Söndagsdrömmen

Ja, nu har ju jag en annan plan i livet som ni vet. Värmland. Men eftersom jag hänger runt på Hemnet en jädra massa så bara måste jag ju dela med mig av de där dammliga pärlorna eller bortglömda kåkarna som är behov av kärlek om omtanke.
Ramlade över detta gamla hus i Strängnäs med äppelträd, punchveranda och kakelugnar.
Kan ju bli exakt hur vackert som helst med stor dos omtanke.

Kolla denna! Sleeping beauty!

 

Hoppas huset hamnar i rätta händer!

Loading Likes...

Min födelsedag

Förra onsdagen fyllde jag år. 37 bast. Varje år kommer födelsedagen lite av en chock, efter jäktiga januari.
Kanske är det för att jag för andra året i rad skriver bok i januari. Hmm, maybe.

Jag blev väckt av John, Majken och Bodil som sjöng med frukostbricka i handen. Croissant som sig bör. Och barnen hade byggt ett hus till mig i lego. Vi åt frukost, John lämnade barnen på förskolan och jag började dagen med från-sängen-jobb. Sedan dammade jag av dagen, klädde på mig och gjorde mig redo för födelsedag.

Förmiddagen spenderades hemma. Med en gnutta klädångest. Fy tusan alltså. Vissa dagar är det bara skav, och allt känns bara konstigt. Just precis så var denna dag.

Ja, ni ser ju, hahaha. Tror att det var förklädd åldersångest som provade ängslighetskostymen. Ingen outfit jag brukar ta på mig om en säger, men tydligen var det dags för det i dag.
Jag vill inte vara en person som bryr mig, men ibland ser jag bara fel, ålders häng och trötthet. Det är väl högst mänskligt, men jag hade gärna vältrat runt i de där känslorna en annan dag. Inte på min alldeles egna födelsedag.  Kanske var det just därför, känslorna såg sin chans. En lucka.
Vissa dagar är en rustad att bära diskokulor och regnbågar, andra dagar ville en bara försvinna i smogg.

Den här dagen ville jag bära en regnbåge, men var rustad för dimma.

Stökade hemma, blev bjuden av hämtats-lunch av John som också jobbade hemifrån.

Sedan svidade jag om till min häst/vinter-uniform (kofta och pennkjol), piffade med ett halsband och så …

Gosade hejdå här innan jag begav min in til stan.

Där väntade nämligen pressvisning för Cupboards & goods – ett nytt köksföretag där Johanna Bradford är delägare. Så spännande, eftersom ett återkommande ord var hållbarhet. Då kommer jag som ett skott.

Handgjorda, svenskproducerade kök tänkta att hålla en evighet. Både kvalitetsmässigt och stilmässigt. Så fint!
100% dålig bild här, men jaja. Så blir det ibland.

Hoppas innerligt att fler tänker hållbarhet i sina köksrenoveringar. Och (så klart) inte byter ut fullt fungerade kök, men om behovet verkligen finns av ett nytt kök: att en väljer ett som står sig över tid.

Gillade också sättet en planerade köket på – med minivarianter av kökmodulerna. Som att möblera ett dockhus!
Efter pressvisning, ett möte och några ärenden så mötte jag upp John inne i stan.

Han hade kirrat barnvakt och bjudit in ett helt hav kompisar på restaurang. Bästa personen!

Loading Likes...

Ett stort tack + ändrade helgplaner + ändrade helgplaner igen.

Tusen och åter tusen tack för alla era fina kommentarer. Det blir på något vis enklare att fatta detta beslut när ni hejar på. Jag ska berätta lite mer om våra planer och drömmar framöver.
Men just nu jonglerar jag kids med myror i brallan.
Just den här fredag är hela familjen ledig. Vi skulle egentligen ha åkt till Värmland, hem till mina föräldrar.  Vi skulle klimatdemonstrera på Stora torget i Karlstad, gå på badhuset och bygga koja i skogen. Men min mamma har åkt på något virus. Så vi blir kvar i Stockholm i helgen. Den nya planen är att göra skyltar, delta i den nationella klimatstrejken och kidsen få “träffa Greta”. De är helt begeistrade efter att ha läst “Greta och jättarna”.

Så nu ska det göras skyltar då. Bodil ville ha en med hjärtan på, och Majken ville skriva “klimatdemonstration” och “Greta” på sin. Resten av helgen är lite av ett blankt blad.

Har ni några bra Stockholms-tips (med omnejd) för en oplanerad, liten familj?

Update. Ena barnet har 39 graders feber, den andra visar tydliga tecken på att gå samma väg (hej gnäll), så helgens planer inställda.

Loading Likes...

Ett svårt beslut

 

Detta gör så ont att skriva. För det blir på något vis verkligt då.
Men så här ligger det till.
Vi kommer att sälja vårt fantastiska torp på Gotland.
Gah, det är som att fingrarna inte vill skriva den meningen. Jag vill inte. Och jag ångrar mig ungefär varannan sekund.
För jag älskar den där platsen, de dammiga vägarna, äppelträdet i trädgården, ängen, perennrabatten som jag slitit med och alla små rum mellan hägg, syrén, äpple och päron.

Varför ska vi sälja kan en undra?

Detta är ett svårt beslut, men det kommer nog att bli bra. Så småningom.
Så här ligger det till. En familjemedlem i Värmland är sjuk. Och jag vill vara där. Kunna avlasta, men framför allt få tiden tillsammans. Kanske får vi flera år tillsammans, kanske inte.
Men jag är inte i stånd att hoppas, hålla tummarna eller tro. Jag måste göra. Ta chansen.

Att kuska fram och tillbaka mellan Gotland och Värmland med två små barn är lite hål i huvudet, eller i någon sorts triangel mellan Stockholm-Gotland-Värmland för den delen (får stressutslag av blotta tanken), så vi har landat i att sälja torpet på Gotland till någon som kan fortsätta denna kärlekshistoria.

Ett tag funderade vi ju på att flytta till Gotland på heltid, men så kom sjukdomsbeskedet och det var som att livet och valen ställdes på ända. Hela förra sommaren var som ett stort enda kval i hur vi ville leva vårt liv. Var. Vad som var viktigt. Och få ihop drömmarna med geografiska avstånd, och lägga till åldrande föräldrar i den smeten.

Vi funderade på om vi bara skulle hyra ut torpet, men det kräver ju också tid. Och den tiden vill vi lägga på annat håll. Planen är att förhoppningsvis hitta någon oas i Värmland så småningom (helst så snart som möjligt), nära min familj.
Kunna hjälpa, finnas där, avlasta.

Det kommer bli en konstig sommar.
Men istället för att den ska bli sorgsen, så vill jag njuta av den till fullo. Ha fester, bada och fotografera varenda liten vrå av trädgården. Fullkomligt hänge mig i solnedgångar, odlingar och den där sommarängen som jag ska anlägga.
Maxa varje vecka där. Men det blir också den sista på torpet.

Älskade torp.
Där mina barn har lekt, deras första somrar, havet med horisonten, Bodil som är född i Visby, alla solnedgångar, fantastiska vänner, vackra hus och den prunkande trädgården. Den rosa bussen! Alla besök!
Det. Gör. Så. Ont.
Men något som gör ännu ondare är att känna att jag måste välja min tid. Vår tid.
Det som ändå är fint i detta är att jag och John är helt samstämmiga. Det var HANS förslag, vilket på något vis gör det enklare att styra om livet.

Vill inte publicera detta inlägg.
För då blir det verkligt. Som att göra slut på något vis.
Och allt det där okända tar vid.
Men å andra sidan: början på någon annans kärlekshistoria.

Loading Likes...

En ny livsplan och en oviss framtid.

Det här har malt i mig länge. Allt för länge. Ett skav. En otillräcklighet.
Men nu har jag beslutat mig för att lägga om mitt liv. Eller i alla fall välja en väg som leder åt ett annat håll.
Jag får helt enkelt inte ihop det som det är just nu.

Jag har fattat ett stort beslut. Som gör skitont.
Men det kommer bli bra.
Berättar mer imorgon. För just nu är huvudet som en gröt.
Men jag måste få ut detta som har malt i mig.
Grejen är väl att det blir mer verkligt om jag skriver det här? På riktigt på något vis.

Men ni har ju varit med genom livets alla svängar, så nu är det dags att göra er redo för en nu sväng.

Loading Likes...

Bokjox, framtiden, fir-middag och Värmland

God kväll på er!
Alltså snart, snaaaart, har jag livet åter. Det står bara lite bokjox mellan mig och bloggen just nu. Tre av fyra böcker är under redigering, men den fjärde behövde vi mala ett varv till. Så det står på denna veckas agenda.
Känns som jag bara lägger upp sådana här listor just nu, men håll ut – snart är jag tillbaka. Och då ska jag berätta lite om framtiden.

Vad jag ska göra mer?
måndag. ja, alltså det som är kvar av den ska ägnas åt bokskriveri. Jag är ju nattmänniska, så just precis nu börjar ju min hjärna fungera till fullo (dagarna är mer en uppladdning).

tisdag. imorgon bitti ska jag pipa till ett växthus söder om stan för att bli plåtad för en tidning. Ska bli kul Därefter blir det bok-möljning.

onsdag. helt sinnessjuk dag, fylld av möten, besök i riksdagen, lite klimatklubben-planering och därefter ska jag, Maria och Johanna fira att vi lämnat bokmanus! Och det gör vi med middag och efterföljande releasefest av den nya boken “Upphettning“.

torsdag. styra upp livet, plåta ett samarbete och kanske gå på Antikmässan?

fredag. Tåg mot Värmland! Ska hem till mamma och pappa, pyssla om mamma som är krasslig och se om det finns svamp i skogen.

 

Loading Likes...

Nyfyndat och nylagat!

Halloj!
Fredag hörrni, och jag har något form av nackspärr. Eller snarare någon låsning i nacken.
Hänger hemma med vetekudde på nacken och mitt nya, varma köp!
En Filippa K-tröja som jag fyndade på Stadsmissionen för 95 spänn i går. ÄLSKAR DEN!
Till detta, mina nylagade jeans (köpte på samma Stadsmissionen för ett par år sedan)! Lämnade in en hel påse brallor på lagning för några veckor sedan, så nu har byxgarderoben fått nytt liv.
Tycker så mycket om denna kombo – jeans och sticka tröja. Ska nog bli min februari-uniform.
Heja begagnat!

Vad är din bästa februari-uniform?

Loading Likes...

Hurra för mig!

Hurra, i dag fyller jag år! Jag blir 37 bast!
Det ska firas med hemmajobb, pressvisning, möte och sedan något oklart på kvällskvisten.
John har fixat något.
Älskar födelsedag!

Uppdatering: det blev världshistoriens kortaste inlägg i går, men hade klädångest till tusen. Och bytte fyrtioåtta gånger. Vi kan kalla det ålderskris.

Loading Likes...

Födelsedag, secondhand-mingel, plåtning och AW

Häj!
Går ut starkt denna vecka. Med uppsnurrat själv-klippt (opps) Selma-Lagerlöf-hår på hövve. Och råder bot på kontaktlins-strul med glasögon (ser banne mig ingenting med linser, så måste göra synundersökning, gäsp). Det är ju min sista dag som 36-åring, så gäller ju att embrace:a ålderstecknen så att säga.
Till detta serverar jag hemmajobb med tvätt, samt denna veckoplan:

måndag. Tvätta och jobba.

tisdag. Jag fyller år!
Imorgon ska Selma bli snofs, jag ska äta lunch med John och sedan på pressvisning. På kvällen har John styrt upp nått. Hemligt för mig exakt vad.

onsdag. Föreläser på Läkarmissionens mingel i deras secondhandbutik i Vällingby (mingel mellan mellan 17-20). Det bjuds på kaffe, hembakat och secondhand. Triss i bra saker!  Ta en vän under armen och kom vettja! Anmälan krävs. Mejla camilla.froden@lakarmissionen.se om du vill komma!

torsdag. Jag, Maria och Johanna ska plåtas av Emily Dahl och sedan ska vi på möte med Novellix. När eftermiddag touchar kväll ska jag på AW med Fatima som är i stan + en massa göttiga kompisar!

fredag. Hemmajobb och kanske skaka liv i vegetariska middagsklubben? Tips på härliga februari-rätter?

lördag. Helt oplanerad.

söndag. Helt oplanerad. Nästan. Bodil är bjuden på barnkalas hos en kompis, och har valt mig som sällskap.

Loading Likes...

Prata med kids om klimat – hur gör en?

 

Klimathotet kryper närmare i takt med att deadline närmar sig, konsekvenserna av ett varmare blir tydligare och klimatsnacket mer frekvent. Men hur snackar en om klimat med sina kids? Med egna och andras barn?
De där oskyldiga som ska leva i sviterna av en ohållbar historia?
Vad kan en göra för att påverka deras framtid, och hur? Ja, det tänkte jag grotta i.

I boken “Gör skillnad – från klimatångest till handlingskraft” så har jag, Maria och Johanna skrivit ett helt kapitel om just barn, och tagit hjälp av klimatspykologen Frida Hylander för att reda i frågan.
Dels för att reda på vad vi kan göra, måste göra och hur vi snackar med barnen.
För det är ju trots allt våra och andras barn som drabbas hårdast av klimatförändringarna. Det är för deras skull vi måste snacka om det här.

Hur pratar en med barn?
Ja, inte helt lätt. Jag bävar för dagen då de riktigt tunga frågorna kommer. Eller insikterna. Mina barn är 3 och 4 (snart 5) år. Är barnen små behöver en en ju inte kavla fram hela verkligheten kan jag tycka. Den där om att klimatförändringarna drabbar de som är mest oskyldiga, fattiga mödrar och andra barn. Inte heller den lilla detaljen om att vi går mot en temperatur som mänskligheten aldrig har upplevt (om vi inte gör något). Inte heller att människor kommer drabbas av matbrist, förlora sina hem, att över 200 miljoner människor kommer känna sig nödgade att fly, många förmodligen kommer att dö. Och att risken för krig ökar drastiskt. Det är saker vi kanske inte behöver nämna.
Däremot kan vi prata om saker vi kan göra för att världen ska bli bättre. Vi kan försöka prata om att ta hand om våra saker, att inte slänga mat och om alla resor på rälsvägs avstånd. Vi kan prata om miljö istället för klimat: att ta hand om naturen, inte skräpa ner och att se till att djuren inte får i sig gifter. Vi kan förklara att vissa saker färdats långt, och vi kan hylla det som är nära till hands. Vi kan ge våra barn vettiga värderingar. Värderingar som handlar om att inte leva på bekostnad av någon annans framtid. Att den här planeten är allas, och vi måste ta vara på resurserna så att det räcker till alla. Rättvisa värderingar, sprinklade med omtanke och medmänsklighet. För de kommer garanterat behövas. Klimatfrågan är vår tids största rättvisefråga, vilket bara kommer bli tydligare ju närmare deadline vi kommer.

Och det viktigaste: att försöka leva efter värderingarna. Det är banne mig inte lätt alla gånger, för vårt samhälle är fortfarande så pass ohållbart och vi drivs av ohållbara värderingar.
Men. Vi kan försöka.
Vi måste väl ändå försöka?
Dels för våra barn, men också för att röra samhället framåt. Många små bubblande öar blir snabbt till en opinon.

Är barnen äldre så kan det ju vara idé att veta vad en pratar om. Ta reda på vad barnen vet, hört och vad de funderar över. Och därefter ta reda på så mycket som möjligt för att kunna förklara på ett vettigt sätt. Lyssna, och försök förstå. Möt barnen i deras oro, utan att spä på den. Prata om utmaningar som ska lösas, snarare en kris som kommer.
Som Frida Hylander så bra förklarar i vår bok “Gör skillnad”:
“Nästa steg är att inte förminska barnens oro eftersom den faktiskt är befogad, men inte heller stanna i oron. Lugna barnen med att det här är en fråga som jättemånga människor jobbar med, att forskare har koll på vad vi måste göra och att nu är det vår uppgift att lyssna på deras råd och göra som de säger. Förklara gärna också att vi kan kontakta politiker och företag och uppmana dem att agera”.
Att göra något aktivt hjälper. Precis som när vi upplever en kris i en relation, på jobbet eller med en vän så mår vi ju bra av att göra något aktivt för att förbättra situationen. Och det är samma sak med klimatkrisen.
Hur gör en med trycket utifrån? Jo, hörde något smart, kan det varit via Maria kanske, att gå ihop för att sätta lite ramar. Finns tryck på att skaffa en mobil vid en viss ålder kanske det är smart att gå ihop, alltså föräldrarna, för att göra en plan när ni ska införa vissa prylar. På så sätt kan en kanske undvika “men hen har ju”-argumentet. Något så när i alla fall.

Försöka leva som vi lär
Det klassiska ordspråket “barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör” kunde inte landa mer rätt än i klimatfrågan. Vi kan ju snacka om vad som är bra för naturen och klimatet hur mycket som helst, men kidsen gör ju inte som vi säger. De gör som vi GÖR.
Något som Frida Hylander tog upp (och som också står att läsa i Gör skillnad) är att det är extremt förvirrande för ett barn när de lär sig en sak, men världen (och föräldrarna!?) gör en annan.
Det spär på barnets oro.

När samhället, kompisarna på förskolan/skolan och någon vuxen snackar om att det är dåligt med avgaser från bilar, att en inte ska flyga för klimatet och att en ska skippa köttet blir det  – excuse my värmländska – dretjobbigt – för kidsen. Försvara för andra och för sig själva, Särskilt med tanke på att det är en livsstil som de kanske inte aktivt valt.  Utan är infödda i. Om en däremot försöker leva mer hållbart, tar forskarnas ord på allvar, ja, då blir det mer vaniljglass med kolasås-feeling i kroppen. Det rimmar liksom bra. Och kidsen ser att förändringen går framåt, snarare än bakåt.

Så vad kan vi göra?
Ja, förutom att göra vad vi kan för att stoppa klimatförändringarna (prata om klimatet, påverka våra arbetsplatser, beslutsfattare, företag och människor omkring oss), och göra allt som står i vår makt för att rädda våra barns framtid (för den ser inte så ljus ut), så är det att leva så klimatsmart vi bara kan. Och uppfostra våra barn att ta efter oss. Ge dem bästa möjliga verktyg för att segla igenom omställningen. Sätta standarden. Vi är trots allt flockdjur. Vi gör som alla andra. Om vi börjar klä våra barn i begagnat eller hyrt, kommer det så småningom bli normen bortom sprillans, koldioxid-osande nytt.

För vi kommer behöva ställa om. Och antingen kan en börja nu, och ge sina barns framtid några marginaler förhoppningsvis. Eller så väntar en på att bli tillsagd att ställa om, och skippar marginalerna.
Jag gillar marginaler om en säger. Jag är långt från perfekt, men jag vill ta chansen att göra så mycket jag kan.

Men ett är säkert: Vi kommer behöva dra ner våra utsläpp.
Och det säger sig självt att det kommer bli ett stort kliv för de kidsen som förväntar sig utlandssemester med flyg, kött som vardagsmat och att bilen är en förlängd arm till bekvämlighet. Däremot om en pö om pö köpa begagnat när det är dags för “nya” kläder, tar tåget på semester (eller semestra nära, gräva där en står) och servera vegetariskt eller veganskt. Ja, då blir omställningen mer smooth. Inte som en chock. Och marginalerna ser bättre ut.

I Sverige lever vi i dag som om vi hade 4 jordklot, vi flyger 5-6 gånger mer än världsgenomsnittet och vi konsumerar cirka 9 ton koldioxidekvivalenter per år och person. Vi ska ner till 1. Alla ska ner till 1 enligt FN.
Utmaningarna ser olika ut för var och en, precis som förutsättningarna.
Jag hoppas innerligt att det kommer hjälpmedel för att jämna ut både utmaningarna och förutsättningarna. Tills dess får vi försöka ta hjälp av varandra, snacka om utmaningarna och göra så gott vi kan. Och kanske hitta lösningar tillsammans.
Vad svarar en kidsen när “Lollo och Bernie” på utlandssemester är det alla snackar om på förskolan?
Pja, om jag det visste. För den frågan går het här hemma.
Jag har själv svarat att Lollo och Bernie snart ska flytta hem för de vill skippa flyget, hahaha.

Ett stor hjälp på vägen är ju att känna samhörighet med andra.
Jag vette tusan vad jag skulle göra utan alla vettiga människor omkring mig. Och jag önskar fler sådana bubblor. Där normen är det hållbara. För en känner sig enormt stark, och det är lättare att gå emot alla de där ohållbara normerna. Oavsett om en är kidd eller snart 37 årig tvåbarnsmorsa. Jag backar sakta ut ur ohållbara sammanhang, för jag mår bäst där normen är hållbar.
Apprå på just det skulle jag vilja tipsa om den här boken, som visar kraften av att vara många, och som ger enormt hopp.

Greta och jättarna” av Zoe Tucker och Zoe Persico.

Den här boken – inspirerad av Greta Thunberg – kan sätta grunden för känslan att en kan göra något.

Den fokuserar på miljö i första hand, vilket jag tycket är vettigt. Klimatet, höjda temperaturer och vad det gör med vår planet är så abstrakt. Men att snacka om att naturen kan de flesta relatera till.

Spana in!

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny