi se på mitt nya liv.

Boende: Har ett boendeBor numera på landsbygden, i omgjord verkstad på 45 kvadrat –  tjugo meter från mina föräldrar. Verkstaden byggdes (i gammal stil) runt 1980, och för några år sedan bytte mina föräldrar hela sitt värmesystem från direktverkande el till bergvärme. Så vi kopplade in oss på den. Väldigt smidigt!

Transporter: Delar begagnad elbil med mina föräldrar, och om ett år kan vi jacka in på skolskjutsen. Tills dess börjar projekt cykla – NU. Jag har införskaffat en ellåd-cykel för att ta mig an backarna här, och kunna handla, skjutsa barn till förskolan och även ge mig in till kompisarna i Karlstad (vi har fenomenal cykelbana in till stan från närmsta tätort). Jag är ju van att cykla överallt. Det var så jag tog mig fram i Stockholm. Där var ju inte vintern så påtaglig så det gick att cykla långt in på säsongen, och det var en strid ström av cyklister (även om cykelvägarna var undermåliga på många håll).  Här på landsbygden är det lite mer vinter och färre cyklister. Nästa år kanske jag vintercyklar! Och jag bor dessutom i en av Sveriges bästa cykelstäder – HURRA!
Lite sugen på att dra igång en cyklande skolbuss i trakten – alltså få fler att cykla med mig till förskolan. Kanske andra föräldrar och barn som vill haka?

Mat: 
Samhandlar med mina föräldrar. Så när jag handlar, passar jag på att handla till dem också. Vi lagar ofta mat till båda hushållen samtidigt – som i gårkväll när jag och barnen svängde ihop pizza, lämnade ett gäng pizzaslice:ar hos mamma och pappa och så kalasade vi på resten. Det betyder en ugn som värms upp istället för två. När vi lagar mat så samlar vi ihop gemensamma rester, glömda morötter, någon ensam tomat eller en bytta med kokt potatis – och ser vad vi kan göra med det. På helgerna brukar vi grädda våfflor utomhus – så mysigt.
En ny värld har också öppnat sig. Livet med frys och jordkällare. Här på landsbygden handlar vi sällan, och fyller frysen med räddat bröd, mjölk med kort bäst-före-datum och allt annat som vi fyndat i den kolossalt briljanta lanthandeln. Grönsaker förvaras i jordkällaren. Planen är att odla en massa själva – i våra två hushåll. Och här hjälps vi åt att så, sätta och skörda.
Har en genial lanthandel som säljer utrensat bröd till en billigare peng, och har en svinnhylla för mejeriprodukter. Fyndar loss om en säger!

Konsumtion: Inte en reklamskylt så långt ögat kan nå. Guuuu, det är så SKÖNT! När jag handlade på lanthandeln i går tog det ett halvt liv att hitta plånboken – för jag kan liksom inte minnas exakt när jag använde den sist. Jag nås inte av lika många begär om en säger, jag går och nöter på gamla kläder och stilmässigt känner jag mig mer som Grey gardens, hehehe. Men jag gillar det. Ingen ser mig, ja, förutom grannarna och förskolepersonalen. Men jag får imponera på andra sätt – snarare än med min stora garderob tänker jag.
Men, nu ska jag leda in er på något knivigt. Om behov uppstår och jag konsumerar (begagnat) via nätet? Ja, då är det inte som i Kransen: Kila ner på Adams tobak och ba hämta upp – tjong pang! Nej, nej. Har jag rikligt med tur så har lantbrevbäraren tagit med sig paketet och lämnar det till mig. Har jag en smula mindre tur så kan jag hämta upp paketet på lanthandeln 3-4 kilometer bort. Har jag otur måste jag åka in till Karlstad – 2 mil bort – för att hämta paketet. Och är turen inte med mig alls hamnar paketet i en annan ort, åt helt fel håll (i Karlstad kan jag ändå passa på att lämna tillbaka böcker på bibblan, hälsa på kompisar, göra andra ärenden).
Men vis av krånglet – och hotet om att behöva köra på kringelikrok-vägar genom skogen mot ort – så konsumerar jag desto mindre.

Så vad landar detta livet på då – utsläppsmässigt?

Jo, på 5,5 ton enligt Klimatkalkylatorn.  Trots att jag bytt fossilbil till elbil så är bilen min största utsläppspost. Än en gång har jag inte full koll på hur mycket vi kör, så jag har gått på genomsnittet. Men blir ju ganska taggad på att börja mäta – tävlingsmänniska som jag är. Den orange:a tårtbiten är konsumtionen, och i den ryms ett nytt kylskåp som vi köpte när vi flyttade in, samt några begagnade plagg. Två par manchester-byxor, en klänning, ett par träningstajts och en sporttopp. Den gröna tårtbiten – alltså boendet – ligger på 0,81. Det tycker jag är ganska högt för 45 kvadrat, och den är lite svår att göra något åt. Den minsta tårtbiten är mat, där jag äter vegetariskt, tar hand om all mat, planerar att odla desto mer och har inget som helst matsvinn.

Samhället är den rosa tårtbiten, 2,16 ton. Tar jag bort den ligger mina personliga utsläpp på 3,3 ton.

Via klimatkontot ser det ut som att jag faktiskt lever på 1 ton (där är samhällets utsläpp på 2,16 ton inte medräknade). Men jag tycker det ser för bra ut, hahaha.
Säg att jag lever på någonstans mellan 1,5-3 ton.

Om jag förut levde på 6 ton, så är notan numera hälften om inte mindre.

 

Varför klimatkontot inte visar samhällets utsläpp? För samhället finns det ju en plan, de där 2,16 ton:nen ska nollas. Mina utsläpp däremot? Hur ser min plan ut? Och vad kan jag göra för att påverka mina utsläpp?

Jo, nu ska vi kika in i framtiden:

Boende: Vi ska ju – om vi får bygglov – bygga ett hus, och hur en än vrider och vänder på det så kommer det att bli ett klimatavtryck. Vi kommer bo större än de 45 kvadraten vi bor på i dag, men det kommer bli ett energieffektivt hus byggt av återbruk, halm och lera. En viktig, ledsagande tanke jag har med detta byggprojekt är att förflytta normer kring husbyggande, och även hur en bor och lever i ett hus. Det är inte satt i sten att det bara är vi som ska bo där, utan tanken är att huset enkelt ska gå att dela på om någon vill flytta in. Jag är övertygad om att vi alla måste bo mindre än vad vi gör i dag, så vi har ritat ett hus som förvisso är större än vi bor i dag, men litet sett till tillgänglighetsnormer (gah, vad vi fått pyssla för att hålla huset litet samtidigt som en ska följa reglerna!).

Transport: Nämen alltså, detta går ju bara inte. Fram tills nu har vi tagit elbilen till förskolan – vi har varit glada om vi tagit oss till förskolan. Men det har varit ett undantag. Det går alldeles utmärkt att cykla. Och nu när jag ser utsläppen får jag eld i baken. Kan liksom inte rättfärdiga turerna med att vi har en elbil …

Mat: Vi äter ju vegetariskt hemma, och veganiserar det mesta vi lagar med hjälp av havremjölk, vegansk ost och vegansk grädde. Men. Jag är svag för smöret på mackan, stekta ägget, yoghurten och så njuter jag av ett stort glas mjölk om kvällen. Men nu tänkte jag faktiskt ge mig hän och gå loss på det veganska livet. Jag har ju överraskat mig själv förut så att säga. Och så ska jag maxa odlingarna, plocka så mycket jag bara kan av det som växer i naturen – som nässlor, maskrosblad och annat smarr. Jag ska verkligen utmana mig själv!
Tjohoo! Så taggad.

Konsumtion: Jag har ju en hel del återbruksjobb fram mig, eftersom vi ska försöka återbruka så mycket det bara går till nya huset. Angående kläder så drömmer jag om att sy en sommarklänning i begagnat tyg, och odla min Grey gardens-style. Och också inse att jag har allt jag behöver.

Nya vanor med nya livet:
– Duschar inte lika länge som jag gjorde när jag bodde i stan, av den enkla anledningen att vi har en miniliten varmvattenberedare. Varmvattnet tar slut, så en har inget val, hahaha, om en inte gillar att avsluta med en kalldusch vill säga.
– Delar på elbil (finns ingen kalkylator som tar med detta i beaktande), frys, jorskällare, middagsmat, uppvärmning,
– Skal och äppelskruttar blir kompost eller mat till grannens höns. Inget går till spillo!

Loading Likes...

Hur mycket väger jag?

Nu finns ett rykande färskt avsnitt av Plan B-podden ute – “Bovar, bantning & bättre koll“.
Där snackar jag och Maria om hur vi ligger till med vår klimatbanting. Vi svenskar släpper ut i genomsnitt 8 ton koldioxidekvivalenter per person och år, och vi ska enligt FN ner på hållbara nivåer på 1 ton.

Hur ska det gå till? Vad ska vi få alla att hugga tag i denna enorma banting? Behöver vi morötter eller är det dags för mer styr? Ransonering?

I sann Plan B-podds-anda får jag en utmaning av Maria som jag tänkte redogöra under morgondagen: Nämligen se hur mycket jag väger. Hur mycket utsläpp har jag? Hur mycket har jag minskat mina utsläpp genom att ändra min livsstil.

Och vad är planen framåt? Vad ska jag hugga tag härnäst?

Missa inte – och för sjutton gubbar: Lyssna på Plan B-podden  – “Bovar, bantning & bättre koll“. Tyck till i kommentarsfältet om avsnittet!

Loading Likes...

Gamla favoriter söker nytt hem!

I obetalt samarbete med Eriksjälpen

I samma veva som jag rensade ut lägenheten i Midsommarkransen och sålde grejer för glatta livet till förmån för Naturskyddsföreningen så fyllde jag också två stora bagar till Erikshjälpen.
Jojomänsan!
Påsar med godbitar från min garderob skänkes till Erikshjälpens viktiga arbete.
Och nu finns det massor av pre-älskat hos secondhand.se

Ni som följer Erikshjälpen på Instagram ar säkert sett att grejerna har dykt upp på secondhand.se redan. Och flera av er har redan berättat att ni fyndat – så kul!
Jag har varit extremt sen på bollen pga life. Har helt enkelt inte HUNNIT tipsa om detta.
Men nu så!
En massa älskade favoriter finns att köpa på Erikshjälpens secondhand.se – bland andra en massa som synts på bloggen genom åren. Känner ni igen?

Varför jag säljer?
Jag har kläder så att jag klarar mig så att säga, och jag får helt enkelt inte plats.
Många plagg är högt älskade, men jag tycker inte att jag använder dem tillräckligt.
Kläder är till för att bäras!

Vit, hålmönstrad klänning!

Den här blommiga klänningen! Funkade även när jag var gravid som synes.

Senapsgula påslakan!

Blommig sommarklänning!

Åh, den här härliga! Mjuk och bekväm!

Och min älskade gröna cape!

Loading Likes...

April, april!

Ja, men okej då!
Gårdagens inlägg med rubriken “Hårdare tag mot influencers klimatpåverkan!” kanske inte var sådär … jättesant. Det ligger inget lagförslag om marknadsföring och klimatpåverkan hos regeringen – vad jag vet. Än mindre en paragraf som rör just influencers, samarbeten och dess klimatpåverkan.

I går skrev jag “som jag fattar det så vill en att influencers ska ta ansvar för den klimatpåverkan som de genererar via samarbeten och adlinks (!?)”, och basunerade ut att influencers skulle behöva skatta på denna klimatpåverkan. En sorts klimatskatt.
Det var lur.

Detta “lagförslag” kokade jag ihop tillsammans med Maria, Frida, Isabelle, Camilla och Yrsa.
Det var ju trots allt 1 april.

Vi startade till och med en fejktidning som hette Dagens Medium. Den skulle en ju för övrigt älskat att läsa. En tidning som siade om den hållbarare framtiden, hehehe. En tidning med morgondagens nyheter. Notera alla notiserna i högerspalten.
Motormagasinet Top Gear lades ner efter 19 år (pga, motor är föråldrat), SVT storsatsar på serie om hållbar konsumtion och klimatversionen av lyxfällan lanseras med nya programledare. Och när pandemin är över börjar Naturvårdsverket med stående pressträffarna kring klimatläget.

Bäst måste ju ändå ha varit Fridas påhittade app som gav en indikation om vad det var tal om: “Skatteverkets nya app ”R-IL” som tagits fram för redovisning av reklam i sociala medier”. App RIL.

Men allt var inte bluff å båg i inläggen. Nope. Jag gick ju loss ganska friskt på att skatten skulle sättas efter “schablonpåverkan” på 3%. Alltså om jag köper en T-shirt så inspirerar jag uppskattningsvis 3% av mina följare att gå i mina fotspår.
Denna siffra är inte HELT tagen ur luften.
Det finns undersökningar som visar på hur mycket vi influencers påverkar, och hur många köp ett influencertips kan generera. Och den siffran ligger på omkring 3% av följarskaran.
Vissa influencers genererar så klart lååååångt många fler än 3%, för att de kan sin målgrupp. De är kreativa, skickliga och pricksäkra – inget snack om saken.

Men allt har ju en klimatpåverkan, och jag tycker det är spännande att fnula på vilka stigar vi ska trampa upp för att nå uppsatta klimatmål.
Trots att detta var ett skämt var det förvånande många som välkomnade någon typ av klimatskatt. Men inte enbart skatt på influencersamarbeten och adlinks, utan desto fler ville (också, men framför allt) se ett större ansvar från de producerande företagen. Alltså att de som producerar T-shirten och kränger flygresan till Dubai (som influencers visar upp) även ska betala skatt för klimatskadan som görs.

Kanske är det hög tid – med tanke på att vi befinner oss i en klimatkris – att klimathaltande produkter ska skattas för sin klimatpåverkan? Kanske är det också rimligt att den reklam som lockar oss att göra val som strider mot uppsatta klimatmål också kostar en rejäl slant? Kanske ska det hamna någon koldioxidskatt på alla varor – och mer på de som belastar klimatet mer? Eftersom det kommer krävas enorma resurser för att städa upp efter dem.

Vad tycker ni?

Loading Likes...

Hårdare tag mot influencers klimatpåverkan!

I Plan B-podden brukar jag och Maria ofta tala oss varma om Frankrike som ofta ligger i framkant med sina skarpa klimatlagar. Nu verkar även Sverige ha vaknat opp, och det med råge!
Och i skottgluggen står min bransch – influencers!

Ett skarpt lagförslag om marknadsföring och klimatpåverkan ligger nu på politikernas bord, tänkt att träda i kraft 1 januari 2022.
Det bubblar rejält på reklamfronten just nu. Få har väl missat nyheten om att Amsterdam kan bli den första staden i världen att förbjuda fossilreklam (och förslaget diskuteras i såväl Göteborg som Stockholm).

Men det nya lagförslaget är något annat. Det nya lagförslaget är en del av Sveriges regerings krafttag för att nå uppsatta klimatmål. På tiiiin.
En paragraf i lagförslaget rör just influencers, samarbeten och dess klimatpåverkan.
Som jag fattar det så vill en att influencers ska ta ansvar för den klimatpåverkan som de genererar via samarbeten och adlinks (!?).

“På samma sätt som influencers idag måste redovisa och betala förmånsskatt för produkter som mottagits, så kommer influencers i fortsättningen behöva redovisa och betala skatt på de utsläpp som genereras genom samarbeten. Inte bara genom produkterna eller resorna, utan också på den potentiella påverkan detta kan ha på samhället”.

Lagen skulle fungera så här (om jag fattat saken rätt):
Om jag gör ett samarbete med ett företag där jag visar upp en nyproducerat T-shirt, så ska jag betala för klimatpåverkan som just detta samarbete genererat. När det gäller allmänna samarbeten så räknar en med en schablonpåverkan på 3%. En utgår alltså från att 3% av mina följare har inspirerats, gått i mina fotspår och köpt T-shirten.

Om jag skulle inspirera 3% av mina 21 800 följare på instagram att köpa en tischa skulle det innebära 654 köp. Och jag skulle behöva betala skatt (klimatskatt) på de 654 köpen eftersom jag bidragit till ökad klimatpåverkan. Om jag skulle lägga till en rabattkod skulle klimatpåverkan bli högre, eftersom tröskeln sänks. Och skulle jag lägga till en adlink på ett samarbete (där min plånbok blir fetare ju mer mina följare shoppar) skulle skatten bli ännu högre eftersom jag tjänar pengar på att klimatet påverkas i negativ riktning.

Exakt hur stor skatten blir om lagen träder i kraft är än så länge oklart, men gissningsvis blir det en rätt fet peng att betala.

Enligt Naturskyddsföreningen krävs 2600 liter vatten och nästan 1 kilo kemikalier att producera en enda T-shirt. Hela produktionen av T-shirten orsakar 4,5 kilo koldioxid per T-shirt, vilket motsvarar samma koldioxidutsläpp som att köra 23 kilometer med en personbil.

De där inspirerade 3% skulle snabbt generera nära 3 ton koldioxid, vilket motsvarar mer än en bilresa mellan Kiruna och Kapstaden.
En tischa.

Även om jag också kommer att drabbas om den här lagen går igenom (och det kommer att svida) så tycker jag i ärlighetens namn att det är en ganska vettigt lag. Svär jag i influencers-kyrkan då?

 

Skulle SÅ KLART vilja se liknande klimatfskatt för de producerande företagen – också.
Alltså: om ett företag producerar en T-shirt så är priset inte bara satt utifrån material, produktion och transport, utan även vad det kostar att återställa klimat och miljö när en har odlat, färgat och transporterat plagget. Och kanske även vad det kostar att ta hand om T-shirten när den inte längre är önskad, eller de sammantagna transporterna när plagget skickas, returneras och skickas igen via webbshopparna (var femte plagg skickas tillbaka). Ett pris på ett större ansvar alltså.
Gissningsvis är det knepigt att räkna på det verkliga priset för den där T-shirten, men desto lättare att ta fram siffror och statistik för hur många T-shirts en influencer skapat ha-begär kring.

Ja ni, vad tror ni om detta? Är det rätt väg att gå? Och hur tror ni att influencervärlden kommer att påverkas? Kommer det här vara slutet för adlinks?

Vill du läsa mer om lagen – spana in hela pressmeddelandet här. 

Loading Likes...

Odlingsplaner för den otåliga odlaren

I betalt samarbete med Årstiderna

Nu är den i full gång. Den efterlängtade odlingssäsongen.
Denna gång med egen året-runt-trädgård och en otålighet som heter duga.

Jag har laddat upp med pallkragar och krukor, och i veckan fick jag ett paket från Årstiderna med nyheter för 2021. Nämligen ett startkit för den egna ekologiska köksträdgården.

Jag fick en sättlåda med fyra sorters potatis och två sorters sättlök, ekologiska fröer med massor av spännande som kålbladningar, djungelgurka och popcornmajs!

Den portabla frölådan – med månadens fröer som ska sättas (det stora fröbiblioteket kan jag visa en annan gång) – är laddad till max!

Ja, ni ser ju. Knökat!

Och ekologisk potatis – det viktigaste i min trädgård pga storkonsument!

 

 

Jag har petat ner några potatisar, men går loss på stort i mitten av april när det förhoppningsvis är aaaaningen varmare.

Frön däremot. Där har jag gått loss.
Jag sätter frön i allt jag kommer över från återvinningen. Mjölkkartonger, äggkartonger och krukor gjorda av tidningspapper. Pappförpackningar klipper jag sönder och gör till odlingspinnar och använda brödpåsar blir små kuvöser till odlingarna.

Och så placerar jag krukorna på gamla plåtar, långpannor, i brödformar eller som här …

I en form som jag hittade i sommarstugan på tomten.

Jag har ju odlat så länge jag kan minnas.
I eget “lanne” i min mammas stora trädgård under min uppväxt, på en överplanterad balkong i första egna lägenheten i Stockholm och på innergården i Midsommarkransen.
Och så klart – på torpet på Gotland där vi anlade större och större trädgårdsland för varje år. Nog för att jag älskade att odla på Gotland, men odlingarna sköttes ju lite si sådär eftersom det kunde dröja veckor mellan besöken.

Men nu är det andra odlings-takter. Och en dröm som går i uppfyllelse.
En trädgård att rå om lite varje dag, året om. Ser fram emot att kånka skottkärror, täckodla med bös, dra ris, flytta stenar, tjuva tomater, kupa potatis och hiva på gödsel.  Mitt alldeles egna prunkade gym att kuta ut till.

 

 

Vid den här tiden på året brukar vi proppa fönstren fulla med små odlingar, och vi har varit aningen bortskämda med djupa nischer i förra lägenheten – redo att sluka mängder av krukor.
I väntan på halmbalhus, orangeri och växthus (som ingår i tomtplanerna) har vi hängt upp hemsnickrade odlingshyllor i våra små fönster i verkstan och även fyllt mina föräldrar hus med tråg, hehe. Både jag och John är otåliga odlare, för än så länge har vi ju ingen trädgård utan “bara” en tomt med smårabatter, hallonsnår, en liten bäck, massor av sten och fällda träd. Inte så mycket köksträdgård att tala om. Ännu.

Planen?
Min tanke är att bygga hus i ena änden av tomten och anlägga trädgården i andra änden. Så får de mötas på mitten i framtiden med hjälp av en prunkande perennrabatt.

Första steget blir att odla i pallkragar längst bort från husbygget och sedan pö om pö ta sig an trädgården. I takt med att vi får virke (på gång detta nu) bygger vi odlingslådor och odlar ännu mer. Pallkragarna går ju att flytta, så vi använder dem så portabelt trädgårdsland (hmmm, hade en kunnat anlägga dem på ett släp?). Till odlingslådorna kommer vi använda ratat virke från träden som fällts, alltså virke som inte kan användas till golvbrädor och stomme.
Allt tas till vara!

Loading Likes...

#1 begagnade favoriter

I Plan B-poddens avsnitt om “Bättre begagnat” så snackar jag och Maria om svenskarnas syn på pre-älskat, hur konstigt det är att normen är att rynka på näsan åt begagnade lakan på loppis, medan vi anser hotell-lakan vara fullständig lyx (trots att fler förmodligen har sovit i det senare).

I sann Plan B-poddstradition fick jag en utmaning av Maria. Denna gång att visa upp mer av min garderob – något jag gjorde mycket förr. Min ingång på internet blev ju via vintage, där jag visade upp mina pre-älskade outfits fyndade för en spottstyver. Kanske är det dags att damma av denna del av bloggen? Visa upp vad jag har i min garderob, mixa och matcha på olika sätt, utan att för den delen handla ytterligare triljoner plagg?

Jag började visa upp några begagnat-favoriter här, men tänkte göra en mer uppstyrd variant.
Den enkla lösningen på utmaningen hade ju varit att ta gamla bilder och visa upp, men jag tänkte faktiskt plåta nya. För min stil utvecklas. Men för den delen öser jag inte in en massa nytt, jag matchar bara annorlunda nu, lånar av mamma, lägger till något begagnat eller rotar runt bland Johns plagg och sedan är outfiten som ny.

Så under de kommande veckorna tänkte jag visa upp 10 begagnade favoritoutfits.
Och börjar med den här!

Min juvelfärgade kappa som jag köpt begagnat och förmodligen aldrig kommer göra mig av med, because one of a kind. Förr i tiiiin stoltserade jag nog världsvant att jag köpt den vintage i Brighton, kanske för att visa hur berest och världsvan jag var. Nu hade det smällt högre i min bok om jag köpt den på Myrorna i Uppsala, Karlstad eller Borås om jag haft vägarna förbi. Gräva lite där jag står så att säga. Världen och normerna vad som är status utvecklas. Och jag likaså.

Det är ju tur.

Diademet har jag köpt begagnat via Tradera, halsduken kommer Emmaus herravdelningen (om jag inte minns fel) och de blå byxorna har hängt med lääääääänge. De kommer från Beyond retro vid Zinkensdamm. Minns det än i dag, hur glad jag blev när jag hittade the perfect match for my body.
De vinröda strumpbyxorna har jag fått av min kompis Lollo och vårskorna är de enda som är nya.
Och eftersom jag inte handlar någonting nyproducerat längre (förutom kanske trosor och strumpbyxor), så ämnar jag ta hand om dem så de håller länge.

Det är intressant hur en utvecklas ändå. Även om jag aldrig varit någon storkonsument av nyproducerat så har det faktiskt varit totalt omvälvande att sluta konsumera nytt. Bestämma sig. Det skulle ärligt talat kännas konstigt att handla nytt. Det skulle svida. En handling som ändå gjordes i en handvändning förut. Mötte helt upp mitt begär, och lät det gå bärsärk. En ny duk från H&M home, ett par solglasögon eller någon ny sommartopp.

Det började med köpstopp i tre månader, sedan gick det till ett halvår, ett år och nu är jag inne på år två eller tre. Har tappat räkningen.
Under den perioden har jag köpt tre krukor, en kudde, en handgjord kopp och en necessär. Men inte så mycket mer.  Nu skulle det sitta långt inne att köpa nytt över huvudtaget ärligt talat.
Klart att jag drabbas av begär, men eftersom jag inte handlat nytt på så länge så känns det liksom lite dumt att destroy a good path så att säga …

Och jag har ju så jag klarar mig, eller hur?
Ni kanske är aströtta på att se den här kappan, men det är inte jag. Blir fortfarande skitglad av att ha på mig den, särskilt så här års när det är hyfsat beige ute.

Loading Likes...

VI HAR EL!

Kanske inte min mest rafflande bild i blogghistorien, men ett stort steg för oss husbyggare.
Vi har nämligen – FANFAR –  el på tomten.  Håll i hatten!

John har byggt en provisorisk vägg som elskåpet sitter på. Tanken är att det ska fästas på antingen hönshus eller orangeri i framtiden, men i väntan på byggandet tar fart så år vi lösa det så här.

På tomten finns ju en gammal sommarstuge-barack från 1960-talet, och en massa små pyttehus.
Vatten finns sedan tidigare, tillsammans med en gammal gjutjärnspump. Men ingen el och inget avlopp. Så vi börjar från scratch.

Det är fantastiskt att vi har vatten, el förenklar ju byggandet om en säger och avloppet ska bli sjukt spännande. Trodde aldrig att jag skulle säga det, men vi vill ju ha så resurseffektiva avlopp det bara går. Och ta vara på vårt avfall så att säga.

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny