Äntligen!

Det händer en del i Midsommarkransen där jag bor just nu. Det byggs, sprängs och härjas i en del av stan som annars brukar vara lugnet självt. Så kommer det så klart inte vara i all framtid, men en längtar tills grävmaskinerna rullar ut.
Och i morse hände något himla fint.
I månader (år?) har parken utanför vårt hus rustats upp. Men i morse, när jag lämnat barnen på förskolan, och jag traskade förbi parken så började de lyfta bort avgränsningarna. Och jag smet in!

Det var så fasligt vackert att jag var tvungen att springa in och hämta kameran. För från och med i dag och för all framtid kommer det ju förmodligen vara massor av folk här.

Huset där jag bor, eller ja, ena änden av det, där borta.
Och min favoritplats, under det lilla trädet.

Traskade ut i det ännu inte klippta gräset (hoppas jag inte fick någon fästing), och plockade en hel massa maskrosor (som förmodligen kommer att klippas bort).

För i helgen ska det bli maskrosmarmelad!

Loading Likes...

Tipsa om era bästa (corona-säkra) semesterpärlor i Sverige!

Läget är ju som det är med Corona, och förhoppningsvis kommer nya restriktioner inför sommaren nästa vecka. Men innan dess tycker jag att det är dags att ingjuta lite härlig känsla i kroppen, genom att faktiskt tapetsera ögonlocket med vad vi kan göra i sommar! Utlandet hänger löst (hade så hoppats att detta skulle bli sommaren folk började tågluffa!), men närsemester, hemester, staycation och utflykt i Sverige är ju trots allt det bästa. Eller hur?

Därför tänkte jag sätta ihop en guide till sommar-Sverige, län för län (så en kan se vad som ligger i närheten, eftersom en inte ska kuska så långt i år), med härliga, njutiga, hållbara tips. Tips på platser att besöka, njuta och upptäcka. De bästa, härligaste utflyktsmålen, ett trädgårdscafé som serverar de härligaste vyerna, ett slott med magnifika omgivningar, en loppis en inte får missa eller en hantverksmetropol.

Men jag har ju inte koll på hela Sverige, därför tänker jag att vi kan tipsa varandra, och så sammanställer jag en guide? Låter det härligt? En guide gjord av … oss. Tillsammans! Ni är ju trots allt de vettigaste och härligaste jag vet!
JA!!!

Hur gör jag för att tipsa?
Mejla mig ditt tips på hej@emmasundh.com, berätta vad stället heter, ange gärna län och berätta varför just detta är en Sverige-pärla värd ett besök.
Har du en bild får du gärna skicka med den, annars kirrar jag!
Skriv gärna med ditt namn, så en vet vem som tipsar (om du vill alltså, helt okej att vara anonym.
Skicka ditt tips innan fredag, så kanske jag kan få upp en guide på söndag (lover inget, men ska försöka!)

Redan nu vill jag tipsa er om något fantastiskt i Värmland (och nedan kan du se exempel på hur du kan skriva ditt tips), för alla värmlänningar, nämligen Happie Camp som min barndomsvän Staffan driver (vi har känt varandra sedan vi var 3 år! Och jag är så stolt!) tillsammans med sin syster bland andra. Jag hängde hemma hos Staffan mest hela tiden under min uppväxt, i hans varma hem, där det serverades Skogaholmslimpa, oboy, ständiga uppfinningsrikedom och roliga upptåg efter skolan. Hans mamma har varit en sån trygghet i min uppväxt, och pja, när jag flyttade hemifrån som 16-åring gick jag mest hem till Staffan efter skolan. För att bo själv var inte kul HELA tiden, det var mycket roligare hos Staffan.
En vän som alltid fanns där.

Och nu har han kommit på detta fenomenala! Min plan var att åka till Värmland och testa detta underbara.  Men på grund av corona så sitter jag fast i Stockholm ett tag till. Men alla ni som har möjlighet, spana in detta!

Och här kommer mitt tips då rå!

Happie Camp, Värmland
Bo med skogen och sjöarna som granne, upplev solnedgångar, grilla med värmländsk kuliss, starta dagen med ett morgondopp och njut av en hemlig plats i naturen. Friluftsliv light, där en bor bekvämt i lyxigt tält, men ändå kan njuta av naturen, se stjärnhimlar och slipper trängas med andra. Alla behöver inte äga (och kånka) ett eget tält, utan en kan ju faktiskt hyra vid behov. Smart och hållbart!
/Emma

Loading Likes...

Vecka 22: Plåta matsvinn, utflykt, loppis & föreläsningar

God morgon på er!
Och tack för alla fina kommentarer på gårdagens Bääh-inlägg. Det är så skönt att höra att en inte är ensam tänker jag. Särskilt när en krälar i lera med skrikande barn och känner sig som den enda misslyckade föräldern i kommun. Och jag funkar liksom så där. Måste babbla ut allt för att kunna börja på ny kula, ta mig ur nedåt-spiralen och liksom se möjligheterna.
Morgonens lämning var ljuvlig för övrigt.Nåväl. Den här veckan händer det en hel massa skoj, kolla bara:Tisdag. Det ska bli varmt som tusan i dag, och jag ska plåta kampanjebilder på tema matsvinn för nya tjänsten Too Good to Go alldeles strax. Så taggad! Ikväll blir det middag på innergården med min kompis Lisa som kommer förbi. Längt!

Onsdag. Utflykt med Amanda! Jag är världshistoriens strängaste frilans. Jobbar stenhårt från tidig morgon tills barnen stormar in. Knappt några pauser, vilket är skitdumt. Men imorgon ska jag åka på utflykt med Amanda som är föräldraledig. Vi ska gå på loppis, leta tyger till nästa syprojekt, jag ska hålla utkik efter några DIY-grejer och så ska vi käka lunch i trädgård. Lite nytta (och jobb), men förklätt i underbart nöje.


Foto: Emily Dahl

På kvällen håller jag digital föreläsning tillsammans med Maria Soxbo, via gullisarna ABF, om klimatet och klimatfrågans orättvisor. Vi (alltså vi i världen) har så enormt olika förutsättningar att leva hållbart beroende på en hel massa parametrar. Vem har ansvar att ställa om? Makt? Pengar? Och vem har det inte. Det ska vi snacka om imorgon klockan 18:30 på internetz. Anmäl dig här för att komma åt föreläsningen (du får ett mejl med länken till föreläsningen.

Torsdag. Lååååångmöte med Maria Soxbo om vårt nya projekt. Så taggad! Och längtar tills jag kan berätta vad tusan vi håller på med.

Vid 15:30 ska jag och Maria delta i en digital independent-festival – hej framtiden! Nämligen Reflex! Vi är en av akterna bland rave, skogsbad, snack med forskare, Månskensbönder, Stockholm Fashion innovation, spelning från kalkbrottet på Gotland i solnedgång. Och så jag och Maria, som ska snacka klimat!
Biljetterna kostar 150 pix och då får en tillgång till hela digitala festivalen (inte bara vårt snack).

Fredag. Lite oklart. Har en massa jobb jag måste hugga tag i, samtidigt som jag VILL dra till förklädesfabriken. Vi får se hur jag får ihop dagen.

Helgen.
Förbereda lägenhetsfotografaring, hänga på innergården, äta picknick, kanske sy? Se om någon kompis vill leka med mig … på behörigt avstånd.

Loading Likes...

Bääh.

Precis hemkommen från förskolelämning from hell.
Kan ha fulgråtit en skvätt på parkeringen, efter att ha känt mig som världshistoriens sämsta och mest inkompetenta mamma.
Annnningen kämpigt just nu, med en 5-åring med känslor all over the place, stora livstankar om döden och insikter om relationer, utanförskap och orättvisor, och en soon to be 4-åring som tror att hon är odödlig, kan klara sig själv och har noll konsekvensanalys. Det är lite som att åka berg-och-dalbana fast med stålbjälkar uppsatta i halshöjd som en måste ducka för varannan sekund.  En säger, gör och beter sig fel – HELA TIDEN.
Lägg till att fina gamla Midsommarkransen – som brukar vara lugnet självt – är en stor grop av ombyggnation, där trottoarer försvunnit, trafik leds om och det är fullkomligt kaos. Kollektrivtrafiken ska en ju undvika, eftersom en kan dö av Corona om en trängs där. Men bilen går bra. Så alla tar bilen, stoppar trafikkorv med too much färs i och trängs med dem där istället. Med varandra och små barn som ska gå till förskolan. Bilar kör svinsnabbt i frustration. Frustration över att deras genväg är avstängd och de tvingas svänga in på smågator. Smågator som jag råkar bo intill, där en lagt sig till med vanan att det inte är så mycket trafik.  Och mitt i detta står en mamma med två små barn som springer åt olika håll.
De där barnen som helst av allt vill åka sparkcykel och ännu hellre vill cykla. Barn som inte ser några som helst problem med att mamman ska hålla i två sådana där cykel-stödpinnar samtidigt, och springa efter dem när de upptäcker THE JOY av att trampa fram sin fart. Och pja, det går ganska snabbt. Trots att ingen av dem KAN cykla själv, men TROR att de kan. Att de ramlar så fort en släpper stödpinnen är något deras selektiva minne raderat ut.

Jag kan – oh, the Grace of this very person that is me – ha skrikit FÖRBANNADE, JÄVLA BILJÄVEL, när en bil med emblemet “Stockholmhem” trodde att det var någon form av Mario Kart going on.
Inget stolt ögonblick och min yngsta uppmärksammade mig om att kunde ha varit en elbil, och de faktiskt inte var biljävlar. För de var ju bra. Min tanke var att säga något om att “Ja, elbilar ju ju bättre så klart”, men ut om det ett arg biljävlel är en om en kör för fort – EL ELLER EJ.  Åh, en sådan pedagogisk, varm och ömsint moder.

Imorgon blir det dubbelvagn och fastspända barn. För dagens lämning tog i runda slängar 1,5 timme. Den skulle i ett optimerat läge kunna ta 10 minuter, med svängrum för extra många kramar vid lämning. Hahaha, men åh, kära Emma. “OPTIMERAT LÄGE”. Vem är du? Har du ens barn? Det går ju inte att tänka optimerat med två barn, särskilt inte i nära ålder. Har du inte smält ner den tanken till obefintlighet ännu? Så … gulligt av dig.

Det ska luktas på blommor, gå genom buskar, det ska hälsas på skyltar (med handslag, tydligen viktigt), det ska åkas slingriga vägar, upp på berg, det ska tittas på myror “mamma, jag tänkte gå efter myran och se om hen ska till förskolan” och det ska upptäckas. Det ska springas i väg, det snabbaste en kan. Som jag önskade att de kunde få göra allt det, men då skulle vi börja vandra i förra veckan för att komma till förskolan. Och en skulle behövt plocka bort all trafik.
Jag FÖRSTÅR folk som tar bilen till förskolan. Tjopp, tjopp, brum – framme! Men det knasiga blir ju att de förmodligen tar bilen för att undvika att deras barn möter andra bilar. Och i de bilarna sitter andra föräldrar som vill undvika trafiken. Och tjoff så var det full kalabalik i trafiken.
Där, i refugen av trafik, står jag med två små barn som helst vill ringa åt olika håll, gärna samtidigt, som tror att de är odödliga, som tror att de har koll. Som helst springer ännu snabbare när en skriker “stanna!”, som pinnar på som om sommarskuggan var dem i hasorna  så fort jag yppar deras namn.

Och så var det avvägningarna för barnen. Att välja sina fajter. Eller valet att lämna glada barn. Eller att själv lämna förskolan och känna att “det där blev ju bra”.
I dag var INTE en bra lämning. Förutom ovanstående så ramlade ett av barnen på sparkcykel, jag ropade på det andra barnet att “stanna”, varpå det barnet (som inte hade uppfattat ramlingen) började kuta mot trafiken. Jag fick lämna sårat barn, släppa alla påsar och kuta mot kutande barn. Springa tillbaka till barnet som hade ramlat, trösta samtidigt som kut-barnet skrek i örat att “SLÄPP MIG”. Påsar låg utspridda, och den där casual-klädda mamma med klädsamt hår på ända var bara en sliten mamma med håret på ända.
Jag ville egentligen skriva misslyckad mamma, för så KÄNDES det. Men vill liksom egentligen inte lägga värderingar i föräldraskapet. Men det bryr sig inte känslorna om. Känslorna har en väl utarbetad finess att just lägga värderingar.

Förskoleföräldrar passerade, barn cyklade förbi, det sippades kaffe på caféts utservering några meter bort. Alla stirrade. På mamman i högen.
När vi nådde förskolan, ville kut-barnet ta vägen över berget till förskolan.
Jag orkade inte, utan tog barnet under armen och gick. Det andra barnet blev ledset över att mamma verkade arg.
Sedan kom min kompis Nina promenerade från andra hållet. Och då började jag bara gråta. Jag fällde ner solglasögonen. Men därbakom kunde jag inte sluta. Hon ville ge mig en kram, men det kan en ju inte göra nu för tiden.
Medan barnen sprang åt olika håll, så grät jag.
Kunde inte sluta.
Arg på mig själv att jag inte kunde HÅLLA IHOP. Det kan väl alla ANDRA. Se på dem bara, hur de håller ihop. ALLA ANDRA gör inget annat än att hålla ihop. Och här var jag i fladdriga bitar som inte visste hur de skulle passa ihop igen. Särskilt den där pappan med lite yngre barn, de där som alltid sitter till i vagnen, och tittar storögt på draman jag ofrivilligt har en roll i. Pappan som brukar titta på mig med en särskilt sort … avsky. Som att jag liksom vanvårdar mina barn när jag far omkring. Och allt jag gör är att försöka hålla ihop. Både dem och mig. Eller tittar han bara på skådespelet storögt, som att han VERKLIGEN INTE VILL HA MINA SKOR? Eller att han kanske inte sett något liknande.

Varför kan inte JAG?
Vad är det för fel på mig?

Hur ser det egentligen ser ut när vi går till förskolan? Måste vara ganska underhållande på håll? Plockar grannarna fram kaffe och kakor inför bästa sändningstid? Den där vintage-personen som ålar runt och skriker i Midsommarkransen. Det ä nått dä!

Älskar mina barn. Och jädrar vilka starka, bestämda personer de kommer att bli. Är. Snabba kommer de bli också. Är. Och herregud vad slitet slitet fejs jag kommer att ha. Har.
Men långtråkigt. Nej. Det jag har inte. Något en kan räkna hem i alla fall.

Loading Likes...

I dag flyttar jag till Brösarp, Ludvika och Sala!

God morgon!
Alltså KAN inte släppa detta hus, men ja, det ligger fel för just mig, men hoppas så att det hittar hem. Till rätt ägare.
Om jag älskar gamla hus? Eh. Ja.
Och apropå det så tänkte jag att vi ska spana in några vackra hus som är till salu just nu. Och som vi kan låtsas att jag flyttar in i. Testar några parallella liv.

Låt oss gå ut storartat med detta palats i Brösarp, som säljs av Uppvik & döttrar.
Jag är ju fasligt svag för stenhus, det kontinentala som smyger sig in. Så i dag låtsas vi att jag flyttar in i detta stenhus med stentrappor som väntar på patinerande krukor huller om buller, fyllda med lavendel.

Foton via Uppvik & döttrar 

Här dricker jag morgonkaffe. Lampan glömde jag visst släcka, men det är sånt som händer. Berätta det inte för någon bara, för ja, det här med hållbarhet. I lusthuset spelar jag superyatzy nästan varje kväll. Det är sedan gammalt.

Här kan en leva i ett parallellt liv. Jag sätter upp lampor i träden och dukar upp middagsbord i skymningen. Lever life.

Så vackert, avskalat inrett. Med lugnet i behåll. Och visst känns det som att en kommer sova gott här?

I detta parallella liv har jag fyndat byrån och lampan detta vackra för en spottstyver.
Här kan du spana in fler bilder på huset, och ta vid det parallella livet. 


Foton via Fastighetsbyrån i Ludvika

Gulligt i Ludvika för 250 000 kronor!
Har ni sett detta gulliga lilla hus i Ludvika?
I nästa parallella liv har jag flyttat till Ludvika! Där har jag ju halva min släkt, bara en sån sak!

Jag anlägger en hög syrenhäck med massa skrymslen i trädgården och njuter av att det finns så många detaljer bevarade. Jordkällaren och punschverandan är mina juveler.

Bevarar köket med stommarna, men målar om de röda luckorna med linolja i någon behaglig färg. Kikar lite under plastmattan, och hoho, se där, trägolv!

Den här tapeten behåller jag så klart, och låstas att lever ett parallellt liv som Annacate. Så meta nu.

Vill du kika vidare å kurbits och tapeter, kolla vidare här. 

I mitt tredje parallella liv flyttar jag till detta hus i Sala. Sala alltså, drömmer varma drömmar om att åka dit, till deras återvinningsbutik som en ser när en svischar förbi med tåget.
Här är mitt hus i alla fall. Det jag låstas att jag köpt.
På baksidan står trädgårdsmöblerna mot solsidan och där dricks det kaffe från april till oktober. Och så kvistar jag ut på trädgårdsfrukost när vädret tillåter.

Foton via Fatsighetsbyårn

Så här ser det ut framifrån. Hej lilla punschverandan!

Älsk på köket!  Jag skulle behålla det precis så här, kanske ge luckorna en ny kulört och så kanske en måste höga diskbänken för arbetshöjden, men att knåda en bröddeg på den där bänken skulle jag inte säga nej till. Och vad tror ni? Kanske ett vackert trägolv under den röda mattan?

Oj, här hittade jag visst också trägolv under plastmattan. Ser där! Och det knarriga golvet blev så vacker till den klassiska klöver-tapeten.

 Vill du kika närmare på detta hus, kolla vidare här. 

Loading Likes...

Kan någon ödmjuk hand lägga rabarber på detta drömhus?

Reload:ar Hemnet och Blocket på jakt efter hus i Värmland och ramlar över en kyrkobyggnad i Lesjöfors för 175 000 kronor. Huset, som stått orört i tio år, är i behov av omvårdnad och jag hoppas så att det hamnar i rätt händer. Jag skulle så gärna vilja lägga rabarber på det, men det ligger lite fel till i förhållande till var jag har min släkt. Värmland är stort!

Hade det varit rivningshotat hade jag inte tvekat en sekund att köpa det, och kanske bygga upp det någon annanstans, för gah, hur kan en MOTSTÅ detta hus?
Kan inte titta mig mätt på det.

Nåväl, hoppas innerligt att någon med stora drömmar och ömsint hand tar sig an detta hus <3

Foto: Från Blocket-annonsen

Loading Likes...

End of content

No more pages to load

Stäng meny